Vanja Wikström

                                                                                                     I samarbete med SamsungSom jag nämnde tidigare i veckan fick jag ju prova på Virtual Reality nyligen, för att försöka lindra min spindelrädsla. Och det var en crazy bananas-upplevelse. Crazy bananas-COOL upplevelse!

[youtube id=”zYtW8OBxpnI”]
[youtube id=”Ty_LJhM2BkI”]
Denna galna resa filmades ju, och i förra blogginlägget fick ni se del 1 av 3. I det avsnittet fick jag prata med en psykolog om min rädsla, och sen gå så nära en livs levande tarantel som jag pallade. Ovan hittar ni del 2 och 3, och det ni får se den här gången är så rackarns coolt.

Jag får kliva in i den virtuella verkligheten och gå igenom ett program i appen Itsy som tagits fram för att lindra just spindelrädslor. Ni får se hur det går till när jag kämpar (för det VAR kämpigt!) mig igenom de olika stegen.

Början var easy peasy – jag fick leka med en gullig tecknad blÃ¥ spindel med söta smÃ¥ skor pÃ¥ fötterna, men ju längre in i programmet jag kom – desto mer verklighetstrogna blev spindlarna. Det skreks och hoppades en hel del under filmandets gÃ¥ng kan jag avslöja.

Men vet ni vad? Det ASCOOLA med det här var – att det FUNKADE! Jag som endast pallade gÃ¥ halvvägs fram till taranteln innan jag gÃ¥tt igenom Virtual Reality-programmet, kunde efter programmet gÃ¥ HELA VÄGEN FRAM och dessutom PLOCKA UPP den rackarns spindeln! I HANDEN! Jag var helt golvad faktiskt, att det kunde funka sÃ¥ himla bra.

Ja ni ser ju – sÃ¥här nöjd var jag med mig själv efter att ha suttit i en virtuell värld i tre timmar och övat mig pÃ¥ att hänga med spindlar. Ni MÅSTE se videoklippen, det är sÃ¥ sjukt fascinerande att se hur den här processen gÃ¥r till – och att min rädsla kunde lindras SÅ PASS MYCKET pÃ¥ bara nÃ¥gra timmar.

Precis som jag säger i filmen, sÃ¥ är Virtual Reality framtiden. Jag tror att den tekniska utvecklingen nu nÃ¥tt en punkt där det bara kommer gÃ¥ snabbare och snabbare, vilket gör att vi knappt kommer känna igen oss i vÃ¥r egen värld om 15 Ã¥r. För hur vansinnescoolt är det inte att man i dag kan lägga en Samsungmobil i ett slags glasögon, och med hjälp av en app förflyttas in i en helt ny värld? En värld som absolut kan innebära spel och underhÃ¥llning, men som kanske framförallt kan hjälpa en att utvecklas som människa. Man kan utveckla färdigheter i virtuella miljöer, linda rädslor – öva sig pÃ¥ att VÅGA (kanske är en VR-app som jag Ã¥ Jossan ska ta fram ha ha?).

VR´s möjligheter är oändliga, är så sjukt peppad på att se vad det kommer göra med världen, och med oss mänskor. Så glad att jag fick vara med om det här!

Jag får ganska ofta frågan om hur jag redigerar mina bilder, så här kommer ett inlägg som jag vet att många av er längtat efter! Nu ska vi gå igenom steg för steg vad jag gör för att få mina bilder så som jag tycker att de är allra finast. Jag visar på ett gäng olika typer av bilder, så hoppas jag att ni blir inspirerade och taggade på att gå loss själva på redigeringsfronten!

Vi börjar med den här frukostbilden. Den är tagen med min kamera (använder den här men har precis köpt en ny, mer om det senare). Jag krånglar inte till det utan plåtar i autoläge. Om jag mixtrar med nåt så är det skärpedjupet och/eller ljuset. Inget annat.

SÃ¥här blir dÃ¥ resultatet. Helt okej, men inte sÃ¥ ”det poppar” som jag kanske skulle sagt om jag jobbade pÃ¥ en tidning. För att fÃ¥ bilden härligare använder jag gratisappen VSCO. SÃ¥ för att redigera bilderna mailar jag dem till mig själv. Men först sparar jag ner dem i ett mindre format (brukar köra pÃ¥ 1000 pixlar i bredd eftersom det är vad Modette-bloggen kan visa).

Det filter som är min favorit heter HB1. Det ingår inte i de filter som följer med appen, men man kan lätt ladda ner det (paketet heter Hypebeast) och det är också gratis. Ibland dundrar jag på med 100% filter, men för just den här bilden tyckte jag det kändes bra att stanna på steg 8 (ju högre steg desto mer filter används).

Efter att jag lagt på så mycket filter som jag tycker passar brukar jag dra upp kontrasten ett steg. Då blir bilden tydligare, klarare och mindre grå. Färgerna blir också mer intensiva, så om man gillar lite mindre färgglada bilder kan man behöva korrigera genom att dra ner mättnaden/saturation ett steg.

Oftast behöver jag även dra upp ljuset, men det tyckte jag inte behövdes pÃ¥ den här bilden. Här ser ni resultatet före och efter. Visst ”poppar” den till höger lite mer? He he.

