Jaaa hörrni. Jag har ju dragit igÃ¥ng det här med att vara en träningsmänska sen nÃ¥gra veckor tillbaka – hur sjuttsingen gÃ¥r det nu pÃ¥ semestern, utan min träningsbuddy? Jo – ganska sÃ¥ rackarns bra mÃ¥ste jag säga! Jag packade med mig träningskläderna till Portugallien, och lyckades faktiskt ta mig ut pÃ¥ en löprunda.

TvÃ¥ gÃ¥nger i veckan är det ju tänkt att jag ska fÃ¥ till nÃ¥gon slags fysisk aktivitet, och eftersom huset vi bodde i ligger högst uppe pÃ¥ en kulle, sÃ¥ mÃ¥ste jag fÃ¥ räkna in de gÃ¥nger jag promenerade upp för den – puttandes en vagn framför mig, med en femton kilos unge sittandes i den. Backen upp till huset är en riktig dräpare; om jag skriver att den lutar 90 grader sÃ¥ överdriver jag, men den är en SABLA lutning pÃ¥ den i alla fall.

Passade dessutom på att simma i poolen, så Portugallienveckan måste jag säga att jag fick in träningen rätt så bra. Heja heja mig på väg mot ett hälsosammare liv. *germigsjälvenryggdunk

Inget Portugallienbesök är komplett utan ett (eller tio, man kan inte hänga där för mycket) besök på Surfers Lodge Peniche. Det är Niklas familjs fantastiska ställe som är en kombination av ett ett tokcharmigt boutiquehotell, en fantastisk restaurang, en surfskola och en yogastudio. Som dessutom erbjuder ljuvliga massage- och spabehandlingar. KAN det bli bättre? Nää.

Det är Niklas bror John som driver stället, och det är deras föräldrar som byggt det. De reste jorden runt för att hitta fantastiska saker att inreda lodgen med, och det är SÅ HIMLA FINT. Nästan allt trä är återvunnet, fyndat från gamla balinesiska fiskebåtar.

Bara golvet är vansinnesfint tycker jag.

Givetvis hittar man surfbrädor lite här å var.

Och inget surfställe är komplett utan en folkabuss! Den kan man faktiskt bo i om man vill, den går att hyra som hotellrum.

PÃ¥ den här kudden gjord av gamla jeans älskade Iggy att ligga när han var bebis. Han har övat mycket ”ligga pÃ¥ mage” pÃ¥ den.

PÃ¥ Surfers Lodge terrass bjussas det pÃ¥ marockansk känsla med sittpuffar och vackert slitna mattor. Det var dock alldeles proppfullt med folk när vi var där, sÃ¥ det var svÃ¥rt att plÃ¥ta hur fint inredd terrassen är. Vi hamnade nämligen mitt i en av lodgens Sunset Sessions – dÃ¥ spelas det musik och dricks öl och spanas pÃ¥ när solen sjunker ner i havet som ligger strax nedanför. Magiskt.

Vi passade såklart på att äta middag under vårt besök. Älskar att till och med skylten som talar om att bordet är reserverat har surfanknytning.

Det fanns maaaaaaassa smarrigt att välja på.

Jag valde pastan. Den var så fantastiskt smarrig att jag tog samma rätt när vi var där igen några dagar senare. Mums!

Niklas gick dock loss pÃ¥ lodgeburgaren. Nom nom. Restaurangen jobbar med nästan bara lokala rÃ¥varor – och självklart enbart portugisiska viner.

Kan verkligen rekommendera ett besök här. Boka ett av de fantastiskt fina och personliga rummen (alla är olika), ta några surflektioner eller yogaklasser. Eller gå en golfrunda på en av banorna som finns i närheten.

Ät en massa god mat, unna dig en massage, njut av solnedgången på terrassen i sällskap av härlig stämning och bra musik. Slink ner till stranden och badabadabada, eller häng i poolerna på lodgens tak.

Tokbarnvänligt dessutom – komplett med barnhörna med lego och spel! Surfers Lodge Peniche hittar ni här!

                                                                                                       Inlägget innehåller adlinks
Som ni förstÃ¥tt är det här maxiklänningarnas och kaftanernas sommar för min del. Plagg som jag upptäckt att jag trivs SÅ BRA i. Egentligen är det ju lite märkligt, att jag snart är 40 Ã¥r gammal men att jag ändÃ¥ inte riktigt fattat att jag faktiskt fÃ¥r välja ALLT jag sätter pÃ¥ mig alldeles alldeles själv. Har nÃ¥gon knäpp bild av vad man liksom ”ska” ha pÃ¥ sig pÃ¥ sommaren (man MÅSTE ju visa benen, väl?), och har därför envisats med att dra pÃ¥ mig korta klänningar Ã¥r efter Ã¥r. Och känt mig obekväm.

Men den här sommaren hittade jag hem. Gav BLANKA FAN i mina knäppa tankar kring vad man ”ska” ha pÃ¥ sig, och körde enbart pÃ¥ grejer jag kände mig snajdig i. Lättare sagt än gjort, det här med att hitta sin stil. SÃ¥ ofta man är kvar i en uppfattning om vad man BÖR gilla/hur man BÖR se ut, istället för att bara känna efter vad man VILL gilla, och hur man VILL se ut.

Och att hitta hem i vad man vill ha på sig är SÅ ljuvligt. För även om jag var den enda i hela Peniche som hade spetskaftan på mig (när alla andra hade jeansshorts) så kände jag mig tusen gånger mer bekväm i att sticka ut i ett plagg som jag tycker om, än att smälta in i ett plagg jag avskyr.

Nej, det här med att köra på det man själv gillar är helt klart att föredra. Brukar vara rätt bra på det, men just vad gäller sommarkläder har jag nog misslyckats fatalt fram tills nu. Nåväl, bättre sent än aldrig får man väl säga då.

Kaftanen hittade jag på NA-KD. Använde den dels som den var, men satte också ett skärp i midjan för att ge den mer form. Två klänningar i en! Kan också tipsa om att investera i en svart basklänning att bära under såna här skira plagg. Jag hittade min här.