Vi kickar igång veckan med ytterligare ett favoritcitat, och det här är en riktig sanningssägare. Att inte låta rädsla styra ens liv är SÅ viktigt, och det går inte att säga det nog många gånger. För rädslan är vår absolut största lycko-bov.

Tänk om vi inte kunde känna rädsla – hur skulle vår beslutsprocess se ut då? Mycket annorlunda, tror jag. Rädslan för att misslyckas sätter käppar i hjulen på många plan här i livet, och för att bli vän med känslan tycker jag att vi ska försöka börja se den som något positivt; om tanken på något gör en rädd – ja, men då kanske det är ett tecken på att du ska göra precis just det. Låt inte rädslan avskräcka – låt rädslan visa vägen.

För det är när vi gör saker TROTS vår rädsla som det ofta blir sådär alldeles fantastiskt bra. Som Bamse säger: ”Det är ju inte svårt att vara modig om man inte är rädd”. Så kan vi inte alla försöka att utmana våra rädslor lite extra den här veckan? Det behöver inte vara nåt jättestort som att byta yrke eller flytta till en annan stad, det kan handla om att våga säga ifrån på jobbet eller att gå på bio ensam.

Stora eller små utmaningar – alla kommer de göra att du känner dig starkare och att du vuxit som mänska.

Kan ni inte fundera ut något som ni är lite (eller mycket) rädda för, och som ni lovar att göra den här veckan? Skriv ner er utmaning i kommentarsfältet – tänk vad inspirerande att se vad andra ska ta sig an!

LÄS MER:
Character is how you treat those who can do nothing for you
I never lose, I either win or learn

Jag tänkte att vi skulle börja med nåt nytt här på el bloggo – nämligen inleda veckan med ett citat som jag tycker är FAB! Men ni känner mig, så jag kan inte lova att det blir varje vecka (hehe), men jag ska försöka – för jag älskar idén med att fundera en smula kring viktiga saker för att kicka igång sin måndag!

Ovan kloka ord är ett av mina absoluta favoritcitat. Det är liksom pricken över i:et, huvudet på spiken och riktigt rackarns MITT I PRICK. Det säger nämligen så enormt mycket om mänskor tycker jag, hur de behandlar folk som de inte har ”någon nytta” av. Låter hårt, men ni hajar vad jag menar.

Att alltid heja glatt på chefen, men skita i att ens nicka igenkännande när postkillen kommer till exempel. Den personen vill man INTE vara. Dels för att det på ett mänskligt plan är rätt uschligt, men också för att det är idiotiskt – hux flux så är postkillen VD för bolaget, och då är det ju rackarns trist  att ha varit den där uppåtslickande mänskan som aldrig tittade ”neråt”. Maktbalanser skiftar ständigt.

Men framförallt är det helt enkelt jävligt trist tycker jag, när folk inte har vett att se att vi alla är mänskor. Alla är vi intressanta på olika sätt, och alla förtjänar vi att någon lägger märke till oss.

Jag har varit med på plåtningar när det duttats enormt mycket med modellen och fotografen – men tjejerna som kirrade sminket var tydligen inte ens viktiga nog att hälsas på. Och jag har varit i mötessituationer när det frågats om kaffe hit och kaka dit, men praktikanten som satt med på mötet var inte vatten värd. Hade företaget hon jobbade på ens koll på hennes namn?

USCH, tycker jag om sånt beteende. Nej, världen blir härligare och livet blir finare om vi alla anstränger oss för att inkludera folk, inte exkludera. Om man är en sån som exkluderar tror jag det beror på två saker:

1) Man är sjukt osäker och behöver exkludera andra för att känna att man själv är inkluderad och ”lyckad”. 

2) Man är jävligt självupptagen och bryr sig inte/ser inte andra än de som fångar ens intresse för att man på nåt sätt kan ha nytta av dem.

Nej hörrni, var den där mänskan som hälsar glatt på alla, var den där som inkluderar. Som sprider bra energi åt alla håll, oavsett ”rang” och oavsett vem man tror sig ha nytta av i framtiden.

Förra veckans citat hittar du här!