Här har vi ett annat exempel (sjukt bra bok för övrigt – som ni blogoliner tipsade om, tack!). Det här är originalbilden. Fin, men inget popp!

In med den i VSCO, och här dundrade jag på med alla 12 steg på filternivån.

Tyckte dock att den kändes lite mörk, så jag gav den lite mer ljus, ett steg upp kändes lagom.

Sen var det dags för kontrasten. Jag drar i princip aldrig upp den mer än en punkt.

Och här har ni resultatet! Originalet överst, och den färdiga bilden nederst.

Vi tar några exempel till! Här har vi en smoothiefrukost som ser helt okej ut, men som skulle kunna få både mer färg, kontrast och ljus.

Som vanligt åker bilden in i VSCO/HB1.

Eftersom den kändes lite mörk fick den ljusas upp två extra steg.

Som vanligt gillade jag ett steg upp på kontrastskalan.

Och här är resultatet. Som ni märker gör jag inte exakt samma sak på alla bilder, man får känna sig fram vad man tycker blir finast på just den bild man håller på och pillar. Använder man samma eller liknande filter får man ju den där sammanhängande känslan ändå.

För att komma fram till vad man gillar kan man hålla på och leka runt i VSCO tycker jag. Det finns massor av fina filter, så se till att hitta det som just du tycker känns allra finast. Jag dras ofta till lite kallare filter, men har på senare tid släppt fram lite mera värme i bilderna. Man ändrar ju smak lite titt som tätt och det är skoj att prova något nytt ibland.

Vi avslutar med en bild på mig, alltid kul tycker jag att se hur folk redigerar både saker och personer. Det här är alltså originalet. Inte så dumt egentligen, den togs utomhus och då blir ju ljuset alltid bäst. När man fotar inomhus ska man därför tänka på att alltid plåta när det är som ljusast, och alltid bara använda naturligt ljus. Fotar du med lamporna tända får alla bilder en gul ton som i alla fall jag inte tycker är så härlig.

Skulle mitt ideal i bloggen och på instagram vara att ha så naturliga bilder som möjligt skulle jag nog behållt den här bilden i princip som den var. Kanske höjt kontrasten och ljuset en smula. Men eftersom jag gärna vill ha en viss känsla i alla bilder jag lägger ut, så tycker jag bättre om att jobba med filter.

Genom att ha en sammanhängande känsla tycker jag att man fÃ¥r en tydligare värld, och jag gillar själv när jag kommer in pÃ¥ en blogg/en instagram och direkt liksom känner mig hemma. ”Ja, nu är jag hos Jossan”, eller ”Det här känns precis som Yara Michels.”. Det är mysigt tycker jag, och det ger bilderna en extra personlig ton. Därför pillar jag alla bilder jag släpper ifrÃ¥n mig.

Som vanligt langade jag in bilden i HB1, 7 steg kändes bra.

Ett steg upp på kontrasten, så att bilden blir mer definierad.

Eftersom det var så himla mycket varma rosa toner i bilden och jag ju som sagt är mer förtjust i en lite kallare känsla så drog jag ner temperaturen ett snäpp.

Före och efter! FörstÃ¥r ni vad jag menar med att bilden till höger kanske inte ser fullt lika naturlig ut, men den har den där känslan som jag vill Ã¥t? Som är ”min värld” liksom.

Hoppas att ni tyckte det här var intressant, och att ni blir inspirerade och sugna pÃ¥ att göra era egna bilder ännu härligare. Och man behöver ju inte ha en blogg för att tycka att det är roligt att pilla lite extra med sina bilder – tänk vad fin julklappskalendern till familjen blir om man lägger ner lite mer jobb pÃ¥ bilderna till exempel!

TACK SOM RACKARNS för all enormt fin pepp på det här inlägget! GULLPLUPPAR alltså! Blir så himla happy över alla glada tillrop, och det är SÅ kul att läsa om era erfarenheter kring detta.

Jag trampade försiktigt fram på denna nya stig i går, för då slank jag å glammis-Picklan in på ett lunchpass på Friskis. Jympa Bas. Och blev omsprungna av Agda igen. Ge det några veckor till så ska jag tamejtusan ge den där Agda en match alltså.

Att träna med träningsvärk i varenda cell var lite av en ny upplevelse för mig, men det fiffiga var att det återigen var SÅ KUL att det inte gjorde så mycket. Mina magövningar var nog lite blekare än förra gången eftersom musklerna var rätt ömma, men både jag å Picklan gjorde så mycket vi kunde. Gott så.

Känner ocksÃ¥ att mitt knä VERKLIGEN behöver det här. Balansen pÃ¥ vänster ben är katastrofal efter nästan tvÃ¥ Ã¥rs felbelastande pga uselt vänsterknä. Bara att göra en enkel stretchövning är lite trixigt för mig. Och det gör mig ännu mer motiverad. En sladdrig rumpa kan jag leva med – men ett sladdrigt knä? Nej tack. Det mÃ¥ste för tusan funka, annars blir det inge bra liksom.

Fortsättning pÃ¥ motorvägsbyggandet följer givetvis, TACK för att ni är med och trampar – betyder mer än ni tror!