Min dag i bilder

SAKER JAG ROAR MIG MED EN LEDIG SÖNDAG

Glad söndag på er! Iggy och Niklas är ute och fiskar med Oliven, Mackanrackarn och Ruben. Jag är lite trött å sliten och stannade därför hemma. Tänkte visa er vad jag roat mig med so far, denna första oktober 2017.

Jag inledde dagen med att vattna alla våra växter. Upptäckte till min stora glädje och stolthet att flera av dem blommade. Blir så glad av sånt, att växterna trivs.

Ser ni ”korvarna” som står rakt upp från bladrankorna på den lille gröningen ovan? Jag antar i alla fall att de är något slags tecken på blomning.

Bara Vara-rummets andra klätterväxt bjussade på en mer traditionell blomning. Har ni sett så söta små klockor?

Till och med Fredskallan i hallen blommade! Lite kors i taket tycker jag, den står ganska så mörkt. Men fint ändå, att man kan få energi nog att blomma även i mörkret.?

När jag ändå höll på att fota mina växter ville jag föreviga min prenumerationsbukett från Flowery som kom i veckan. Höll dock på att BLI TOKIG under tiden, eftersom de satans ugly pugly elementen förstörde varenda bild jag tog. Avskyr dem innerligt.

I morgon kommer vår byggkompis Andreas hem till oss, då ska vi lägga upp en plan för allt som ska fixas här hemma i lyan. Som de EXTREMT EFTERLÄNGTADE elementskydden till exempel. Tänk vad fina bilder jag kommer kunna ta då!

När jag vattnat klart gick jag och hämtade ut två paket. Det ena innehöll den här boken om träning och hälsa för preggosar. Varför fick jag den då? …kanske den nyfikne undrar.?Well, Emma som skrivit boken hörde av sig till mig på när jag fortfarande ägde GlamMom, och bad att få låna de träningskläder för gravida som vi sålde. Och det var klart att hon fick det.

Kläderna använde hon när träningsövningarna i boken skulle plåtas. Här ser ni GlamMoms gravidträningstights, och den tokpopulära amningsbara sportbhn. (Om någon är i behov av preggoträningskläder så hittar ni en massa fiffiga grejer här.)

Och nu har alltså boken kommit ut. Grattis Emma – den är kalasfin och superbra! Innehåller massor av vettigheter om hur man håller sig stark och hälsosam under sin preggofiering, och dessutom bjussar boken på ett gäng handfasta tips och övningar. Boken hittas här för den som blir nyfiken.

Blev så rackarns, rackarns glad när jag öppnade boken och läste det här.??TACK Emma, du e grym!

När jag öppnade det andra paketet möttes jag av spindlar och spindelväv….BU! Tjejerna på MyPerfectDay.se hade skickat ett Halloween-kit. Väldigt gulligt, tack och bock!

Har gömt paketet och tänker att Iggy får öppna det när det börjar närma sig Halloween. Han pratar om ”Allåiiiiin” titt som tätt nu, när alla pumpor börjat dyka upp i butikerna. I år ska vi absolut karva ut en pumpa och göra en läskig lysgubbe.

Efter paketöppnandet bestämde jag mig för att testa ett läppglans jag plockade på mig från Lyko under gårdagens jobb i Nacka Forum. Det såg så jäkla roligt ut, så jag var bara tvungen att köpa det.

Kolla! Som en regnbåge ju. Himla snajsigt. Testade det på handen i går och det var så himla märkligt, skiftade i färg hit å dit men såg väldans härligt ut. Så det fick följa med hem.

Provade det på läpparna i dag och älskade det! Så himlans fint. Det ville jag såklart visa er, nåt som tyvärr visade sig bli mycket svårare än jag trodde.

Tog den här bilden. Som blev suddig.

Tog den här. Som blev för ljus.

Tog den här, som blev allmänt urful. Nu började jag undra hur sjuttsingen beautybloggarna gör? Att fota sina egna läppar var ju TOKSVÅRT. Det blev minst lika mycket näsborrar som läppar, hur jag än gjorde.

Dessutom började jag tycka att min mun såg märkligt platt ut? Alla läppar man ser i närbild nuförtiden är ju så himla plutiga. Jag ser extremt sällan ”platta” varianter, eftersom så många fyller ut sina läppar. Började helt plötsligt tycka att min mun såg konstig ut.

Sen skärpte jag till mig, bestämde mig för att min mun är fin FAST den är platt, och sket i att ta fler bilder.

Inget lätt uppdrag att dokumentera läppglans alltså. Ni får helt enkelt ta mitt ord för att Marvelous Moxie från Bare Minerals i färgen Hypnotist är rackarns snyggt. Gott som tusen luktade det också. Och var o-kladdigt. Ny favvo.?

Efter läppglansfrustrationen bestämde jag mig för att göra något mer tillfredsställande. Så jag tog fram hammare, spik och stege och gjorde nåt jag velat göra länge: slå upp spikar som Gullrankan i köket ska kunna klättra på. Så det gjorde jag.

