Grodan ska ju fÃ¥ förisplats i mars, men nu är det…mars. Och vi har fortfarande inte hört ett ljud. SÃ¥ i dag ringde jag Stockholm Stad, bara för att kolla att vi inte fallit mellan stolarna. Det hade vi inte, men att fÃ¥ garanterad förisplats i mars kan innebära sista mars likaväl som första mars, lärde jag mig i dag. Och som senast fÃ¥r man veta om platsen fem dagar innan man ska börja. Snabba puckar alltsÃ¥!
Den snälla personen jag fick prata med kollade också upp hur vi låg till kömässigt på de fem förskolor vi har som val. På fyra av dem var det flera hundra barn före oss i kön, den kö vi låg bäst till på var faktiskt vårt förstaval. Där hade vi plats 53. Kändes som en pyttesiffra, när man precis hört 367 och 514.
Men 53 är sÃ¥klart alldeles för mÃ¥nga för att vi ska ha nÃ¥gon chans att fÃ¥ plats där nu. Men det kändes bra att veta att det inte var OMÃJLIGT att komma in där. Ligger vi pÃ¥ 53 nu, sÃ¥ borde vi kunna byta dit om inte alltför länge, tänker jag. Om vi nu behöver byta alls. Den vi hamnar pÃ¥ kanske är superduperbra, vad vet jag?
Men det gÃ¥r ju inte att undgÃ¥ att fundera kring varför det finns plats pÃ¥ den förskola vi nu kommer att erbjudas – när det är sÃ¥ proppfullt överallt annars? Vad är det för fel pÃ¥ den, liksom? Säkert absolut ingenting.
Jag vet ju att det går trender i det där med förisar, precis som med allt annat, och helt plötsligt måste ALLA köpa samma vas (*host host* Dagg *host host*) eller börja spontanälska den gamla skämsblomman Svärmors Tunga (här är jag själv skyldig så det brakar om det).
Och på samma sätt som Gerberor inte helt plötsligt blir automatiskt fula, bara för att alla börjar rådigga diverse suckulenter, så är samtliga förisar på Södermalm inte värdelösa bara för att de inte har skrattretande långa köer. Hoppas jag, i alla fall.
Hursomhelst så ska det bli väldigt spännande att se vad det är för ställe som vi hamnar på.
