Det är måndag och dags för Veckans Citat! Och nu ska vi snacka snällhet, för ovan ord tycker jag är SÅ viktiga. Ni vet ju sen länge att jag tror mer på att bjussa än att vässa armbågarna vad gäller att ta sig fram här i livet. Är man generös, bjussar och sprider bra energi omkring sig så bildar alla de små fina gesterna glitterbollar som man skjuter ut i universum. Glitterbollar som studsar omkring därute i världen och sen kommer tillbaka till en som små fina presenter – ofta när man minst anar det.

Kör man däremot på vassa armbågs- och missunnsamhetsracet så (tycker jag) att man kastar bajspåsar omkring sig – och de kommer också garanterat tillbaka en vacker dag.

Niklas pappa var en mycket klok och inspirerande person, och han sa alltid ”You always meet twice”. Och det är SÅ sant. Och när man därför möts för andra gången är det väldans mycket härligare att ha gett en glitterboll till personen i fråga, än att man kastat en bajspåse på den. Är ni med? Det här har ni förstås redan koll på, men man kan aldrig påminna om det för många gånger.

Och i det här glitterbollandet, så ingår liksom (eller om det blir som en härlig bieffekt kanske) att man alltid försöker få folk att känna sig bra när man varit i kontakt med dem. Att man har som mål att lämna en fin känsla efter sig. Det tycker jag är så himla viktigt, på alla plan i livet – affärsmässiga som personliga såklart.

För man vet ju själv hur härligt det är att prata med någon som LYSSNAR. Som SER en och som tar en PÅ ALLVAR. Som är INTRESSERAD. Man blir genuint glad, känner sig ganska så tippetopp – ja, det kan faktiskt ändra en dålig dag till en bra dag. På samma sätt som att ”prata” med någon som mest berättar om sig själv och sitt, aldrig ställer en fråga tillbaka och knappt tittar på en under ”samtalet” kan trycka ner en rätt rejält i skorna.

Och det här med att hälsa på folk. Hälsa hellre en gång för mycket (kan man ens göra det?) än att vara den där mänskan som vänder bort blicken och låtsas att du inte ser. För det här med att folk låtsas att de inte känner igen en fast man träffats flera gånger förr begriper jag mig inte på. Är man ”ballare” om man är den som blir hälsad på, än om man är den som hälsar? Nää, sånt dravel orkar jag inte med.

Jag är hellre ”o-cool” och snäll, än ”ball” och otrevlig. Och om det betyder att de coola kidsen inte vill hänga med mig så tänker jag ”FUCK IT!”. För jag vill ju inte hänga med otrevliga mänskor ändå, liksom. Så man har ALDRIG nåt att förlora på att vara en snällis!

Nåt som är väldans bra om man har den här approachen är att man får veta en rackarns massa spännande saker. För det är inte alltid den som hörs å syns mest som är mest intressant, och det är inte alltid den som tar mest plats som är den som är mest kompetent.

Men om man LYSSNAR, SER och är INTRESSERAD av de man möter så får man höra en massa spännande grejer. Plus att man upptäcker att den där tjejen som satt tyst bredvid henne som höll låda heeeeeeela middagen faktiskt var den som egentligen hade allra mest att säga. Och det vill man ju inte missa.

LÄS MER:
My goal is to create a life I don´t need a vacation from
I am attracted to people who want to see me GROW

Först och främst – vad KUL att det är så många av er som gillar de här Veckans Citat-inläggen, wiiii! Det är mina favoritinlägg att skriva just nu, så jag blir så glad att ni tycker om dem.

Den här gången fokuserar vi på livet i stort, och den vardag man skapat åt sig själv. För jo – det är faktiskt DU som har skapat den. Och det fina med det är, att om du inte tycker om den vardag du har – så kan du ändra på den. Inget man gör huxflux såklart, men det GÅR att förändra sitt liv, sin situation och sin vardag.

