Som jag sa i det tidigare inlägget så är jag så ovan vid att vara borta från min lilla familj, att jag även är ovan vid den UNDERBARA känslan av att komma hem till dem igen. För OJ SÅ GÖTT det var. Rackarns bananer alltså.

Sent i fredags kväll slank jag innanför vÃ¥r ytterdörr, kramades med Niklas i soffan – och fick höra att ALLT GÅTT BRA . Halleluja, kors i taket och allt annat sÃ¥nt där. Visst, han hade sovit sämre än vanligt, men det hade inte varit katastrof (Iggy hade sovit nästan hela nätterna), och sen hade vi ju föris alla tre dagar jag var borta. Dessutom var grodan en redig guldgosse (nästan) hela tiden. Det blir ju ofta sÃ¥ tycker jag, när man är ensam med sin unge.

SÃ¥ det var en trött – men inte utbränd och Ã¥ngestladdad – skatt jag kom hem till i fredags. Fantastiskt.

Niklas berättade att jag varit väääääldigt saknad och efterlängtad (MYZ), och att han och Iggy pratat om att nästa morgon när Iggy vaknade så skulle jag vara hemma.

PÃ¥ natten vaknade grodan, och frÃ¥gade ut i mörkret: ”Mamma?” Och när jag snabbt som en vessla slank upp och gick bort till hans säng (jag sover ju i hans rum) och sa ”Ja grodan, jag e här” sÃ¥ fick jag ett trött men lyckligt litet glädjetjut till svar. ”Maaaammaaaaaa!”

Jag frÃ¥gade om han ville sova i min säng, och det ville han. Jag plockade upp honom i famnen och han kramade mig hÃ¥rt hÃ¥rt hÃ¥rt med bÃ¥de ben och armar, och upprepade med sömndrucken men glad röst: ”mamma, mamma, maaaammaaaaaa!”. AlltsÃ¥, dÃ¥ höll jag ju pÃ¥ att DÖ AV GULL.

Sen lÃ¥g vi och kramades och mös i sängen tills han somnade om – och pÃ¥ morgonen kramades vi vidare. Ljuvlighetens ljuvlighet alltsÃ¥.

På lördagen slank vi till Nytorget 6 och gick loss på lyxfrulle i form av brunchtallrik och fattiga riddare (med extra honung på Iggys begäran). Också SÅ LJUVLIGT!

Niklas tyckte ABSOLUT att han skulle smygas in pÃ¥ en utav frukostbilderna, eftersom han nu varit borta frÃ¥n el bloggo sÃ¥ länge. Som synes, sÃ¥ gick jag med pÃ¥ det. Voilà – Niklas ”photobomber” Malmqvist!

Iggy frös en smula, och byggde en frukostkoja av pappas jacka.

Den funkade finfint att sitta och mumsa i.

Efter frullen fick Iggy en present av mig. Kom pÃ¥ det när jag var pÃ¥ flygplatsen i Paris, att man ju sÃ¥klart köper med sig en ”jag har varit borta”-present till sin goda unge när man varit ute och rest. Minns själv hur glada jag och min lillebror var för att fÃ¥ den där klassiska godislÃ¥dan ”flygfrakt” när mamma eller pappa flugit. Kommer ni ihÃ¥g den?

Iggy bestämde att jag skulle öppna, och han skulle blunda och försöka lyssna sig till vad det var i paketet. Spännande strategi.

Besvikelsen var helt klart där en liten sekund när han upptäckte att det INTE var godis (han skulle ändå få Halloweengodis senare på kvällen, så ville inte att det skulle bli för mycket), men det vände rätt snabbt när han såg att han fått en Masha-docka!

Vi tittar ooofta och myyyycket pÃ¥ den tecknade barnserien ”Masha och Björnen” som handlar om en busig liten brutta och hennes kompis / ställföreträdande förälder som hon bor hos.

Så Iggy tyckte det var jättekul att få en liten Masha att leka med.

Lycklig unge!

