Vanja Wikström

Jag har fått en del frågor om varför jag kallar Portugal för Portugallien, så jag tänkte att jag skulle ta å svara på det. Dels gillar jag att svänga till språket lite, det har ni ju redan koll på. Så det är anledning nr 1. Anledning nr 2 är att jag ÄLSKADE ”Kejsarn av Portugallien” när den gick på teve.

Det var en filmatisering som Lars Molin gjorde av Selma Lagerlöfs berättelse, och den var bara så otroligt fin. Jag var 14 år när den sändes, och blev så rörd. Storyn i korthet (sorryborry om jag minns fel nu, det var ju trots allt 24 år sen jag såg den) handlar om en fattig man som får en dotter – och kärleken till detta barn förändrar hela hans liv och varelse. Han döper henne till det vackraste han kan komma på – Klara Fina Gulleborg – och när hon 16 år gammal reser till Stockholm för att arbeta ihop pengar för att kunna betala sin fattige fars skulder sörjer han nåt oerhört.

Hon hör aldrig av sig, och det tar 15 år innan hon återvänder till sin far. Under den tiden har han blivit smått galen av sorg och hittat på att hon är kejsarinna av landet Portugallien, och det är där hon befinner sig. Han själv är kejsare av samma land, och i sin lilla by börjar han gå runt med mantel och krona. Han bryter alla normer och tar sig friheter som egentligen bara är reserverade för de rika (han är ett riktigt fattighjon) vilket sätter samhället i gungning.

Rykten går om hans vackra dotter som rest till Stockholm, att hon prostituerat sig. Men han hävdar envist att hon är kejsarinna, och (om jag inte minns fel) får några av byborna med sig i fantasierna. En bitterljuv historia om kärlek, sorg och saknad. Och vad som händer när människor bryter normer. Otroligt fin.

Googlade nu och såg att det går att se den i SVT´s Öppna Arkiv. Vågar inte se om den själv, den gjorde ett så starkt intryck på mig när jag såg den för snart 25 år sen och jag vill inte rucka på den bilden jag har av serien. Men ni som inte sett den, gör det vettja. Kejsarn av Portugallien hittar ni här!

Jaaa hörrni. Jag har ju dragit igång det här med att vara en träningsmänska sen några veckor tillbaka – hur sjuttsingen går det nu på semestern, utan min träningsbuddy? Jo – ganska så rackarns bra måste jag säga! Jag packade med mig träningskläderna till Portugallien, och lyckades faktiskt ta mig ut på en löprunda.

Två gånger i veckan är det ju tänkt att jag ska få till någon slags fysisk aktivitet, och eftersom huset vi bodde i ligger högst uppe på en kulle, så måste jag få räkna in de gånger jag promenerade upp för den – puttandes en vagn framför mig, med en femton kilos unge sittandes i den. Backen upp till huset är en riktig dräpare; om jag skriver att den lutar 90 grader så överdriver jag, men den är en SABLA lutning på den i alla fall.

Passade dessutom på att simma i poolen, så Portugallienveckan måste jag säga att jag fick in träningen rätt så bra. Heja heja mig på väg mot ett hälsosammare liv. *germigsjälvenryggdunk

Inget Portugallienbesök är komplett utan ett (eller tio, man kan inte hänga där för mycket) besök på Surfers Lodge Peniche. Det är Niklas familjs fantastiska ställe som är en kombination av ett ett tokcharmigt boutiquehotell, en fantastisk restaurang, en surfskola och en yogastudio. Som dessutom erbjuder ljuvliga massage- och spabehandlingar. KAN det bli bättre? Nää.

Det är Niklas bror John som driver stället, och det är deras föräldrar som byggt det. De reste jorden runt för att hitta fantastiska saker att inreda lodgen med, och det är SÅ HIMLA FINT. Nästan allt trä är återvunnet, fyndat från gamla balinesiska fiskebåtar.

Bara golvet är vansinnesfint tycker jag.

Givetvis hittar man surfbrädor lite här å var.

Och inget surfställe är komplett utan en folkabuss! Den kan man faktiskt bo i om man vill, den går att hyra som hotellrum.

På den här kudden gjord av gamla jeans älskade Iggy att ligga när han var bebis. Han har övat mycket ”ligga på mage” på den.

På Surfers Lodge terrass bjussas det på marockansk känsla med sittpuffar och vackert slitna mattor. Det var dock alldeles proppfullt med folk när vi var där, så det var svårt att plåta hur fint inredd terrassen är. Vi hamnade nämligen mitt i en av lodgens Sunset Sessions – då spelas det musik och dricks öl och spanas på när solen sjunker ner i havet som ligger strax nedanför. Magiskt.

Vi passade såklart på att äta middag under vårt besök. Älskar att till och med skylten som talar om att bordet är reserverat har surfanknytning.

Det fanns maaaaaaassa smarrigt att välja på.

Jag valde pastan. Den var så fantastiskt smarrig att jag tog samma rätt när vi var där igen några dagar senare. Mums!

Niklas gick dock loss på lodgeburgaren. Nom nom. Restaurangen jobbar med nästan bara lokala råvaror – och självklart enbart portugisiska viner.

Kan verkligen rekommendera ett besök här. Boka ett av de fantastiskt fina och personliga rummen (alla är olika), ta några surflektioner eller yogaklasser. Eller gå en golfrunda på en av banorna som finns i närheten.

Ät en massa god mat, unna dig en massage, njut av solnedgången på terrassen i sällskap av härlig stämning och bra musik. Slink ner till stranden och badabadabada, eller häng i poolerna på lodgens tak.

Tokbarnvänligt dessutom – komplett med barnhörna med lego och spel! Surfers Lodge Peniche hittar ni här!