Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

EN RIKTIG J*VLA SKITMORGON

Hej hörrni. Nu tänkte jag ägna mig åt någonting som jag inte gör så fasansfullt ofta här i el bloggo. BÖLA. Jag har haft en riktig j*vla SKITMORGON, och om jag inte får ur mig den på något sätt känns det lite som om jag kommer sprängas. Så jag öser ur mig på er, hoppas ok.

Den började med att jag jag vaknade och kände mig SÄMRE. Har dragits med en sabla förkylning läääänge nu, men som ändå känts helt okej och hanterbar. Men i morse hade den plussat på med halsont. Dessutom kändes min hjärna öm. Stressen från de senaste veckorna har satt sina spår, och efter det att jag nästan kraschade förra hösten känner jag DIREKT i huvudet när det är för mycket. Och den känslan är så satans ohärlig, främst för att jag vet att den betyder att jag (återigen) pushat mig själv för hårt på jobbfronten.

Från och med i dag ser schemat bra ut igen, men det tar ju ett tag att studsa tillbaka från en sån här galen period. Det vet jag. Men det kändes ändå så himla ohälsosamt att jag vaknade med den där ömma och liksom sticksiga känslan i huvudet. Att jag inte fick en rejäl omstart under natten och kunde vakna fräsch.

Hursom. Sen satte sig Iggy på tvären med ALLT. HELA MORGONEN. Det skulle inte ätas frukost, inte gås på toaletten, inte borstas tänderna, inte sättas på kläder och absolut inte gås till föris. Man lockar, man pockar, man gullar, man leker, man uppmanar, man är bestämd, man blir arg. Och när han skulle välja leksak att ta med i sin ryggsäck (alla barn får ta med sig en sak var varje dag till föris) bröt helvetet ut.

Han kunde FÖR SITT LIV inte välja vad han skulle ha med sig, och efter sjuttioelvatusen satans vändor med den ena spidermangrejen efter den andra Mashadockan efter den tredje robotdräkten brann jag upp. Jag blev så jävla arg. Det blir jag extremt sällan. Tror det har hänt kanske en gång tidigare att jag tappat det och verkligen visat Iggy hur arg jag blivit. Försöker alltid behålla lugnet och resonera, tror ju helt klart att det funkar bättre. Men i dag gick det bara inte.

Så det blev skrik och gråt och bråk. Vilket Iggy är väldigt ovan vid, och sa till sin pappa att ”Mamma är läskig”. Inte så mysigt att höra sin unge säga, men jag ångrar faktiskt ändå inte såhär i efterhand att jag visade hur arg jag blev. Det var ju inte så att jag skrek på honom (han skrek på ganska bra däremot), men jag höjde rösten och jag visade att jag var rejält arg. Nu fick det räcka.

Eftersom jag AVSKYR att bråka och vara arg, så blev jag tokledsen, slank in i köket och grät. En snyftande unge kom in och sa ”Förlåt mamma”, varpå jag såklart började böla ännu mer. Sen stod vi och kramades och sa förlåt, och så blev det ändå ganska bra. Iggy och Niklas slank till föris, grodans humör ändrades på en femöring och lämningen gick strålande. Happy clappy. Eller?

Men nej. Sen hade jag tänkt att Niklas skulle ta en magbild på mig eftersom vi nu gått in i vecka 17 och jag såklart vill fortsätta att skriva om alla gravidveckor. Men Niklas hade bråttom till sitt kontor där han väntade en leverans, så han sa att ”vi får göra det kvickt i så fall”. Och där stod jag – rödgråten och full med skitkänslor – och försökte komma på ett sätt att ta en fin bild där jag skulle kunna dölja mitt svullna gråtansikte med håret på något fiffigt sätt, medan jag fortfarande snyftade – och kände STRESSEN bubbla runt i hela kroppen. Känslan av kolsyra i blodet dök upp. Den vet jag är LIVSFARLIG.

Och då bröt jag ihop igen. Kände att ”Vad fasen HÅLLER JAG PÅ MED?!”. Ska jag verkligen ta den här sabla bilden nu, med stress i kroppen och gråt i hjärtat?! Nej, nu får det VARA NOG!

Så vi sket i bilden, kom överens om att inga såna bilder (eller någonting annat heller för den delen) får någonsin stressas fram. Det måste få VARA ROLIGT att göra roliga saker. Som att ta fina bilder på sin preggomage. Är det inte roligt – ja men då VILL JAG INTE GÖRA DET. Är så himla klar med allt vad stress heter som ni vet.

Så ledsen på mig själv att jag efter nästan ett helt år med fantastiskt bra planering, välmående och NO STRESS slunkit tillbaks i gamla hjulspår de senaste veckorna. Nu jävlar ska jag back on track. Och då tänker jag INTE inleda med att stressa mig igenom att ta fina bilder, där jag försöker dölja att jag samtidigt gråter? SJUKT, egentligen. Att tanken ens slog mig.

Efter det andra sammanbrottet kramades jag och Niklas en stund, och sen började allt kännas bättre. Och som han sa: jag ÄR ju trots allt på smällen dessutom. Med allt vad det innebär. Men jag har inte tagit hänsyn till det överhuvudtaget, eftersom jag aldrig hinner tänka på det. Men det är klart som sjuttsingen att det påverkar. Både humör och energi och prestation. Jag måste tillåta mig att känna det.

När jag torkat tårarna kände jag att jag behövde starta om den här dagen. Så jag gick ut och handlade sånt som gör mig glad: blommor och lyxfrulle.

Och nu har jag dukat upp här i soffan. Gokaffe, lyxmacka, grön juice och tända ljus.

Ska börja tugga i mig detta och känna livet komma åter. Energin komma åter. Humöret komma åter. Det känns redan mycket, mycket bättre.