Tänk hörrni – att nu är JAG den som fÃ¥r komma hem med en ”jag har varit borta”-present. Som en sÃ¥n där…förälder. Livet alltsÃ¥, sÃ¥ galet ju.

Summan av kardemumman är alltsÃ¥ att den här resan ändÃ¥ mÃ¥ste ses som 100% succé. Jag fick Ã¥ka iväg och uppleva saker pÃ¥ egen hand (vilket var lääääänge sen) och Niklas och Iggy fixade det rätt bra här hemma. Det personliga/emotionella priset som Niklas fick betala var INTE för högt, och han föreslog till och med att vi borde göra om det här…! DÃ¥ hajar ni hur bra det gick ändÃ¥.

Tänk va, så fint det kan bli. Nåt man liksom trodde var OMÖJLIGT funkade faktiskt rätt bra. Det är precis sånt som gör att livet fortsätter att kännas spännande, utvecklande och HÄRLIGT.

Jag är ju i vanliga fall bra pÃ¥ att drömma stort och inte se saker som oöverstigliga. Men pÃ¥ just den här fronten har vi blivit sÃ¥ brända att det var extremt läskigt att försöka sig pÃ¥ det igen. Men nu vet vi att vi fixar det – med rätt förutsättningar. Tack för det, livet.

Nu är jag hemma igen, efter en MAGISK resa. Men innan jag berättar hur det var att komma hem igen, så tänkte jag att ni skulle få se några härliga glimtar från min gårdag, då jag fortfarande var kvar på ljuvliga La Grées des Landes.

På detta UNDERBARA ställe i den lilla byn La Gacilly i Bretagne fick jag nämligen spendera min onsdag till fredag. Ett ekologiskt spahotell, som är lite av en manifestation av vad allt varumärket Yves Rocher står för; naturlig skönhet och närhet till naturen.

La Grées des Landes var Monsieur Yves Rocher´s (grundaren av Yves Rocher) drömprojekt, och det stod klart sommaren 2009. Strax efter jul samma år dog Yves Rocher, så himla fint ändå att han fick se sin vision komma till liv innan han gick bort.

(Bild: Fräsiga Fröken Flora)

Jag var där på en pressresa med Jossan och ett gäng andra supermysiga bloggtjejer. Resan skulle få oss att lära känna varumärket Yves Rocher, jag och Jossan skulle även spela in nästa veckas poddis där. Så det var en jobbresa, som dock var nästan löjligt njutig.

Bara det att fÃ¥ äta hotellfrulle i ett par dagar, och gÃ¥ loss pÃ¥ ekologiska och närproducerade godsaker. Åt GIVETVIS croissanter varje dag. Ni vet sÃ¥na där PERFEKTA – där fingrarna fullkomligt blänker av smör när man nypt av en bit och stoppat i munnen.

I går fick vi besöka Yves Rochers herbarium och laboratorium. Alla deras produkter utgår ifrån blommor och plantor som har specifika egenskaper som extraheras och utgör grunden för krämen/schampot/ansiktsvattnet man sen köper i butik.

Och det var så himla coolt att dels få en inblick i hur magiska växter verkligen är (alla dessa helande egenskaper!), men också se hur sjuttsingen man gör för att föra över dessa egenskaper till en färdig produkt.

Här är en gigantisk kartong full med torkade blommor…

…som kommer att bli härliga krämer.

Och här har vi en annan kartong, också den fylld med kornblå blomster som inom kort kommer agera välgörare på någons hy.

Efter studiebesöket var det dags för lunch på en ekologisk restaurang i La Gacilly. Precis som ALLA DAGAR (!) så var det trerätters till både lunch och middag.

På den här tallriken ser ni en butternutpumpasoppa med kastanjer som kort efter att bilden togs hade slunkit ner i min mage.

Vårt ljuvliga gäng! Nicole, Felicia och Jossan var några av de som var med på resan. Alltid lite smånojigt det där, att dra iväg på resa eller göra saker med en grupp mänskor man inte känner. Hur ska man funka ihop, typ?

Men även på den punkten drog vi högsta vinsten, för brudarna som var med var så jäkla mysiga, härliga, avslappnade och GÖLLIGA. Ni vet, såna där som man blir 100% bekväm med på en gång. ÄLSKART!

