Det är mÃ¥ndag och dags för Veckans Citat! Och nu ska vi snacka snällhet, för ovan ord tycker jag är SÅ viktiga. Ni vet ju sen länge att jag tror mer pÃ¥ att bjussa än att vässa armbÃ¥garna vad gäller att ta sig fram här i livet. Är man generös, bjussar och sprider bra energi omkring sig sÃ¥ bildar alla de smÃ¥ fina gesterna glitterbollar som man skjuter ut i universum. Glitterbollar som studsar omkring därute i världen och sen kommer tillbaka till en som smÃ¥ fina presenter – ofta när man minst anar det.

Kör man däremot pÃ¥ vassa armbÃ¥gs- och missunnsamhetsracet sÃ¥ (tycker jag) att man kastar bajspÃ¥sar omkring sig – och de kommer ocksÃ¥ garanterat tillbaka en vacker dag.

Niklas pappa var en mycket klok och inspirerande person, och han sa alltid ”You always meet twice”. Och det är SÅ sant. Och när man därför möts för andra gÃ¥ngen är det väldans mycket härligare att ha gett en glitterboll till personen i frÃ¥ga, än att man kastat en bajspÃ¥se pÃ¥ den. Är ni med? Det här har ni förstÃ¥s redan koll pÃ¥, men man kan aldrig pÃ¥minna om det för mÃ¥nga gÃ¥nger.

Och i det här glitterbollandet, sÃ¥ ingÃ¥r liksom (eller om det blir som en härlig bieffekt kanske) att man alltid försöker fÃ¥ folk att känna sig bra när man varit i kontakt med dem. Att man har som mÃ¥l att lämna en fin känsla efter sig. Det tycker jag är sÃ¥ himla viktigt, pÃ¥ alla plan i livet – affärsmässiga som personliga sÃ¥klart.

För man vet ju själv hur härligt det är att prata med nÃ¥gon som LYSSNAR. Som SER en och som tar en PÅ ALLVAR. Som är INTRESSERAD. Man blir genuint glad, känner sig ganska sÃ¥ tippetopp – ja, det kan faktiskt ändra en dÃ¥lig dag till en bra dag. PÃ¥ samma sätt som att ”prata” med nÃ¥gon som mest berättar om sig själv och sitt, aldrig ställer en frÃ¥ga tillbaka och knappt tittar pÃ¥ en under ”samtalet” kan trycka ner en rätt rejält i skorna.

Och det här med att hälsa pÃ¥ folk. Hälsa hellre en gÃ¥ng för mycket (kan man ens göra det?) än att vara den där mänskan som vänder bort blicken och lÃ¥tsas att du inte ser. För det här med att folk lÃ¥tsas att de inte känner igen en fast man träffats flera gÃ¥nger förr begriper jag mig inte pÃ¥. Är man ”ballare” om man är den som blir hälsad pÃ¥, än om man är den som hälsar? Nää, sÃ¥nt dravel orkar jag inte med.

Jag är hellre ”o-cool” och snäll, än ”ball” och otrevlig. Och om det betyder att de coola kidsen inte vill hänga med mig sÃ¥ tänker jag ”FUCK IT!”. För jag vill ju inte hänga med otrevliga mänskor ändÃ¥, liksom. SÃ¥ man har ALDRIG nÃ¥t att förlora pÃ¥ att vara en snällis!

Nåt som är väldans bra om man har den här approachen är att man får veta en rackarns massa spännande saker. För det är inte alltid den som hörs å syns mest som är mest intressant, och det är inte alltid den som tar mest plats som är den som är mest kompetent.

Men om man LYSSNAR, SER och är INTRESSERAD av de man möter så får man höra en massa spännande grejer. Plus att man upptäcker att den där tjejen som satt tyst bredvid henne som höll låda heeeeeeela middagen faktiskt var den som egentligen hade allra mest att säga. Och det vill man ju inte missa.

LÄS MER:
My goal is to create a life I don´t need a vacation from
I am attracted to people who want to see me GROW

Först och främst – vad KUL att det är sÃ¥ mÃ¥nga av er som gillar de här Veckans Citat-inläggen, wiiii! Det är mina favoritinlägg att skriva just nu, sÃ¥ jag blir sÃ¥ glad att ni tycker om dem.

Den här gÃ¥ngen fokuserar vi pÃ¥ livet i stort, och den vardag man skapat Ã¥t sig själv. För jo – det är faktiskt DU som har skapat den. Och det fina med det är, att om du inte tycker om den vardag du har – sÃ¥ kan du ändra pÃ¥ den. Inget man gör huxflux sÃ¥klart, men det GÅR att förändra sitt liv, sin situation och sin vardag.

