Sådärja, nu är operationen över och jag befinner mig hemma i soffan igen! Det gick som en dans måste jag säga, SÅ härliga mänskor som tog hand om mig – och tillät mig att filma ha ha! För ja (I know, knäppt kanske att filma sin egen operation?) jag dokumenterade såklart det hela. Det var ju trixigt att filma när jag var sövd, så den biten hoppade jag över. Men annars är nog det mesta med. Coming soon på en YouTube-kanal nära dig.

Min nya accessoar är detta fräsiga bandage. Tydligen var min menisk rätt illa däran, så en tredjedel fick de putsa bort. Men om jag håller mig i form, gör mina sjukgymnastiksövningar och fortsätter att ta hand om mig själv (MÅSTE. BÖRJA. TRÄNA.) så bör den hålla tills jag blir gammelgädda fick jag veta. Förutom menisken såg mitt knä finfint ut i alla fall.

Det här var min snygga outfit i dag. Vårigt grön, eller hur? Kände mig ganska så ordentligt o-snajdig då jag ju inte fick ha smink/hårprodukter/smycken/nåt fräsigt överhuvudtaget. Men för mig som ju har problem med det här med att vara utan smink så var det en bra övning. Så jävla farligt ÄR det ju inte att vara lite osnygg då och då liksom. Ibland är man mer snygg, ibland är man mindre snygg, konstigare än så är det faktiskt inte.

(För er som blir nyfikna på det här med att jag har svårt att gå utan smink så kan ni läsa mer om det HÄR, HÄR och HÄR.)

Det här med å sövas då – hur var det egentligen? Jo, men väldigt skönt måste jag säga! För en konstant övertrött småbarnsmorsa så var det tamejtusan LJUVLIGT att få somna sådär kvickt mitt på blanka dan. Jag tänkte på palmer och sandstrand innan jag flöt iväg till drömmarnas land – och hurra för det för jag spenderade min operationstid på den fantastiskt vackra stranden i Santa Teresa, Costa Rica. Inte så pjåkigt.

Himla bra narkos var det, mådde inte ett dugg illa eller så efteråt, kändes mer som att jag tagit mig en whiskey sour. Fick ligga och mysa, dricka kaffe och äta smörgås (den var nästan lika god som mackan jag fick äta efter förlossningen – eftersom jag födde med kejsarsnitt hade jag ju fastat då också och var TOKhungrig). Läste bloggar, kollade Inspirationstagram  – och snappade loss. Får väl erkänna att mina första snappisar efter uppvaknandet var lite luddiga, men fick i alla fall fram att jag varit i Costa Rica. He he.

Hursomhelst så är mina prognoser för att få ett BRA knä igen tydligen goda, så sen jag kom hem har jag roat mig med diverse knäövningar. Är så glad att operationen nu är gjord så att jag förhoppningsvis ska kunna använda mitt vänsterben på ett normalt sätt igen. Och nu jäklar ska jag börja TRÄNA. That´s a promise!

Håll tummarna för mig nu, för strax ska jag iväg och OPERERAS! Det är ingen biggie egentligen, en titthålsoperation där de ska in och putsa till min rackarns menisk som har krånglat sen länge. Så förhoppningsvis får jag ett knä som är på bättre humör efter dagens utsvävningar. Vi får se, finns dock ingen garanti för att det ska bli bra.

Hur knäppt det än låter så ser jag dock fram emot det, dels för att mitt knä förhoppningsvis kommer uppföra sig bättre i framtiden såklart, men också för att jag ska sövas. Har aldrig gjort det tidigare. Vet såklart att det är en risk osv men kan inte hjälpa att jag ändå tycker det verkar liiiite spännande att få uppleva det en gång i sitt liv.

Håll tummarna för att allt går som det ska, så hörs vi när jag kvicknat till igen!

Jag la upp den här bilden på Instagram i dag, ackompanjerad av följande text:

”Några favoriter på mitt perfekt städade köksbord. Eller…är det så perfekt städat egentligen? Se hur det verkligen ser ut på Snapchat, där heter jag vanjawikstrom!”

Och på snappis hittar ni därför VERKLIGHETEN bakom denna bild. För absolut, visst är bilden fin och det såg ju absolut ut sådär när jag tog den. Just DÄR. Men fem centimeter till höger om skålen med avocadosarna stod en skitig tallrik med halväten mat, där satt en viss liten herre och kladdade loss med ett gäng gamla tomater, där stod det nappflaskor och sojaflaskor, där låg det snorpapper och iprenkartor (sorry men vi e ju sjuka) och räkningar och det andra med det tredje.

Men det syns inte på bilden. Såklart. Jag älskar Instagram just för att jag blir så inspirerad där (har ju som ni vet döpt om appen till Inspirationstagram av denna anledning). Men av precis samma anledning älskar jag snappis. För Snapchat inspirerar också – fast på ett helt tvärtom-igt sätt. Där får man nämligen se VERKLIGHETEN, den oputsade sidan. Perfekta kombon (och den välbehövliga motvikten) till Inspirationstagram alltså.

Och nu har till och med Anine Bing börjar snappa. Mycket spännande såklart. Hon är en av de mest putsade mänskorna jag följer (det hon delar med sig av på sin blogg och insta menar jag), så det ska bli extremt spännande att se hur hon hanterar det oputsade snappandet. Kommer man få se en dammråtta bland alla danska designklassiker? En fläck på den perfekt krispiga tishan?

Hursomhelst – nu tycker jag att jag försöker bjussa rätt friskt på både highs and lows här i el bloggo, men om det är någon av er som fått missuppfattningen att jag på nåt sätt skulle leva ett perfekt liv i ett perfekt hem så kan jag varmt rekommendera att följa mig på snappis – vanjawikstrom.

Spana i alla fall in sanningen om instagrambilden ovan om inte annat. Bra att ha i bakhuvudet när man freakar över alla stiliga daggvaser med fräsiga fredagsbuketter, och de där ”perfekta” liven. Som ju ingen lever.