Lunchens huvudrätt – svamprisotto, mmmmm…!

Så sabla roliga var dessa bruttor också. Amanda (som jag dock inte lyckades få med på någon bild) var så jäkla underhållande på planet hem i går kväll att jag GRÄT (yes, på riktigt!) av skratt i flera omgångar. Rackarns gullpluppar. Och sjukt driftiga dessutom, hela bunten. Inspiration deluxe på alla plan alltså.

Efterrätt fick vi som sagt till ALLA måltider. Och det var inte bara EN efterrätt, nääädå. Alltid fem eller till och med sex (!) smakbitar av olika godsaker. Ni hajar att jag trivdes va?

Efter lurren slank vi runt i den asgölliga lilla byn La Gacilly. Där man (utöver vackra hus och pittoreska bäckar) kunde se…

…diverse bloggare här Ã¥ där, plÃ¥tandes heljvilt. Här Flora och Linn in action.

Jag och Jossan var såklart inte sämre, och plåtade loss vi med. Står man i en übergullig kullerstensgång omgiven av blommor i en liten by i Bretagne, så MÅSTE man ju liksom knäppa ett par bilder.

Jamen ni ser ju. För gulligt för att inte gå loss med kameran.

Hittade ett hus som var till salu, och blev rackarns sugna på att slå till. Sansade oss dock.

PÃ¥ eftermiddagen slank vi tillbaka till hotellet, som lÃ¥g omgivet av blomsterängar och ekologiska frukt- och grönsaksodlingar. Luften där alltsÃ¥, det var som att andas in ren och skär energi – och lugn.

(Bild: Floris igen)

På kvällen satt vi i myskläder och stökade undan lite jobb i hotellets UNDERBARA atmosfär. Hela La Grées des Landes är ekocertifierat vilket innebär att alla material är naturliga och giftfria, och att restaurangens meny är närproducerad och säsongsbaserad. Och det KÄNDES liksom i luften, det upplevde alla som var med på resan.

Hotellet hade till och med ett eget reningsverk för vatten, bestående av stenar och särskilda plantor som åt upp bakterier. Och tack vare att endast ekologiska produkter användes för att exempelvis underhålla och rengöra, så kunde allt använt vatten sen återanvändas. SÅ FINT. Tänk om alla jordens hus var byggda på det sättet. Hållbarhet ftw alltså.

Efter jobbfixet var det dags för ännu en – yes, you guessed it – trerätters. Innan man kröp till kojs i sitt härliga rum, med utsikt över blomsterängarna.

Jag är så innerligt glad att jag fick erbjudandet om att följa med på den här resan, och att jag dessutom vågade slå till på att faktiskt göra det. Jag tjatar ju ständigt om det här med att våga VÅGA, men just det här vågandet var svårt för mig. Just eftersom jag visste att det stod så mycket på spel för vår lilla familjs del.

Men vi safe:ade upp så mycket vi kunde på hemmaplan, och det gick ju vägen tack o lov. Succé på alla plan. Ska berätta mer om hur Niklas och Iggy haft det i ett kommande inlägg.

Nu ska jag slinka i säng här hemma, och somna med alla lyckokänslor av att bÃ¥de fÃ¥ resa bort – och att fÃ¥ komma hem – i kroppen.

SparaSparaSparaSparaSparaSparaSparaSpara

Hej frÃ¥n FRANKRIKEEEEE! Jag är här, det är sÃ¥ overkligt att jag liksom…kom iväg. Men, nu tar vi det frÃ¥n början:

Väskan packades i tisdags kväll. Blommigt, mysigt och fluffigt var temat. Sen blev det tidig läggning, för väckarklockan stod pÃ¥ 03.20. Jupp – 03.20!? Planet till Paris gick kl 06, sÃ¥ det var bara att pallra sig upp i den arlaste av morgonstunder. Eller – nattstunder, kanske man ändÃ¥ kan kalla det när klockan INTE ENS SLAGIT FYRA!

