Vanja Wikström

Kolla här! En FLYTTLÅDA! Och ännu bättre då? DEN ÄR FULL MED PRYLAR! Yesbox – i dag gjorde vi en megasuperduperinsats på rensningsfronten, och lyckades faktiskt gå igenom HELA LÄGENHETEN!

Vi har rensat bort sånt som ska skänkas, sånt som ska slängas och sånt som ska loppas. Jag har röjt utan pardon – till exempel så rök hela min (extremt omfattande) cd-samling. Har inte ägt en cd-spelare på säkert fem år, så det är ingen idé att spara plattorna tycker jag. Även om där låg ett gäng guldkorn. Fast en autograferad Melodie MC-platta kanske inte smäller så högt längre? #ROFL

Det var dock sjukt kul att kika igenom en del skivhögar. Hade sparat en massa grejer jag har körat på genom åren, och där fanns SÅ mycket låtar som jag faktiskt hunnit glömma att jag ens varit med på. Som den här popdängan till exempel. Long time ago dock, och jag är inte särskilt sentimental, så i dag fick allt gå i sopen.

Och hörrni – bara för att jag i går bölade över hur ovan sötnos har introducerat ett tidsätande svart hål i vår familj, så gick det HUR BRA SOM HELST att rensa i dag. HELA DAGEN!

Grodan var nämligen ett under av godhet och lätthet. Han trivdes som fisken i vattnet i vårt rensande, höll sig bredvid antingen mig eller Niklas och roade sig på egen hand genom att plocka med alla grejer som vi dragit fram.

Vi slank ut alla tre och stoppade i oss några quesadillas på La Neta till lunch, och sen sög vi i oss varsin cappo på Coffice där Niklas sitter och jobbar ibland. Efter det gick vi tillbaka hem och fortsatte rensa. Allt detta med en glad, nöjd och harmonisk groda. Så TJI FICK JAG för att jag snackade skit om lillskatten i går!

Jag kan knappt fatta hur mycket vi fick gjort. ALLT här hemma är genomgånget och rensat. Porslin, kläder, kontorsgrejer, skafferi, badrum, grodans prylar – allt! Vi hann till och med gå till sopsorteringen med våra sjuttifjorton kassar, så allt skräp är bortabortaborta.

Vinden är såklart kvar att gå igenom. Men efter denna guld-dag så har jag inte lika stor ångest över att vi inte ska hinna med den också.

Vi har dock en jäklans massa som vi vill loppa bort. Så mycket så att det nästan börjar kännas lite jobbigt faktiskt – hur sjutton ska vi få alla prylar till loppis-stället? Vi får typ låna en lastbil eller nåt tror jag ha ha… Ovan ses el grodo plocka med några loppisgrejer. Men detta är bara en bråkdel.

Här är ett gäng IKEA-kassar fyllda med kläder och skor som ska loppas. Eller bloppas. Och vi har minst lika mycket till på vinden. Plus ett par flyttlådor med pryttlar. Pust.

På tal om bloppisen – sorry att den dröjer hörrni. Jag vill dra igång den, men kom att tänka på det här med frakten. På alla bloppisar jag sett står det ett pris för det man köper + frakt. Men frakten vet man ju inte vad den blir förrän man går till posten.

Ska den som köper grejen då betala efter att man skickat prylen, eftersom man innan dess inte vet vad det landar på? Eller ska man dra till med någon slags schablonfrakt? Hur gör andra bloppare – någon som köpt något nån gång och vet hur det funkar det där med frakten?

Nåväl – för att avsluta rensningsinlägget så känns det APskönt att ha fått allt detta gjort i dag. Det där svarta tidshålet känns inte riktigt lika…svart i dag.

En rackarns trevlig bonus med fredagens tjejmiddag var att jag fick med mig den här lilla raringen hem. Estée Lauders Advanced Night Repair – ett serum som jag hört en väldans massa gott om, och som jag varit sjukt sugen på att testa men bara inte kommit mig för.

En av tjejerna på middagen är en superdupererfaren makeupartist som jobbar i skönhetsbranschen, så hon hade med sig denna som en present eftersom hon visste hur peppad jag är på denna produkt.

(Det är för övrigt hon som sålt in det här serumet till mig. Hon tycker det är det bästa hon testat, vilket säger mycket då hon testat typ ALLT.)

Det säljs en sån här flaska var åttonde sekund, så tydligen finns det fler fans.

Ni vet ju vilken sucker jag är för krämer, så hela min varelse hoppade glädjeskutt bara av att hålla denna lilla flaska i handen. Man ska ta fem droppar morgon och kväll, och serumet ska göra alla möjliga braiga saker för ens hud.

Och nu kommer ni tycka att jag är heeeelt knäpp – men jag tycker redan nu att jag ser skillnad på huden…! Jag tror nog att det är omöjligt, för det måste nog gå ett par veckor innan man ser någon förändring. Så kanske (förmodligen…) är det bara min krämtokighet som gör att jag ser i syne.

Men jag lovar att återkomma om ett slag när jag testat lite längre, och avge en ärlig rapport. Vet ju att det huserar fler krämnördar här på el bloggo som säkert uppskattar en recension. Tänk om detta är askungekrämen liksom? Man hoppas ju alltid…

Och på tal om krämer – tack snälla för alla era tips på Locobase-inlägget. ÄLSKAR när ni delar med er av era favoriter – det är ju så man hittar nya egna favvisar!

