Vanja Wikström

”Om vi klarar oss igenom april, då klarar vi vad som helst.” Precis så sa jag och Niklas till varandra i går. When it rains – it pours, heter det ju, och fram till och med den 20:e april kommer vi befinna oss i ett skyfall. Eller vad sägs om följande schema:

– Spela in 10 avsnitt av ”Älskade Unge” för Aftonbladet TV.

– Flytta bloggen till Modette.se (mer pyssel än vad man kanske tror).

– Spela in ett avsnitt av It Girls (Modettes webbtevesatsning) där jag ska hålla i en utmaning för deltagarna + sitta i juryn och bestämma vem som åker ut.

– Flytta till ny lägenhet den 10:e april.

– Hemlig pryttel (kan inte skriva ut det i el bloggo just nu) som går av stapeln dagen efter, alltså den 11:e april.

– Spela in ett webbteveavsnitt med tema Yoga tillsammans med sitt barn den 12:e april (NÄR ska vi hinna packa upp kan man undra he he?!)

– Skola in Iggy på föris, med start 15:e april.

– Ratta GlamMom som har en massa skoj på g, som dock kräver att jag jobbar extra hårt.

Utöver detta vore det ju nice att hinna vara förälder, flickvän och kompis också. Gaaaahhh. Men det ska väl gå på nåt sätt, det här.

Det är lustigt hur saker och ting sätts i perspektiv när man får mycket att göra på en gång. Hade vi ”bara” haft flytten att tänka på skulle ju den känts gigantisk. Men nu glömmer vi typ bort den titt som tätt. ”Ja just det, vi ska ju flytta också”, typ.

Men! Det man ska komma ihåg är att att ALLT på listan ovan är ASKUL, så det är ju bra. Det är inte ett fullsmockat schema med bedrövligheter direkt. Och det måste man komma ihåg – så att man njuter på vägen, uppskattar det roliga. Och inte bara GÖR. Mycket viktigt.

Okej darlings. Jag är typ helt slut. Har haft en sjukt skojig – men väldans intensiiiiiv – dag.

I dag har jag och Iggy nämligen hängt med det här sköna crewet! Kajsa Stina, Emilie, Angelica och våra sammanlagt fyrtiosex barn. Eller – nähä? Var det bara fem kids? Jaha. Kan tala om att det kändes som en hel förskola i alla fall. Pust.

Och vad gjorde vi då? Jo, vi spelade in första delen av programmet ”Älskade Unge” som jag ju berättat om tidigare. Det är en satsning från Aftonbladet TV, och kommer börja sändas i maj tror jag.

Kajsa Stina programleder, och vi övriga ladies är med i en mammapanel som ska diskutera en massa ämnen kopplade till kids. Kommer bli intressant tror jag, för vi känns rätt olika.

Tror inte att vi kommer hålla med varandra på alla punkter, vilket ju är skoj. Och lite förutsättningen för att det ska bli intressanta diskussioner såklart.

Alla i panelen är bloggare, så det var ett rackarns avfyrande av bilder under dagen. Skönt, tycker jag. Då slipper jag känna mig som ett dokumenterarfanatiskt ufo.

Grodan var både förundrad och förskräckt över alla barn tror jag. Det fanns många nya skojiga leksaker på det här stället, men vips! …så satt de i någon annans hand. Bra träning inför föris kanske ha ha…

Den här bilen var den solklara favoriten.

Vi kanske får sätta upp en sån på önskelistan.

Inspelningen ägde rum i Kajsa Stinas hus, och kolla vad bra jag smälter in tack vare min nya favviskaftan. Är typ osynlig ju!

Vaaaaaaaaaar är Vanja…?

Pusspaus.

I morgon kör vi igen – dock utan kids. Då är det nämligen dags för själva panelsnackandet, i dag filmade vi mest klippbilder med barnen.

Ska bli väldigt spännande att få grotta ner sig i lite föräldradiskussioner tycker jag. Undrar just om jag kommer behöva försvara mitt beslut att föda med kejsarsnitt? Eller om vi ryker ihop angående hur man bäst uppfostrar ett barn? Nä, det ska nog gå bra det här. Avlägger såklart rapport manana!

Borta bra men hemma bäst heter det ju, och det var faktiskt otippat härligt att få vakna upp i sin egen säng soffa. Hemresan gick bra. Vi hade det dock lite kämpigt på flyget, då en övertrött groda (han brukar förmiddagslura vid 10.30, men iom allt resmeck somnade han inte förrän kl 13) vrålade som en stucken gris under världens kanske längsta halvtimme EVER.

Typiskt nog lyckades han tajma sitt missnöje med ett gäng luftgropar som gjorde att vi var tvungna att spänna fast honom (ni vet ju hur lovely han tycker det är…), vilket inte direkt gjorde saken bättre. Det var alltså rena avgrundsvrål i 30 minuter i sträck. Kombinerat med den klassiska ”slänga sig bakåt i brygga”-prylen som kids är mästare på. PUST.

Men. Det braiga i hela situationen var att jag sket fullständigt i om vi störde alla andra. Jag hade trott att jag skulle tycka att en sån här incident var extremt pinsam, men det fanns inte ens på kartan att hinna reflektera över sånt. Det enda som gällde var att få grodan att somna, inget annat spelade nån roll.

Så ni som är ressugna men har skräck inför att råka ut för just nåt sånt här (när ALLA suckar och pustar och tycker att man STÖÖÖÖÖR) – det spelar typ ingen roll, för man hinner inte bry sig ett skvatt om det. Alltid nåt.

När grodan äntligen somnat blev resan dock hur trivsam som helst, och den här gången hade vi sjuuuukt mycket tid, så stress-aspekten fanns inte där alls. Bra bra.

Men hörrni! Kolla här då! Den här lille parveln stod och väntade på fönsterbrädan hemma. Kände ju knappt igen honom (henne) för hen har blivit så rackarns liten. Dinon har krympt! MASSOR!

Vet inte om ni minns hur den såg ut innan vi åkte, men den var typ tre gånger så stor. Antar att den släppt ifrån sig allt vatten som den sög i sig där i äggburken, och gått tillbaka till sin ”innan kläcknings”-storlek. Den upphör aldrig att fascinera, denna dino. The gift that keeps on giving, typ.

Nu ska hela familjen strax packa ihop sig och resa lite igen, men denna gång endast till Kajsas hus. Där ska vi nämligen ägna dagen åt att spela in Aftonbladet-programmet som jag ju berättade om – ”Älskade unge”. Ska bli riktigt skoj.

Återkommer senare med rapport om hur det gick såklart!