För att skapa sig sitt allra bästa liv måste man först och främst utgå ifrån sig själv. Vad har just DU för behov, vad gör just DIG lycklig? Och det är precis här, på det första trappsteget, som jag tror att många gör fel. Istället för att titta inåt så blickar man utåt och blir förvirrad av alla andras till synes ”mer lyckade” liv.

I den här sociala medie-världen vi lever i just nu vill jag nog påstå att det börjar bli en folksjukdom. I ens flöde far det förbi resor, karriär och stilrena hem, och så börjar man klättra på någon arbetsstege, köpa daggvaser och boka en vandring i alperna – fast man själv kanske trivs bäst hemma i sin färgglada soffa, på ett jobb som man kan koppla bort helt efter kl 17. Livsfarligt.

Nä, våga vara ärlig mot dig själv och känn efter – vad gillar DU? Bortse från vad man just nu ”ska” tycka om, och hitta de punkter som är viktiga för dig. Hur vill du bo, var vill du bo, hur mycket/hur lite vill du engagera dig i ditt jobb, är du intresserad av kläder eller skiter du fullständigt i vad du har på dig, tycker du om att vara social eller är du mer av en ensamvarg, är du sugen på en partner eller är du en happy clappy singel som inte känner att du saknar nåt alls på relationsfronten?

Ja, det finns helt enkelt en rackarns massa parametrar som ska stämma för att du ska må bra – och tricket är att komma på vilka som är viktiga för just DIG. För utgår du inte ifrån dig själv när du gör val som handlar om att skapa ditt liv – då kommer det inte bli bra. Tänk bara tanken att du måste byta liv med mänskan som sitter till höger om dig just nu. Hur stor är chansen att du kommer trivas som fisken i vattnet? Rätt så liten skulle jag tippa, eftersom det liv som just den personen valt inte har sin utgångspunkt i dina behov.

När du hittat de saker som är viktiga för dig, så måste du VÅGA VÄLJA dem. Trots att det kanske är pinsamt, läskigt eller svårt. Våga gå ner i tid på jobbet för att satsa på din egen business, om du känner att det gör dig lycklig. Eller våga lägg ner din business och sök jobb som anställd om du upptäckte att egenföretagarlivet inte alls var nåt för dig. Våga åk på den där tremånaders Asienresan du aldrig gjorde när du var 20. Våga berätta för den du är intresserad av att du tycker hen är spännande. Våga ställ krav på din chef. Våga testa femton olika karriärer för att försöka hitta rätt, istället för att plugga en femårig universitetsutbildning du inte är peppad på för att ”du borde”. Våga avsluta en relation som ger fler minus än plus. Våga, våga, VÅGA! Livet är NU.

Sen måste man också acceptera att livet aldrig kommer bli perfekt. Mitt mål är INTE att få ett perfekt liv, en perfekt relation, en perfekt yrkessituation. För det existerar inte. Det VET jag. Nä, mitt mål är att komma så nära perfektion som jag kan. MIN perfektion alltså, det JAG mår bra av.

I det ingår att få leva med en partner vars tillgångar är långt fler än hans brister, och vars brister jag kan acceptera – precis som han kan acceptera mina. Att ha ett jobb som jag tycker är roligt, spännande och utmanande. Som är flexibelt och fritt, och där jag bestämmer SJÄLV. Att vara min egen chef har alltid varit enormt viktigt för mig, och jag kommer alltid prioritera den friheten framför pengar. Frihet är trygghet, för mig. Medan pengar kan vara trygghet för någon annan.

Det jag vill säga med det här inlägget är helt enkelt att:

1) DU är herre över DITT liv.
2) Vardagen är det viktigaste vi har, det är DÅ livet sker.
3) DIN vardag måste utgå ifrån vad som får just DIG att må bra.
4) VÅGA välja det som gör dig lycklig, livet är inget genrep.

