Vanja Wikström

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHH VAD SATAN I GATAN-SKÖÖÖNT det känns att vara back to blonde alltsÃ¥! För att vara lite (okej extremt) cheesy – det känns lite som att komma hem. Kände mig aldrig bekväm i det mörka, och tyckte dessutom att det var trÃ¥kigt att jag inte kunde leka med färg lika mycket som jag är van vid.

Njuter nu i fulla drag av att känna mig som ett ljushuvud igen, och ser fram emot att plocka fram mina pasteller igen. Lila stÃ¥r pÃ¥ agendan, mÃ¥ste bara hitta rätt färg. Testade Revlons tub men tyckte inte om den, den släppte aldrig frÃ¥n hÃ¥ret, gick inte att tvätta ur. Jossan provade ju Maria Nila och det blev tokfint OCH gick ur lätt som en plätt – nÃ¥gon annan som provat just den och kan rekommendera? Eller nÃ¥t annat som ger lavendelhÃ¥r?

Trivs mycket bättre i att ha det rakt nu ocksÃ¥ när det är blekt. HÃ¥ret blir ju mycket ”tufsigare” (strävare, mer slitet ha ha) när det är blont, och den strukturen passar mig mycket bättre än ett lent och ”friskt” hÃ¥r. Ett blekt hÃ¥r känns aldrig lika platt, tycker jag.

Är sÃ¥ SJUKT NÖJD med färgen och klippningen (vi putsade till frippan lite bara, klippte bort de värsta tuggummitopparna)! Som vanligt är det min magiskt duktiga frisör Maggie pÃ¥ salong MOC pÃ¥ Åsögatan som rattat till detta tjusiga resultat. FÃ¥r ganska ofta frÃ¥gor om var jag gÃ¥r och klipper mig – och kan VARMT rekommendera MOC i allmänhet och Maggie i synnerhet. Alla är tokduktiga där! Klippte mig länge hos Freja ocksÃ¥ pÃ¥ MOC (innan hon fick bebis och jag hamnade hos Maggie). Hon är nu tillbaka efter mammaledigheten och är ocksÃ¥ TOKGRYM!

Och pÃ¥ tal om nÃ¥t annat som e tokgrymt – HUR SABLA FAB är inte denna glitterpolo? Snacka om vardagsglädje! Och varifrÃ¥n är den dÃ¥, kan man kanske undra? Jo – frÃ¥n….*trumvirrrrvellll* LINDEEEEEX! Ni SER ju – uppryckning deluxe av denna kedja alltsÃ¥!

Jag skrev ju om the loop of life nyligen, hur allt liksom gÃ¥r i cirklar och att man bjuds pÃ¥ oväntade möten med oväntade mänskor pÃ¥ vägen genom livet. Här är ytterligare en sÃ¥n grej. I dag postade jag ovan brev. Det innehÃ¥ller ett förlagskontrakt för en lÃ¥t jag skrivit som kommer ges ut av en annan artist. Men det är slutet pÃ¥ loopen (eller vem vet – kanske ännu en början bara?).

I början av loopen hittar man en 25-Ã¥rig Vanja. Nyseparerad frÃ¥n ett låååångt förhÃ¥llande (ni poddislyssnare känner personen som fanns i mitt liv innan Niklas som Mr Lidingö), hjärtekrossad och deprimerad. Hon skriver en massa lÃ¥tar och drömmer stora drömmar. Skickar ut en sabla massa demos kors Ã¥ tvärs med lÃ¥tar som handlar om uppbrott och sorg, och FÅR SVAR frÃ¥n Pelle Lidell pÃ¥ Murlyn Music – den tidens absolut hetaste produktionsbolag.

Murlyn var upphovsmännen bakom nÃ¥gra av den tidens största lÃ¥tar – som Toxic med Brittan. De försÃ¥g även Janet Jackson, Jennifer Lopez och Sugababes (bland måååånga andra) med superhits. Och Pelle Lidell var VD pÃ¥ Murlyn. Ni förstÃ¥r hur BANANAS det var att fÃ¥ ett mail frÃ¥n honom – att han gillade lÃ¥tarna pÃ¥ demoplattan och ville att jag skulle komma pÃ¥ möte.

