Hallå där. Här kommer ett snabbt hej från Drömmis! Som ni märkte blev det ingen lansering av mitt och Jossans varumärke i går. Vi resonerade som så att ”NÄHÄ, det här ska vi NJUTA av!”, och inte stressa och pressa oss igenom. Så vi kör nästa måndag i stället så att vi kan ta allt i en lugn och skön takt.

Vi vill gärna lansera på just en måndag nämligen. Varför kommer ni att förstå när vi väl lanserar. Vi är SÅ peppade, och nu är allt nääääästan klart. Vi ska bara få upp varumärkets Instagram (som kommer bli så galet fin!), sen är vi i princip klara. SPÄNNANDE!

Nåt annat som är spännande är:

1 // I kväll kommer del 3 av min hemliga graviddagbok upp här på el bloggo. VAD KUL att ni uppskattar den så mycket! Så sjukt roligt att läsa era kommentarer, att ni som är preggofierade känner igen er osv. TACK för all fin respons!

2 // I morgon bitti kommer jag släppa ytterligare en nyhet. Nåt som har varit klart i ett par månader, men som blir verklighet först i morgon. Det innebär ytterligare ett steg i såväl min jobbresa som min livsresa, och jag hoppas såklart INNERLIGT att ni vill följa med.

ÄNTLIGEN är det dags för ”Helgen I Mobilbilder” att återvända. Ett säkert tecken på att jag börjar få mer tid igen, he he.? Tänkte bjussa på några glimtar från både lördagen och söndagen.

Lördagen inleddes som vanligt med brakfrulle på Urban Deli.

Vi kittlade igång dagen, bästa sättet att vakna. Jag är för övrigt sjukt bra på att kittlas.✌?Så bra att Iggy blivit smått beroende. Det går inte många minuter mellan hans små böner om att ”Mamma, kittla meeeeej!” om dagarna.

När all frulle var uppäten facetimeade Igster med kusin Ruben. Att få sitta bredvid och höra deras små samtal alltså, man typ DÖR AV GULL.

Iggy ville gärna visa min mage för Ruben, så jag ställde snällt upp och flashade lite lagom diskret på Urban Deli. Vi känner oss som hemma där, som ni vet. He he. Sen diskuterade de söndagen, då de skulle ses för att gå på bio. Snuttarna alltså.

Blev inga mer bilder från lördagen. Vi plåtade ett roligt samarbete, sen åkte Niklas och Iggy ut till farmors hus där fabror Charlie bjussade på vegomiddag. De hängde där hela kvällen, och jag MÖS Å NJÖT av min ensamhet i soffan. Topp!

På söndagen körde vi frulle på Nytorget 6 istället för på Urban Deli.

Det började bra, med en lekande groda och nöjda päron.

Jag beställde in en rejäl brunchtallrik (ÄLSKAR varma frullar!), och Niklas och Iggy delade som vanligt på…

…en tallrik fattiga riddare. Iggy har snöat in på honung på senaste tiden, och eftersom han knappt åt något godis alls på lördagen (som är hans godisdag) beställde vi in lite extra honung till riddarna. Det började bra, men sen blev det panik.

När Iggy upptäckte att honungen skulle ringlas över riddarna och alltså inte fick ätas direkt ur burken (skulle han äta upp hela honungsburken skulle vi inte få i honom något annat sen) blev det gråt, skrik och allmänt SKITJOBBIGT.

Vi känner oss väääääldigt hemma på Nytorget 6 också, men det är inte lika avslappnad stämning där som på Urban Deli. Vilket gör att när ett litet barn skriker, gråter och HÄRJAR så….slinker det liksom inte bara undan. Man KÄNNER ATT MAN STÖR.

Niklas (som hade sovit uselt, nu åkt på min förkylning och mådde allmänt piss) blev skitstressad, ville bara lämna allt och gå. Och Iggy (som i vanliga fall i princip aldrig bökar å stökar när vi är out and about) var extremt trixig. Han åkte också på min förkylning för några dagar sen och har (precis som jag) hostat sig igenom nätterna den sista tiden. Så brist på sömn och en smula sjukdom gjorde vår vanligtvis rätt lätta unge till ett otröstligt gråthaveri.

Men. Jag körde på Operation Rädda Frullen och tog till alla knep in the book. Kramar, mys, ”stackars stackars”, favoritprogrammet på mobilen och till slut diverse avledningsmanövrar. Och efter en stund ordnade allt upp sig. PHU.

Det slutade med att grodan åt upp i princip halva (!) min brunchtallrik, blev glad å pigg å mätt – och lekte obekymrat vidare med sin trollstav som han hade med sig.

Niklas var sjukt tacksam att jag orkade ta tag i situationen, och resultatet blev ändå en rätt mysig frulle.

Efter frullandet slank vi bort till biograf Victoria och gick på Paddington 2 med kusin Ruben. Det var någon slags mediapersonsvisning (massor av mediapäron + deras kids där) som vi var bjudna på, och här är vi i full färd med att ta en gruppbild med Paddington himself med eventets vimmelfotograf.

Ungarna var saliga över att få krama Paddington, och filmen var supermysig.

Kusin Ruben hängde med hem till oss och lekte loss en stund, och medan han och Iggy förvandlade Iggys rum till ett MAYHEM (fick på riktigt en chock när jag gick in, ångrar SÅ att jag inte tog en bild så att ni kunde fått se…) åt jag någon slags lunchmellis.

Sen slank Ruben hem, och jag och Iggy gick på avslutning på hans dans. Till alla ungars stora förtjusning dansade denna gigantiska mjukdjurskanin in på slutet och delade ut ballonger och medaljer till alla kiddos.

Sen fick alla ta en bild med kaninen. Det var skräckblandad förtjusning för Iggys del som synes.