Vore otroligt intressant att höra hur ni ser på era liv – har ni lyckats skapa en vardag ni är nöjda med? Hur gjorde ni (spännande för andra att läsa tänker jag)? Och ni som inte känner att ni hittat rätt – vad beror det på tror ni? Let me know!

LÄS MER:
Character is how you treat those who can do nothing for you

Nu är det dags för Veckans Citat, och precis som övriga veckor så är ovan ord verkligen words to live by för mig. En av de absolut bästa grejerna med att bli vuxen är nämligen att man får VÄLJA SINA VÄNNER. Fram tills dess att man slutat gymnasiet är det svårare att själv avgöra vilka man umgås med pga skola, man bor fortfarande hemma osv osv. Men sen händer nåt, och huxflux inser man att det är upp till en själv att bestämma vilka mänskor man fyller sitt liv med. För mig var detta en ren å skär uppenbarelse, och nåt jag satt stort värde på sen dess.

För att omge sig med mänskor som får en att tro att allt är möjligt, som är positiva, vänliga och omtänksamma är GULD värt. Jag skulle nog vilja påstå att det kan vara direkt avgörande för hur lycklig man är, och vilka vägar man tar i livet. Rädsla, småsinthet och missunnsamhet bildar täta, taggiga snår som kan göra att världen ter sig skrämmande och omöjlig att ”lyckas” i. Oavsett om det gäller relationer, karriär eller något annat.

Uppmuntran, pepp och mod däremot öppnar upp för att våga, för att se möjligheter, för att utvecklas. Och visst – mycket handlar om dig själv och din egen inställning. Men (kanske minst?) lika mycket handlar om de personer som omger dig. För något jag är hundra procent säker på, är att it´s a two way street – du påverkas av dem du har omkring dig, och du påverkar dem. Man förstärker varandra – på gott och ont.

I poddisen drog jag ett exempel en gång, om hur mycket olika bemötanden påverkar en. Att gå igenom en hel dag där folk knappt hälsar på en i matsalen, pekar ut det man gjorde dåligt på jobbet istället för att fokusera på det man gjorde bra, suckar och stönar och sprider allmänt dåliga vibbar LOVAR jag påverkar även den mest positiva och möjlighetsinriktade mänska på ett enormt negativt sätt.

Att däremot mötas av ett glatt ”Tjena!” när man kommer in i lunchrummet, få en klapp på axeln för det där man gjorde bra och ha mänskor omkring sig som ser en och är intresserade av en – ja men då LOVAR jag att även den mest låga person känner hopp.

På en arbetsplats är det ganska lätt att känna av de här vibbarna, ofta är det ju det som gör att man trivs eller inte. Och trivs man inte kan man ju faktiskt alltid byta jobb. Men att försöka se samma mönster bland vänner och familj är minst lika viktigt. Lyfter eller sänker de? Får de mig att känna att YES allt är möjligt, eller får jag mer NOPE du ska inte tro att du är något-vibbar?

Jag har ju sagt det tusen gånger förut, men det tål att sägas igen. En gigantisk anledning till varför jag älskar att vara tillsammans med Niklas är att han alltid får mig att känna att allting är möjligt. Ingen idé är för storslagen och inget problem är oöverstigligt. Och jag har ganska få vänner, men de jag har är såna som SER mig, som tar mig på ALLVAR, som TROR och som UNNAR.

Att umgås med folk som tycker om att se mänskor växa är inspirerande och gör luften lätt att andas. Jag kvävs av missunnsamhet och problemfokusering. Har hellre en nära vän som får mig att känna att allt är möjligt, än hundra kompisar som himlar med ögonen när jag berättar om nåt jag vill göra.

Nej, att omge sig med mänskor som lyfter en är SÅ viktigt. Och jag tror att man till och med är better off helt själv, än med vänner som sänker en. För med rätt mänskor omkring sig kan ALLA uträtta storverk.

LÄS MER:
Character is how you treat those who can do nothing for you
Everything you want is on the other side of fear