För att skapa sig sitt allra bästa liv mÃ¥ste man först och främst utgÃ¥ ifrÃ¥n sig själv. Vad har just DU för behov, vad gör just DIG lycklig? Och det är precis här, pÃ¥ det första trappsteget, som jag tror att mÃ¥nga gör fel. Istället för att titta inÃ¥t sÃ¥ blickar man utÃ¥t och blir förvirrad av alla andras till synes ”mer lyckade” liv.

I den här sociala medie-världen vi lever i just nu vill jag nog pÃ¥stÃ¥ att det börjar bli en folksjukdom. I ens flöde far det förbi resor, karriär och stilrena hem, och sÃ¥ börjar man klättra pÃ¥ nÃ¥gon arbetsstege, köpa daggvaser och boka en vandring i alperna – fast man själv kanske trivs bäst hemma i sin färgglada soffa, pÃ¥ ett jobb som man kan koppla bort helt efter kl 17. Livsfarligt.

Nä, vÃ¥ga vara ärlig mot dig själv och känn efter – vad gillar DU? Bortse frÃ¥n vad man just nu ”ska” tycka om, och hitta de punkter som är viktiga för dig. Hur vill du bo, var vill du bo, hur mycket/hur lite vill du engagera dig i ditt jobb, är du intresserad av kläder eller skiter du fullständigt i vad du har pÃ¥ dig, tycker du om att vara social eller är du mer av en ensamvarg, är du sugen pÃ¥ en partner eller är du en happy clappy singel som inte känner att du saknar nÃ¥t alls pÃ¥ relationsfronten?

Ja, det finns helt enkelt en rackarns massa parametrar som ska stämma för att du ska mÃ¥ bra – och tricket är att komma pÃ¥ vilka som är viktiga för just DIG. För utgÃ¥r du inte ifrÃ¥n dig själv när du gör val som handlar om att skapa ditt liv – dÃ¥ kommer det inte bli bra. Tänk bara tanken att du mÃ¥ste byta liv med mänskan som sitter till höger om dig just nu. Hur stor är chansen att du kommer trivas som fisken i vattnet? Rätt sÃ¥ liten skulle jag tippa, eftersom det liv som just den personen valt inte har sin utgÃ¥ngspunkt i dina behov.

När du hittat de saker som är viktiga för dig, sÃ¥ mÃ¥ste du VÅGA VÄLJA dem. Trots att det kanske är pinsamt, läskigt eller svÃ¥rt. VÃ¥ga gÃ¥ ner i tid pÃ¥ jobbet för att satsa pÃ¥ din egen business, om du känner att det gör dig lycklig. Eller vÃ¥ga lägg ner din business och sök jobb som anställd om du upptäckte att egenföretagarlivet inte alls var nÃ¥t för dig. VÃ¥ga Ã¥k pÃ¥ den där tremÃ¥naders Asienresan du aldrig gjorde när du var 20. VÃ¥ga berätta för den du är intresserad av att du tycker hen är spännande. VÃ¥ga ställ krav pÃ¥ din chef. VÃ¥ga testa femton olika karriärer för att försöka hitta rätt, istället för att plugga en femÃ¥rig universitetsutbildning du inte är peppad pÃ¥ för att ”du borde”. VÃ¥ga avsluta en relation som ger fler minus än plus. VÃ¥ga, vÃ¥ga, VÅGA! Livet är NU.

Sen måste man också acceptera att livet aldrig kommer bli perfekt. Mitt mål är INTE att få ett perfekt liv, en perfekt relation, en perfekt yrkessituation. För det existerar inte. Det VET jag. Nä, mitt mål är att komma så nära perfektion som jag kan. MIN perfektion alltså, det JAG mår bra av.

I det ingÃ¥r att fÃ¥ leva med en partner vars tillgÃ¥ngar är lÃ¥ngt fler än hans brister, och vars brister jag kan acceptera – precis som han kan acceptera mina. Att ha ett jobb som jag tycker är roligt, spännande och utmanande. Som är flexibelt och fritt, och där jag bestämmer SJÄLV. Att vara min egen chef har alltid varit enormt viktigt för mig, och jag kommer alltid prioritera den friheten framför pengar. Frihet är trygghet, för mig. Medan pengar kan vara trygghet för nÃ¥gon annan.