Väl hemma stängde jag in mig i badrummet och smorde in mig med brun utan sol inför Årets Mama-galan. Detta kombinerade jag mycket fiffigt med…

…att gå loss på en stor skål med gotte i min instängda ensamhet. Saker man har börjat göra sen man fick kids alltså – ÄTA GODIS I SMYG PÅ TOALETTEN! Hand upp alla som känner igen sig.

Hade såklart tänkt ge Niklas en present iom att det var Fars Dag, men mitt extremt stressiga schema den senaste tiden har inte tillåtit någon presentrekning tyvärr. Som tur var hade två varumärken skickat Fars Dag-bud, så Niklas fick gå loss på dem i stället ha ha.

Har dock en plan för hur jag ska kompensera den bortprioriterade fadern, så en försenad present är ändå på g.

Kvällen avslutades med att vi hämtade hem indiskt, och sen mös vi i soffan. Fin helg ändå.

SparaSpara

SparaSpara

För en dryg månad sen skrev jag ju om min barndoms paradis, som efter många år i familjen nu var till salu. Well, för två veckor sedan såldes vår gård, och förra helgen var jag där för att ta avsked.

Det här inlägget skriver jag nog mest för mig själv känner jag. Jag vill ha kvar alla bilder, alla minnen någonstans där man liksom kan slinka in och kika på dem då och då. Vill dokumentera skratten som sitter i väggarna, lekarna på gräsmattan.

Om ni tycker det är roligt med gamla urvackra miljöer kan ni nog också tycka att det är skoj att få en rundvandring i Gamla Gården i Björkberg i Dalarna. Hittade några gamla bilder på moi också, som jag nog tror att ni tycker är skoj att se. Så häng med vettja!

En sliten, men vacker, hall. Både käppen och hatten har hängt just precis där så länge jag kan minnas.

Att stiga in på gården är som att stiga in i en annan värld. Jag har alltid älskat att tänka på alla mänskor som bott, levt och skrattat här innan mig. Vilka var de? Hur såg de ut? Hur mådde de?

Förutom att säga adjö till gården och grannarna i byn, ville jag också se om jag kunde hitta några minnessaker att ta med mig hem. Kannan i vitt porslin med blå blomster plockade jag med mig. Ur skåpet som målades 1795. 1795!

Vem var den mänskan som signerade skåpet för mer än 200 år sen? Magiskt att jag kan stryka fingrarna över SAMMA yta, som den personen gjorde där och då.

Färgerna! Så vackra.

Plockade även med mig detta hem:

1 // En tavla på en släkting
2 // Ett par hopfällbara glasögon + glasögonetui (VEM har burit dem?)
3 // En monogrammerad hårborste som tillhört min gammelmormor

Hittade även en vacker kruka och en mässingsljusstake som fick följa med till Estocolmo.

Gården är så vacker, och består av så många byggnader. OJ vad jag har lekt i både härbret och ladan.

I en av byggnaderna stod de här tre trähästarna kvar. De snickrade min mamma ihop åt mig och min lillebror och vi lektelektelekte på dem jämt. Vi var väl i omkring Iggys ålder, något äldre.

Nu får de vandra vidare till en ny familj. Om de inte blir brasved. Men de funkar fortfarande att rida på, så hoppas inte.

Så mycket vackra möbler. Som jag tyvärr inte har plats för hemma.

Titta här då! Vanja fem år, och Vanja sju år. Ser ni att det är jag?

Hittade även bilder på min pappa. Till vänster som bebis (lite lik Iggy, visst?), högst upp till höger som 20-någonting. Och längst ner har vi min fina farfar.

Pappa som fjortis! HUR göllig?! Med brylcrème å allt.

Har alltid älskat den här bilden på min farmor, så den tog jag med hem. Tyckte hon var så vacker på den, och att hon såg så glamourös ut.

Minns dock att hon själv var mycket missnöjd med bilden, främst för att hon hade de där långa flätorna som hon avskydde. Bilden är tagen på 20-talet när en kortklippt page var på högsta mode, men farmor fick absolut inte klippa sig för sina föräldrar, utan var tvungen att ha kvar sina långa flätor. Vedervärdigt, tyckte hon som ju ville ut som en KVINNA. inte en flicka.

Så fort hon fick bestämma själv rök flätorna, och eftersom hon sparade dem så har jag faktiskt hållit just precis de där ni ser på bilden i mina händer. Hon hade galet fin hårkvalitet, min farmor.

Såhär såg hon ut senare i livet. Då var håret kort kort, och flätorna gjorde aldrig något återintåg i hennes liv.

Övervåningen, med det tätade taket som påbörjats på 80-talet – men aldrig avslutats. Gårdens nya ägare tar förhoppningsvis tag i detta.

Snapsvisor från en av de otaliga kräftskivor som gården huserat. Midsommar i Björkberg var tradition under min uppväxt, kräftskiva likaså.

Gammelmusik!

Pappas målarstänkta skor, och kakelugnen som gjort att jag känner mig som mest hemma i sällskap av just – kakelugnar. Så lyxigt att vi faktiskt bor i en lya som har tre stycken såna.

Det här plockade jag med mig från gården. Ljusstakar, kannor, vaser, tavlor, två pallar, en borste, glasögon, ett skrin, en brödkorg och två pallar. Fint ändå, att bitar av Björkbergsgården får leva kvar hemma hos oss i Estocolmo.

Hejdå fina, fantastiska lantställe. Jag vet att du kommer trivas med dina nya ägare. De älskar dig redan lika mycket som vi alltid gjort. De vill renovera dig varsamt, rusta upp dig och göra dig till ett åretruntboende. De vill bilda familj hos dig, och se sina barn växa upp i dina vackra omgivningar.

Det kommer att bli fantastiskt.