Jag kom upp i alla fall, placerade mig i en bulle och åkte till Arlanda. Enligt sedvanlig Vanja Wikström på resa-rutin inhandlades mina bästa reselektyr ever; Vanity Fair. Sen var det dags att frulla.

Eftersom flyget gick från obskyra terminal 2 (gaaaaahhh, där fanns ingen Joe & the Juice vars avocadomacka jag alltid äter till flygfrukost annars) fick jag hitta ersättare till mina vanliga flygplatsfavoriter. Gick förbi en Johan & Nyström på väg till säkerhetskontrollen vars mackor såg smarriga ut, de öppnade dock inte förrän kl 05 (ja ni förståååår ju hur tidigt jag var uppe!). Men. Den urgulliga tjejen i kassan såg mina blickar och lät mig handla ändå. Tjugo minuter innan öppning. Så fint.

Och så bra. Helt klart ett väldans mycket bättre alternativ än det som erbjöds innanför säkerhetskontrollen. Tack fina tjej för din fräsiga flexibilitet!

Kompletterade med en cappo på Lavazza, och satsade på att äta och bli mänska. Trots den tidiga timmen. Det gick rätt bra, och humöret och energin höll finfin form.

På flyget pluggade jag in Värvets intervju med Little Jinder i öronen. FÖR JÄVLA BRA, alltså. Sicken befriande okonstlad mänska, denna lilla Jinder. Och så klok. Lyssna på hennes avsnitt, tips från coachen.

Väl framme i Paris haffade jag ett pain au chocolat inom en timma frÃ¥n det att jag landat, och fick dessutom mumsa upp det tillsammans med…

…Jossaaaaaaan!?

En tÃ¥gresa och en bussresa senare, var vi framme pÃ¥ La Grée des Landes i Bretagne – ett fullkomligt ljuvligt ekologiskt hotell och spa som ägs och drivs av Yves Rocher. Jag gjorde mig hemmastadd genom att packa upp mina mystofflor.

Passade på att ta en selfie också. Så snajdigt och snällt ljus ju. Man behöver all hjälp man kan få på fräsfronten, när man varit uppe sen 03.20.

Sen var det dags för ekologisk, närproducerad lunch. Klockan var nu närmare 14, och eftersom min frukost intogs strax efter kl 05 var jag VRÅLHUNGRIG. Blev därför väldans lättad när jag insåg att detta endast var förrätten. He he.

Till huvudrätt fick vi marulk. En VANSINNESGOD sådan. Med rosa sås. Alltid en bonus.

När efterrätten kom dog jag en smula av lycka. Det var nämligen inte bara EN efterrätt som lÃ¥g och väntade pÃ¥ tallriken, inte bara TVÅ efterrätter – utan FEM! Jatack mums ojsÃ¥gött sa min vrÃ¥lhungriga mage.

På eftermiddagen tog vi en promenix i de tjusiga omgivningarna, och insöp (yes, här INSUPER man verkligen) den extremt väldoftande (ekologiska blomsterängar överallt!) luften.

Så mysigt att få slinka runt med denna rara ärta, på detta rara ställe. Dröm ju. #radarpar

Med på resan är också ett gäng andra influencers, och när jag kom i dag och såg vilka det var blev jag bara så himla glad. SÅ mysiga brudar, hela bunten! Som Linn, och Flora till exempel. Rackarns godingar. #OcksåRadarpar

Har dessutom fått urgulliga sms och videoklipp hemifrån där Niklas berättat att första natten utan mig gått helt okej, att grodan är god som guld och att de har det jättemysigt. Då blev känslan i kroppen liksom sådär överbubblig av lycka. HURRA!

Och glädjen bara fortsätter. I dag står ungefär det här på agendan i grova drag:

1 // Supersmarrig frulle
2 // Mysigt besök i pittoresk by
3 // Supersmarrig lurre
4 // Inspelning av poddis
5 // Spabesök
6 // Supersmarrig middag

MVH, Nöjd I Kubik.

SparaSparaSparaSparaSparaSparaSparaSparaSparaSparaSparaSpara