Okej darling blogoliner – här kommer det utlovat smaskiga Costa Rica-inlägget! Jag har varit där tvÃ¥ gÃ¥nger, 2010 och 2011 (det var sÃ¥ rackarns magiskt att vi Ã¥kte tillbaka Ã¥ret efter helt enkelt). Bilderna är kanske lite luriga, jag fick skrapa ihop det jag kunde hitta pÃ¥ kompisars Facebooksidor, och ratta fram gamla Instabilder.
Jag var ju ingen bloggare på den tiden, så jag plåtade inte lika frenetiskt då som nu. Har dock alltid älskat att dokumentera det jag gjort, så jag tog desto fler Instagram- och mobilbilder. Vilket var rackarns tur, för Niklas systemkamera (som vi såklart fotat MAAAAASSA roliga bilder med) blev stulen. Värre att bli av med kamera än pengar, tycker jag. Alla minnen liksom.
Men dÃ¥ var det ju tur att jag hade fotat sÃ¥ mycket med mobilen, sÃ¥ nÃ¥gra bilder hade vi ändÃ¥ kvar. Instagram var pinfärskt när vi var där 2010 (Instagram startades i oktober 2010, vi var där i december), sÃ¥ givetvis gick jag loss pÃ¥ ALLA luriga filter som fanns, ha ha… Men men – hÃ¥ll till godo! Här kommer ett gäng golden oldies, av varierande kvalle!
Stället heter Santa Teresa, och ligger alltså i Costa Rica. För att ta sig dit måste man först åka till Costa Ricas huvudstad San José, och därifrån tar man ett miniminiflygplan (det har 8 platser och det känns som att åka buss i luften) en dryg halvtimma. Man landar på en grusväg mitt i djungeln, och tydligen är det en av de mest komplicerade landningsställena i hela mellanamerika, så piloterna som flyger de här miniplanen är superskillade.
Ser ni den lilla landningsbanan ovan? Det är…flygplatsen. Incheckningsdisken är ett enkelt träbord som stÃ¥r pÃ¥ marken (det finns ingen ankomsthall, nej man landar rakt i djungeln), och flygbiljetten ser ut som papperslappen man tar i delidisken pÃ¥ ICA. SÃ¥ himla annorlunda, och sÃ¥ himla härligt!
De gÃ¥mger vi har varit i Santa Teresa har vi bott i de här smÃ¥ husen ovan. Santa Teresa är en stad som ligger precis vid vattnet och har en milslÃ¥ng MAKALÃST vacker strand. Men de enda husen som ligger Pà stranden är de här. Resten av boendena ligger längre upp, inne i djungeln. OcksÃ¥ tokmysigt sÃ¥klart (man kan bo i trädkojor som är helt vansinnesvackra till exempel), men just det här att gÃ¥ utanför dörren och direkt sätta fötterna i sanden är…magiskt.
Kan VARMT rekommendera just detta boende som heter Santa Teresa Supervista (här hittar ni hemsidan). Kostar ca 200 US dollar per natt, och man kan bo tre pers i varje hus. Det är ett enkelt boende, men det finns kök och badrum och det är bara Sà mysigt!
Santa Teresa är ett riktigt surfsamhälle, så överallt är det brädor brädor brädor. Här är en bild Niklas tog en tidig morgon innan han plumsade i och surfade loss.
Andra gången vi var där hängde min Glam Mom-partner in crime Malin och hennes snubbe Magnus med. Sà kul! Vi hade startat Glam Mom i juli 2011 och jobbat Sà Hà RT med det sedan januari samma år (gjort alla affärsplaner/affärsmodeller/budgetar/sökt lån/varit på möten/gjort efterforskningar), så vi unnade oss en fet semester som belöning.
Vi hyrde in min lillasyrra som skötte alla ordrar medan vi var borta, och själva rattade vi all kundtjänst osv frÃ¥n strandkanten (se bilden längst ner till vänster). Det funkade som en dröm och det var bara sÃ¥ jäkla HÃRLIGT!
Eftersom det bästa Niklas vet är att surfa, sÃ¥ trivs han som fisken i vattnet (hö hö) när han befinner sig pÃ¥ surfbara ställen. Här plÃ¥tas det vÃ¥gor och surf. För precis som man aaaaaaaldrig kan ha för mycket färska blommor hemma, sÃ¥ kan man aaaaaaaaaldrig ha för mycket bilder pÃ¥ vÃ¥gor – och folk som surfar dem.
Tror nog att 98% av alla bilder i den där kameran som blev stulen var pÃ¥ just vÃ¥gor och surfare, sÃ¥ kanske hade jag inte haft Sà himla mycket mer att erbjuda er i detta inlägg även om vi hade haft kvar den ha ha…
Fina Jens å Peter som startat och driver Surfakademin, och som nu även startat och driver Yogiakademin där Jossan lyxat loss den senaste tiden. De är lastade med skumpa, har för mig att bilden är tagen precis efter att Svennebanana Open (lokal surftävling ha ha) avgjorts så det skulle firas.
Niklas med sina bröder – alla tre stora surfnördar. Har för mig att John (i mitten) vann eller knep andraplatsen i Svennebanana Open.