Ni ser vad klätttrig den är? Här håller den på att smyga sig upp för tavlan, gulligt värre.

Och titta vad fint det blev! Ser fram emot att rankan ska klättra runt hela fönstret.

Till vänster i bild får ni dessutom en sneak peek på vårt nya kök som håller på att växa fram. De nedre köksluckorna är numera mörkt blågröna och de övre ljust blågrå. I veckan kommer den nya bänkskivan förhoppningsvis på plats, och kaklet byts ut. Sen ska ni få se hur fint det blir. Älskar att ha ett kök i färg!

Nu är det lunchdags. Tänker att jag tinar en portion Mästerkocks-bolognese från frysen. Smarrylarry. Hörs snart igen, ha en fortsatt lovely söndag!

SparaSpara

SOLDATER, SVAMPJAKT OCH MIN NYTTIGHETSIVRARE TILL MAN

Jag rivstartar vecka 39 med det numera klassiska Helgen I Bilder-inlägget, nu kör vi!

Vi inledde lördagen (och söndagen…) på vårt andra hem Urban Deli. Förutom att de har grymt smarrig och prisvärd frulle, så har de också urgullig personal OCH en massa tänkvärdheter uppsatta lite häråvar. Som ovan skylt. HEJA ställen som tar ställning!

Efter frullen slank vi ut på stan för att kirra lite ärenden. Till Iggys stora lycka (även om det inte riiiiktigt syns på den här bilden) var det soldater – ÖVERALLT.

Det pågår nämligen en stor militärövning på Söder hela veckan, så kamouflageklädda mänskor med jättelika vapen flanerar runt på gatorna vart man än tittar.

Iggy var mäkta imponerad över såväl hjälmar som radioapparater som vapen, och alla soldater vinkade så snällt till honom. De var även mycket förtjusta i hans outfit, som dagen till ära var minst lika militärgrön som deras egna uniformer.?

Jag tyckte också att det var spännande att se alla dessa militärer, men det blev också en otäck påminnelse om var världen befinner sig just nu, och vilka satans galningar som sitter på makten och (uppenbarligen) gör att svenska försvaret känner sig manade att damma av sina stridskunskaper.

På eftermiddagen hängde vi på Mackanrackarn och Oliven ut i skogen. (I kväll 17.30 är det visning på deras ljuvliga lya förresten, missa inte! Här är en direktlänk till annonsen.)

I skogen letade vi reda på Karl Johan-svampar…

…trattisar…

…och hade det allmänt GÖTT. Shitoberto vad skogen är helande alltså. Snacka om att man var i nuet när man slank runt där och spanade efter gyllene guld.

Att vara två centimeter från att gå RAKT IN I en JÄTTESTOR gul (GUL!) spindel var dock mindre härligt. Men säkert bra för hjärtmuskulaturen. Håhåjaja, man får ta det goda med det onda eller vad man nu säger.

Givetvis avslutades skogsturen med en fika. Chokladboll till Iggy och bulle till oss andra.

På söndagen roade vi oss mestadels hemmavid. Iggy kom på att man kunde hoppa från fönstret ner i sängen, så det gjorde han. Om och om och om igen.

Vi körde en klassisk vända i parken, och Iggy fick la papa att agera trollet under bron från ”Bockarna Bruse”, favoritsagan för tillfället. Här ovan håller som synes trollet på att försöka få fatt i en av bockarna Bruse.

Iggy och Niklas slank sen till dansen, som var lika rolig den här söndagen också. Sen möttes vi upp igen, och hittade en crazy bananas koja/klätterställning som någon byggt i anslutning till Nytorget. Väldigt rolig att leka på.

Hög å läskig!

Lyckan att vara (mini)herre på täppan!

På vägen hem köpte jag lite blomster. Man kan aldrig ha för mycket blomster.

Vi behövde nämligen en ny planta på den här platsen i vardagsrummet (visst hittade vi en fin rackare?)…

…eftersom den som brukade stå där har fått flytta in i Bara Vara. Till höger i bild anar ni förresten vår nya matta som nu kommit på plats. Ni ska få se lite bättre bilder på den i morgon.

Medan Mästerkocken lagade söndagmiddag roade jag och Iggy oss med en ny lek som snabbt blivit en storfavorit här hemma. Han är tomte, och jag är barnen. Barnen är jag i form av en mjukdjurskanin och två snuttar som jag viftar runt med. Tomten Iggy ger sedan barnen julklappar, leker med dem, visar dem sin släde osv. Barnen får mata renarna med äpplen, tomten ”går och fixar” saker och kommer tillbaka, säger ”Ho ho ho” och annat superspännande. He he.

