Sådärja, nu är operationen över och jag befinner mig hemma i soffan igen! Det gick som en dans måste jag säga, SÅ härliga mänskor som tog hand om mig – och tillät mig att filma ha ha! För ja (I know, knäppt kanske att filma sin egen operation?) jag dokumenterade såklart det hela. Det var ju trixigt att filma när jag var sövd, så den biten hoppade jag över. Men annars är nog det mesta med. Coming soon på en YouTube-kanal nära dig.

Min nya accessoar är detta fräsiga bandage. Tydligen var min menisk rätt illa däran, så en tredjedel fick de putsa bort. Men om jag håller mig i form, gör mina sjukgymnastiksövningar och fortsätter att ta hand om mig själv (MÅSTE. BÖRJA. TRÄNA.) så bör den hålla tills jag blir gammelgädda fick jag veta. Förutom menisken såg mitt knä finfint ut i alla fall.

 

Det här var min snygga outfit i dag. Vårigt grön, eller hur? Kände mig ganska så ordentligt o-snajdig då jag ju inte fick ha smink/hårprodukter/smycken/nåt fräsigt överhuvudtaget. Men för mig som ju har problem med det här med att vara utan smink så var det en bra övning. Så jävla farligt ÄR det ju inte att vara lite osnygg då och då liksom. Ibland är man mer snygg, ibland är man mindre snygg, konstigare än så är det faktiskt inte.

(För er som blir nyfikna på det här med att jag har svårt att gå utan smink så kan ni läsa mer om det HÄR, HÄR och HÄR.)

Det här med å sövas då – hur var det egentligen? Jo, men väldigt skönt måste jag säga! För en konstant övertrött småbarnsmorsa så var det tamejtusan LJUVLIGT att få somna sådär kvickt mitt på blanka dan. Jag tänkte på palmer och sandstrand innan jag flöt iväg till drömmarnas land – och hurra för det för jag spenderade min operationstid på den fantastiskt vackra stranden i Santa Teresa, Costa Rica. Inte så pjåkigt.

Himla bra narkos var det, mådde inte ett dugg illa eller så efteråt, kändes mer som att jag tagit mig en whiskey sour. Fick ligga och mysa, dricka kaffe och äta smörgås (den var nästan lika god som mackan jag fick äta efter förlossningen – eftersom jag födde med kejsarsnitt hade jag ju fastat då också och var TOKhungrig). Läste bloggar, kollade Inspirationstagram  – och snappade loss. Får väl erkänna att mina första snappisar efter uppvaknandet var lite luddiga, men fick i alla fall fram att jag varit i Costa Rica. He he.

Hursomhelst så är mina prognoser för att få ett BRA knä igen tydligen goda, så sen jag kom hem har jag roat mig med diverse knäövningar. Är så glad att operationen nu är gjord så att jag förhoppningsvis ska kunna använda mitt vänsterben på ett normalt sätt igen. Och nu jäklar ska jag börja TRÄNA. That´s a promise!