Nu slank det här fina sms:et in också. Blir nog en bra dag det här, trots allt.

HEMLIG DAGBOK GRAVIDVECKA 9, 10 & 11

VECKA 9 & 10

Det här skriver jag i vecka 11, eftersom vecka 9 och 10 försvann i ett stort moln av ångest. Samma kväll som jag hade varit hos barnmorskan och gjort ultraljud, så började Iggys tics. Ni som läste el bloggo då känner ju till vilken fruktansvärd upplevelse det var för oss. Om någon nytillkommen läser detta och undrar vad det rörde sig om, så kan ni läsa mer här.

Allt, allt, ALLT fokus låg på Iggys hälsa, och jag glömde helt bort att jag ens var gravid. Det kändes så himla oviktigt, om jag ska vara ärlig. Reflekterade nog inte en enda gång dessa veckor över att jag hade en bebis i magen.

VECKA 11

TORSDAG 5 OKTOBER

Bilden ovan är från vecka 11, när jag var preggofierad med Iggy. Jag och Niklas befann oss i Tokyo på världens härligaste resa. Ingen visste om att vi väntade barn, inte ens våra föräldrar. När jag tittar på den här bilden så är det SÅ HIMLA MYCKET som är annorlunda den här omgången.

Min mage är först och främst inte lika stor nu. Märkligt kanske, magen brukar ju komma snabbare graviditet nr 2. Men jag tror mest det beror på att jag var så GRAVT förstoppad under hela Japan-resan att jag fick en mage på grund av allt bajs. He he. Faktiskt.💩

Andra saker som är annorlunda är hur mycket (eller snarare lite) jag och Niklas reflekterar över att vi är gravida nu. Förra gången följde vi pyret maniskt från start, den här gången har jag inte ens laddat ner en gravidapp. Har ingen koll på om vi är i blåbärsstadiet, om vi avancerat till ett hallon eller huruvida det finns några armar och ben på bebisen därinne än.

Är MYCKET tröttare också, den här gången. Förmodligen beror det på att man har ett helt annat utgångsläge med kiddo nr 2; att man har en grundtrötthet i hela sin varelse som inte fanns där alls första gången. Möjligheten att vila exakt när man vill och göra exakt vad man vill finns såklart inte heller längre, eftersom man har ett barn att ta hand om.

Mitt flås är också skrämmande uselt. Att ränna runt i Tokyo i 45-gradig värme var nemas problemas förra gången, jag hade energi så det stänkte om det. Titta sicken happy clappy jänta som slank runt i Harajuku i vecka 11 år 2013. Well, nu blir jag andfådd bara av att gå runt hemma, typ. Gaaaahhh.

Men! Nåt som är FANTASTISKT och som jag faktiskt upptäckte i dag – är att illamåendet är borta! Hurra! Det var Niklas som frågade hur det stod till på den fronten, och då gick det upp för mig att jag faktiskt inte kom ihåg när jag kände det sist. Det måste ha försvunnit någonting under ångestveckorna när vi var så oroliga för Iggy. Då var vi ju så uppe i det att vi inte hade plats för något annat i tankevärlden. Så bye bye illamående!

I morgon ska jag på besök till MVC igen, ska bli spännande att se vad man får veta då.

FREDAG 6 OKTOBER

Besöket hos Helena (MVC) gick snabbt som attan, och det enda vi gjorde var att ta blodprovet till KUB-testet. KUB-ultraljudet är om två veckor. Pratade lite om hur jag mådde, och Helena gjorde mig lite lättad när hon sa att det där med uselt flås oftast är värst i början av graviditeten, sen brukar det bli bättre. Skönt.

Läs del 1 av min hemliga graviddagbok här. Den innehåller gravidvecka 3, 4 och 5!

Läs del 2 av min hemliga graviddagbok här. Den innehåller gravidvecka 6, 7 och 8!

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

LITE SOM DE DÄR BRUSTNA HJÄRTANEN MAN DELADE MED SIN BFF, NI VET

I samarbete med Thomas Sabo

För ett tag sen berättade jag ju att jag och mina fina partner in crime Jossan är ambassadörer för smyckesmärket Thomas Sabo det närmsta halvåret. Så PERFEKT ju, med tanke på hur crazy bananas-galna vi båda är i smycken. Match made in heaven med andra ord.

Well, i det här inlägget har vi fått äran att visa upp deras fina Together-kollektion, smycken speciellt utformade för att kunna delas med dem man tycker om allra mest.

Här står vi i varsitt Together-halsband. Jag har såklart ett i silver – och Jossan ett i guld. (Tur att det finns NÅT vi tycker olika om ha ha!) Tycker det är en så mysig tanke med smycken som symboliserar samhörighet, och det är såklart en perfekt julklapp till någon man tycker sådär extra mycket om.

Här ser ni våra favoriter ur kollektionen. Eftersom jag älskar rosa och rött ihop så tycker jag att kombon roséguld och röda stenar är TOKfin. Så sött med den här typen av smycken också ju, påminner en lite om de där kompishjärtanen man bar när man var yngre, ni vet? Fast i vuxenversion, typ.

Smycken för mig är mer än bara nåt man kränger på sig för att bli lite extra snajdig. Jag ÄLSKAR när de har en story.

Tycker därför det är en så himla mysig idé med smycken som symboliserar kärlek och samhörighet. Så fint att få, eller ge bort.

Spana in våra favoriter från Thomas Sabos Together-kollektion här!

 

SparaSpara

SparaSpara

Vanja Wikströms webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Paulina Forsberg
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Ida Warg
Home
34 kvadrat
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Emma Danielsson
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Hälsa
Fannie Redman