Fina blogoliner! Hoppas ni har haft en riktigt härlig fredag och lördag. Min fredagskväll var awesome måste jag säga, det vankades nämligen tjejmiddag hos en av mina bästa vänner.

Det blev dock inte så mycket vintrattande (som ju annars är något av en obligatorisk ingrediens i en tjejmiddag), för två av gästerna var preggofierade och den tredje körde bil. Jag trattade på rätt bra för mig själv dock, medan de andra suttade på alkoholfri öl.

ÄLSKAR att det fanns kul alkoholfria alternativ till preggosarna. Minns själv hur trist det kunde kännas att sörpla bubbelvatten på middagar. Det är faktiskt inte så rackarns festligt. Och nu finns det ju hur mycket skojiga alternativ som helst på systemet, så det finns ingen ursäkt att inte bjussa även gravidisarna på nåt extra gott att dricka till maten.

Till middag blev det hemgjord pizza. Sjukt jäkla smarrigt. Och enkelt att ratta ihop – den perfekta bjudmaten faktiskt!

Det blev en hel del barnprat, då två girlies som sagt väntar sina första bebisar, och vi andra har barn. Jag kände igen mig så himla mycket i det som de två preggosarna går igenom just nu; hur nyfiken man var på minipersonen därinne, och jag mindes hur märkligt det kändes att veta att man har ett två decimeter långt barn i magen. I MAGEN! Det är ju helt sjukt egentligen, att hela den här gravid/bygga-bebis-inuti-sig-själv-grejen faktiskt funkar.

Men nåt jag inte riktigt kunde släppa medan vi pratade om just såna här saker, var tanken om tid som hela tiden fladdrade runt i mitt huvud. Eller, bristen på tid rättare sagt. Som jag har nu, men som jag inte riktigt kunde ana för ett drygt år sen.

För just den här grejen att tiden bara slukas hela tiden när man fått barn, är nåt som jag nog inte var riktigt beredd på. I och med att det ständigt är nåt som ska rattas (det ska lekas/kläs på/ätas/sövas/lekas igen/ätas igen/badas/lekas) så är det som att tiden sugs in i ett svart hål, för att aldrig mera återvända. Typ så känns det, tycker jag.

Det märks kanske extra mycket just nu, för jag känner lite stress över det här med att vi ska flytta. Jag vill gärna rensa, hinna packa ordentligt, styra flyttstäd och allt annat som ska meckas med. Samtidigt som det ska ordnas två utlandsresor med allt vad det innebär, det ska jobbas och donasågrejasåfixas. Men jag hinner…typ ingenting. Känns det i alla fall som.

Tiden då man kunde ägna sju timmar på raken åt att gå igenom allt skräp på vinden och effektivt röja/packa/dona är ju helt klart förbi. Det längsta jag kan fixa med något över huvudtaget ostört är en dryg timme när Iggy sover. Om jag inte är på jobbet, såklart. Eller sitter uppe på natten.

Så jag förstår typ inte hur det här packandet/rensandet/donandet ska gå till den här gången. Vi har ju önskat att grodan ska få förisplats i mars, och i dag började jag nästan dagdrömma om att få gå loss på vinden medan grodan är i tryggt förvar på förskolan. Jag tror typ att det får bli så – vi får passa på när han är där helt enkelt. Eller? Hur GÖR folk?

Hursom – såna här tankar satt jag och närde medan vi pratade barn och bebisar på middagen. Typ ”shitoberto – ta vara på all tid ni har nu, innan duon blir en trio. Ligg på soffan en hel dag och ät choklad och kolla igenom alla säsonger av GIRLS – på raken. Rensa garderoben. Ta sovmorgon fram till lunch.”. Jag sa dem inte högt, men de susade omkring inne i huvudet på mig.

För grejen är att det är ingen idé alls att säga sånt här. Det är typ som att säga ”shitoberto – ta vara på dina händer, de är sjukt bra att ha ska du veta”. Det GÅR ju liksom inte att till fullo uppskatta sina flinka händer (som såklart är strålande att vara begåvad med) – när man har dem. Man måste typ….bli av med dem för att inse hur rackarns fiffiga de var att ha. Typ.

Nu blir jag långrandig märker jag, men ni fattar poängen. Att min tid sugs in i ett svart hål för tillfället är nåt som jag kan tycka är rätt frustrerande ibland. Själva orsaken till detta fenomen tycker jag inte är frustrerande, tvärtom är jag väldigt förtjust i såväl tidstjuven ifråga och de aktiviteter som gör att tiden just tjuvas. Men resultatet är inte lika härligt. Förstår ni vad jag menar?

Jag undrar om det alltid kommer vara såhär från och med nu. Eller frigörs mer tid så småningom? Min svägis (vars barn är ett halvår äldre än grodan) säger att hon tycker att hon har mycket mer tid nu – för att hennes barn är mer självgående och kan roa sig själv på ett helt annat sätt än för några månader sen. Låter betryggande tycker jag. Kanske ska pusha flytten fyra månader fram i tiden? He he.

Hursomhelst, att helt ostört få pyssla med något så länge man vill – är de dagarna förbi för alltid?