Det är galet fascinerande att tänka att Iggy verkligen tycker att det är SÅ KUL med den här rolleken. För den är verkligen inte särskilt spännande, med mina vuxenmått mätt då. Men han vill leka den jämtjämtjämt. Och då får man snällt ställa upp som päron och vifta runt med snuttarna och prata med pipig röst. Vad gör man inte, liksom.❤️

Till middag hade jag önskat spaghetti bolognese. Man äter det så sällan, vilket är så dumt. Det är ju SÅ gott! Niklas gjorde en rejäl variant med massor av grönsaker, pancetta, vitlök, färska tomater och selleri och den var helt magisk.

Som den nyttighetsivrare han är propsade han även på en tomatsallad att ha vid sidan om. Han påstod att det var för att ”få upp syran” i rätten (ni HÖR ju, snart kommer han vara med i Mästerkocken), men jag misstänker att det var för att tuta i mig och Iggy lite extra vitaminer och fibrer. Det må väl vara hänt.

När han propsar på att man ska ÄTA SOPPA innan pankisarna sätter jag dock ner foten. Totalt slöseri med magplats anser jag. När man väl äter pankisar vill man ju få plats med så många det bara går, och inte ta upp en massa space med soppa först. Eller hur?

Nåväl, det var vår helg i bilder!

SparaSparaSparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

NÄR EN KÄRLEKSBOMB DETONERAR ÖVER EN

HÖÖÖRRNIIIIIIIII! Alltså. Vad ska jag säga efter denna ENORMA kärleksbomb ni detonerat över mig efter mitt senaste inlägg? Jag började med att svara på varenda kommentar, men sen öste det in så många (!) att det inte riktigt gick. Kör därför på ett kollektivt tack i det här inlägget istället.??

Men. Det känns som att ett simpelt MEGASUPERDUPERTACK liksom inte räcker till, någonstans. Jag tror inte ni förstår hur mycket er pepp, fina feedback och magiskt positiva hurrarop påverkar mig.❤️

Att ge mig ut på äventyret som det har inneburit att spela in de här filmerna och ta de här bilderna har inte varit helt lätt, och jag har absolut tvingats utanför min bekvämlighetszon. Nåt som jag är en ivrig förespråkare av, och därför var det ju självklart att jag skulle ge mig på det när chansen gavs. Men det betyder inte att det var easy peasy eller att jag inte kände osäkerhet.

Därför betyder det ALLT att fixa att ta sig igenom det och vara stolt över resultatet. Att dessutom få känna att ANDRA tycker att det man gjorde var bra är liksom grädden på moset, the cherry on top och PRECIS JUST DET som gör att man känner att ”YES! I MADE IT! Jag fixar mer än jag tror!”. Världen blir en smula mindre läskig, själen växer en decimeter till och livet känns ännu mer fyllt av möjligheter istället för hinder.

TACK för att jag fick landa så enormt mjukt i det här, och TACK för att ni lindat in mitt hjärta i den lenaste av bomull (Rosa såklart! Som doftar nybakad kanelbulle!).

Jag tycker också det är så vansinnigt kul att ni precis som jag älskar konceptet med filmerna. Att ni tycker att de känns äkta och verklighetstrogna. Att ni vill SE MER! Hur fantastiskt är det?! TACK hörrni, mina finaste finaste cyberspacekompisar! I love you!??

Tänkte bjussa på några sista snap shots från detta magiska äventyr! Här är jag med kampanjens producent, Rob Andersohn. Eller Mr Sunshine som jag döpte om honom till. Så fin mänska detta alltså.

Filmernas regissör – Kevin Castanheira! Så peppande, så snäll – så enormt kompetent.

Kevin och jag in action när vi filmade sista scenen i sista filmen, ”Wake Up”.

Urgulliga Jonas! En av mina odrägliga dejter i dejtingfilmen, tillika min partner på kampanjaffischerna på stan. Jonas hade blivit pappa för andra gången bara en vecka innan vi spelade in filmerna, så han visade mig en massa fina minibebisbilder. GOS.

Kevin plåtar Jonas kampanjbild.

Mina kampanjbilder plåtas. Så här såg det ut från teamets håll…

…och såhär såg det ut från mitt håll. (Yes yes olika platser I know. Hade ingen bild på mig från platsen ovan, men ni hajar grejen…??)

Den här bilden som jag knäppte på stället där vi tog en del av kampanjbilderna får avsluta inlägget. ”No guts no glory” känns kanske lite lökigt, jag får en smula machofeeling à la Gladiator, typ. Men det handlar ju om precis just det som jag så ofta återkommer till – att våga VÅGA. SÅ glad att jag vågade bege mig utanför min bekvämlighetszon och in på detta äventyr.

Och vet ni vad? All er magiskt peppiga feedback kommer göra det TUSEN GÅNGER lättare för mig att våga nästa gång. Så tack, tack, TACK för det – tack för att ni förgyller mitt liv!

Här hittar ni alla filmerna vi spelade in, samlade i en spellista!

SparaSpara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!