På darrande ben slank jag dit en mörk och snöig eftermiddag. Hade möte med Pelle som öste lovord över mitt låtskrivande (!!!) och sen presenterade mig för alla på Murlyn (mina stora låtskrivar/producentidoler!) som en ny lovande talang. Behöver jag säga att om jag pulsade dit så flög jag hem?

För att göra en lååång historia kort så blev det inget av mitt och Pelles samarbete då, framförallt pga personliga skäl som omöjliggjorde det mesta. Men. Våra vägar möttes igen i the loop of life, och numera är han European A&R Executive på Universal, och har precis pitchat iväg en av mina co-writes till en annan artist. Sjukt kul såklart, och ytterligare en spännande loop som livet bjussat på.

SÃ¥ – med de här loop of life-inläggen vill jag säga att även om livet just i dag känns ASTRIST och fullkomligt händelselöst, eller till och med värdelöst för att du blivit besviken pÃ¥ nÃ¥t – sÃ¥ vet man aldrig vad morgondagen bjuder pÃ¥. Kanske är det i morgon som just du blir överraskad av en av livets loopar?

I tisdags var jag Ã¥ Jossan bjudna pÃ¥ kaffe pÃ¥ Lindex showroom – fräsi fräsi! Givetvis passade vi pÃ¥ att ta ett gäng selfies i deras extremt selfievänliga (sÃ¥klart!) spegel. Vi tyckte att vi var lite gulliga liksom, i likadana hattar Ã¥ sÃ¥…

Vi mumsade på färska bär å drack kaffe, och spanade in deras SS16 som var SJUKT fin!

Jag måste säga att jag är så impad av Lindex, för några år sen skulle jag aldrig satt min fot där. Faktiskt. Lindex för mig var tråk, tant å Svensson. Typ. Om jag ska vara lite hård.

Men för tvÃ¥ Ã¥r sen hände nÃ¥t; de liksom stöpte om hela sin image, började göra skiiiitsnygga plagg – och nu är Lindex i princip alltid inkluderad i min shoppingrunda. SÃ¥nt här intresserar min entreprenörshjärna nÃ¥t enormt, för jag vet hur SVÅRT (nästintill omöjligt faktiskt) det kan vara att lyckas göra en sÃ¥n här helomvändning för ett företag. SÃ¥ jag tog tillfället i akt och frÃ¥gade hur sjuttsingen de burit sig Ã¥t, och fick väldigt intressanta svar. KUL! Min businesshjärna möööööös. (Ps – HUR snygg kepa? MÃ¥ste haffa den i vÃ¥r, finns inte i butik än buhuuuu.)

Min shoppingnerv möööööös ocksÃ¥, handlar en stor del av grodans kläder pÃ¥ just Lindex, sÃ¥ det var kul att se en liten kidskollektion ocksÃ¥. Jossan gick av pÃ¥ mitten av alla gulliga barnkläder, sÃ¥g en übersöt mini-me framför sig och undrade var sjuuuuttsingen hennes lilla barn är (ni som sÃ¥g oss härja runt pÃ¥ Snappis i tisdags vet vad jag snackar om…)!

[youtube id=”uFQfylQ2Jgg”]
DÃ¥ visade Lindex-Mathilda (som har tvillingpojkar som är nÃ¥got äldre än Iggy) ovan video, vilket resulterade att vi som hade barn GRÄT av skratt – och Jossan beslöt sig för att vänta liiite till med att skaffa de där gulliga smÃ¥ kidsen… Ha ha, skämt Ã¥sido – ni MÅSTE klicka igÃ¥ng videon ovan, igenkänningsfaktorn skjuter i taket alltsÃ¥…

Vinterns mysigaste mössa?