Det jag vill säga med det här inlägget är helt enkelt att:

1) DU är herre över DITT liv.
2) Vardagen är det viktigaste vi har, det är DÅ livet sker.
3) DIN vardag måste utgå ifrån vad som får just DIG att må bra.
4) VÅGA välja det som gör dig lycklig, livet är inget genrep.

Vore otroligt intressant att höra hur ni ser pÃ¥ era liv – har ni lyckats skapa en vardag ni är nöjda med? Hur gjorde ni (spännande för andra att läsa tänker jag)? Och ni som inte känner att ni hittat rätt – vad beror det pÃ¥ tror ni? Let me know!

LÄS MER:
Character is how you treat those who can do nothing for you

Nu är det dags för Veckans Citat, och precis som övriga veckor så är ovan ord verkligen words to live by för mig. En av de absolut bästa grejerna med att bli vuxen är nämligen att man får VÄLJA SINA VÄNNER. Fram tills dess att man slutat gymnasiet är det svårare att själv avgöra vilka man umgås med pga skola, man bor fortfarande hemma osv osv. Men sen händer nåt, och huxflux inser man att det är upp till en själv att bestämma vilka mänskor man fyller sitt liv med. För mig var detta en ren å skär uppenbarelse, och nåt jag satt stort värde på sen dess.

För att omge sig med mänskor som fÃ¥r en att tro att allt är möjligt, som är positiva, vänliga och omtänksamma är GULD värt. Jag skulle nog vilja pÃ¥stÃ¥ att det kan vara direkt avgörande för hur lycklig man är, och vilka vägar man tar i livet. Rädsla, smÃ¥sinthet och missunnsamhet bildar täta, taggiga snÃ¥r som kan göra att världen ter sig skrämmande och omöjlig att ”lyckas” i. Oavsett om det gäller relationer, karriär eller nÃ¥got annat.

Uppmuntran, pepp och mod däremot öppnar upp för att vÃ¥ga, för att se möjligheter, för att utvecklas. Och visst – mycket handlar om dig själv och din egen inställning. Men (kanske minst?) lika mycket handlar om de personer som omger dig. För nÃ¥got jag är hundra procent säker pÃ¥, är att it´s a two way street – du pÃ¥verkas av dem du har omkring dig, och du pÃ¥verkar dem. Man förstärker varandra – pÃ¥ gott och ont.

I poddisen drog jag ett exempel en gång, om hur mycket olika bemötanden påverkar en. Att gå igenom en hel dag där folk knappt hälsar på en i matsalen, pekar ut det man gjorde dåligt på jobbet istället för att fokusera på det man gjorde bra, suckar och stönar och sprider allmänt dåliga vibbar LOVAR jag påverkar även den mest positiva och möjlighetsinriktade mänska på ett enormt negativt sätt.

Att däremot mötas av ett glatt ”Tjena!” när man kommer in i lunchrummet, fÃ¥ en klapp pÃ¥ axeln för det där man gjorde bra och ha mänskor omkring sig som ser en och är intresserade av en – ja men dÃ¥ LOVAR jag att även den mest lÃ¥ga person känner hopp.

På en arbetsplats är det ganska lätt att känna av de här vibbarna, ofta är det ju det som gör att man trivs eller inte. Och trivs man inte kan man ju faktiskt alltid byta jobb. Men att försöka se samma mönster bland vänner och familj är minst lika viktigt. Lyfter eller sänker de? Får de mig att känna att YES allt är möjligt, eller får jag mer NOPE du ska inte tro att du är något-vibbar?

Jag har ju sagt det tusen gånger förut, men det tål att sägas igen. En gigantisk anledning till varför jag älskar att vara tillsammans med Niklas är att han alltid får mig att känna att allting är möjligt. Ingen idé är för storslagen och inget problem är oöverstigligt. Och jag har ganska få vänner, men de jag har är såna som SER mig, som tar mig på ALLVAR, som TROR och som UNNAR.

Att umgås med folk som tycker om att se mänskor växa är inspirerande och gör luften lätt att andas. Jag kvävs av missunnsamhet och problemfokusering. Har hellre en nära vän som får mig att känna att allt är möjligt, än hundra kompisar som himlar med ögonen när jag berättar om nåt jag vill göra.

Nej, att omge sig med mänskor som lyfter en är SÅ viktigt. Och jag tror att man till och med är better off helt själv, än med vänner som sänker en. För med rätt mänskor omkring sig kan ALLA uträtta storverk.

LÄS MER:
Character is how you treat those who can do nothing for you
Everything you want is on the other side of fear