Surfer dudes ÃVERALLT. Gyllenbronzerade och rufsiga i hÃ¥ret. Men! Ser ni nÃ¥got likblekt som sticker ut nÃ¥gonstans där i mitten? Well, som ni vet solar jag inte särskilt mycket (och när jag gör det har jag HÃÃÃÃG SPF), sÃ¥ i ett hav av pepparkakskroppar är jag alltid lätt att spotta…
Vad gör man i Santa Teresa dÃ¥? Jo, man läser böcker, slappar pÃ¥ stranden, surfar (även om jag nog ser snajdigare ut SITTANDES pÃ¥ brädan än SURFANDES pÃ¥ den he he) och sen ÃTERÃTERÃTER man. Och dricker smoothies, lemonaden och fruktjuicer.
Santa Teresa har nog njutit mig pÃ¥ den godaste mat jag ätit i hela mitt liv. Denna lilla lilla beach town med sin surfigt bohemiska befolkning och stämning överraskar STÃNDIGT pÃ¥ matfronten. Slinker man in pÃ¥ ett café och tar en lemonad – ja, men dÃ¥ är det den godaste lemonad man druckit. Tar man en smoothie – ja, men dÃ¥ är det den smarrigaste man sugit i sig. Beställer man in en burgare – den bästa man ätit, med de krispigaste pommesen. Sushin – makalös. Frukostarna – himmelriket.
Ja, nu önskar jag att jag kunde peppra er med fräsiga bloggbilder på allt detta mumsiga, men tyvärr så har jag nästan inga alls. Ni får slinka in hos Jossan istället, hon bjussar friskt på såna.
Nu var det ju ett par Ã¥r sen jag var där senast, men dÃ¥ var mina favoriter Swart Café för frukost och smoothies, The Bakery för croissanter, cheese cake och annat gotte, Burger Rancho för burgare, Zula för falafel och hoummus. Finns ocksÃ¥ fantastiska asiatiska restauranger, italiensk mat – ja ALLT finns där. Och ALLT är vansinnesgott!
Förutom att slappa, surfa och ätaätaäta är nåt annat man Mà STE göra i Santa Teresa att hyra quads. Man hyr dem en hel dag, sen åker man på utflykt, dit näsan pekar. Har gjort det ett par gånger, och det har varit MAGISKT. Quadsen tar sig fram genom det mesta, så man åker på stranden, i djungeln, i vattnet. Fantastiskt!
Santa Teresa är bohemiskt, men det är liksom lyx-bohemiskt om ni förstÃ¥r vad jag menar. Vill man, sÃ¥ kan man bo och leva enkelt och väldigt billigt. Men vill man, sÃ¥ kan man ocksÃ¥ lyxa till det REJÃLT. MÃ¥nga av världens superstars har hus i omrÃ¥det (Gisele syns ganska flitigt, Kate Moss har hängt mycket i Santa Teresa) sÃ¥ ett tips är att unna sig en dag pÃ¥ nÃ¥t riktigt lyxepyxeställe.
Som typ Flor Blanca. Man kan äta en lyxig frukost eller lunch där. Eller (som vi gjorde) spendera en hel dag där sÃ¥sandes vid poolen, drickandes ljuvliga drinkar, ätandes fantastisk mat. Har tyvärr inga bilder frÃ¥n just Flor Blanca att bjuda pÃ¥, sÃ¥ ni fÃ¥r ett hopkok av lite andra pics. palmer, juicer, vatten, strand, sol….mmmm…
Nåt annat man inte får missa är en middag i solnedgången på Brisas del Mar. Det är en restaurang som ligger uppe på en kulle, med VIDUNDERLIG utsikt över havet. Där har de vansinnesbra mat, missa inte den halstrade tonfisken! Pussbilden ovan till höger är tagen där, en magisk kväll med en magisk solnedgång efter en magisk middag.
Eftersom man (ofta) mellanlandar i New York på väg till Santa Teresa har vi passat på att hänga där några dagar på vägen dit eller på vägen hem. På bilden ovan hoppar jag omkring i en nyfyndad mintgrön fuskpäls som jag hittade i Nevvan på vägen till ST.
ÃLSKADE den sÃ¥ mycket, men använde den typ aldrig. Tyvärr. SÃ¥ den loppade jag bort i somras pÃ¥ min Ã¥ Jossans loppis. Den fick ett nytt hem hos en ASFRÃSIG brutta, sÃ¥ jag Ã¥ fuskpälsen skildes ändÃ¥ med en fin känsla i hjärtat.
Den här bilden ser jag varje dag hemma. Tagen på stranden i Santa Teresa 2011. Vi ser ganska mycket ut som Yin å Yang tycker jag (#blekfis), men jag tycker också man ser kärleken. Fint.
Ett strandhopp i solnedgången får avsluta detta inlägg! En långhårig Vanja, iförd en oerhört älskad Sonia Rykiel-klänning som jag fyndade i en av mina absoluta favoritvintagebutiker EVER (nämligen denna). Mycket mycket lycklig.
Kan VARMT rekommendera ALLA att Ã¥ka till Santa Teresa, och vi har faktiskt börjat fundera pÃ¥ om vi ska ta oss dit nästa vinter. DÃ¥ är Iggy nästan tre och det kommer funka toppen att bÃ¥de resa dit med honom (hoppas jag…) och att hänga där.
Hoppas ni tyckte att detta inlägg var kul!