Vanja Wikström

Ska jag berätta nåt? Blir nervös bara av tanken att säga det högt, men ska försöka mota bort min vidskeplighet om att jag jinxar läget om jag berättar om det. Okej, nu kör vi: Iggy har SOVIT HELA NÄTTER – i snart fem veckor i sträck! Hallef*ckingluleja!

Mitt barn som alltid vaknat ett flertal gånger varenda natt (och det är inga små ”stoppa i  napp”-vakningar heller, nej nej – min unge klättrar ur sängen, rusar ut till vardagsrummet och skriker ”Jag vill inte sooooooova!”) har sovit lugn som en filbunke sen i början på juni. Vad jag vet har vi inte gjort någon förändring som bidragit till detta, det verkar ha kommit av sig självt.

VÅGAR jag börja hoppas nu? Finns det en chans att jag inte ska behöva dras upp ur sömnen x antal gånger varje natt för att lugna/söva/natta min unge? Finns det en chans att jag kommer kunna få sova som normala mänskor? Finns det en chans att jag ska slippa vara snurrig av trötthet och sluta se på alla möbler som möjliga sängar att däcka i?

Jag vågar inte riktigt tro att sömnkaoset är över, men en liten strimma hopp har slunkit sig in. Och om sömnkaoset är över betyder det mer än att jag får sova – det betyder att jag kan flytta tillbaka in i MITT sovrum igen, vilket som ni förstår är bra på fler sätt än ett.

Nu håller vi tummarna.

Den här dagen har jag till stor del spenderat med någon som drömmer lika stort som jag – Jossan! Som ni vet ingår det här med ”Nej men inte ska väl jag” i vår begreppsvärld, och nu smider vi storslagna planer igen.

Vi har velat göra SÅ mycket tillsammans det senaste året, men haft SÅ lite tid. Det har varit sjukt frustrerande. Nu börjar det där med brist på tid dock ordna upp sig, så givetvis haffar vi tillfället att kunna fortsätta spåna på allt vi vill göra ihop. Och efter tusen idéer och en miljon tankar hit å dit har vi nu landat i vad vi ska sätta tänderna i först, och i dag gjorde vi just det – satte tänderna i det. SÅ kul!

Vår vana trogen gick det snabbt snabbt att få ner det vi behövde på papper, men som vi alltid predikar: hellre få nåt gjort som kanske inte blir perfekt, än att inte få nåt gjort alls bara för att det måste bli 100%.

Jag älskar Jossans förmåga att se möjligheter istället för svårigheter, att hon tänker snabbt, är prestigelös och så ruskigt kompetent. Sen är hon också ett riktigt rackarns gullefjun som man kan prata om högt å lågt, ytligt och djupt med. En dag med Jossan blir alltid en bra dag. Helt klart min sister from another mister!

(Tyckte jag var lite het i det här linnet så jag bjussar på en till bild.) Nu sitter jag på office och knapprar på Macen, om inte allt för länge blir det mera Jossan för min del – det vankas pizza night hemma hos henne nämligen. Följ med på Snappis vettja – vanjawikstrom!

Det är ju reor ÖVERALLT just nu, så för ett par dagar sen slank jag runt och spanade efter fynd i ett gäng butiker. Hittade nästan noll. Jag blir liksom inte alls inspirerad när det är sådär kaosigt som det ofta är på reor. Kläder huller om buller, alldeles för mycket grejer intryckta på ett och samma ställe. Fullt med folk som rycker och drar i plaggen, milslånga köer till provrummen. Nä, jag orkar liksom inte ens börja kika på kläderna under såna omständigheter. Jag går bara ut.

Men. Ett fynd gjorde jag i alla fall, denna gudomligt fina väska! 159 pix på Zara, och behövde inte provas. Bra deal.

Tycker den känns perfekt till lite mer bohemiska plagg i sommar! Hur är ni – pallar ni med reakaoset och gör pangfynd, eller är ni såna som jag som helst av allt vänder i dörren?