Jag mÃ¥r sÃ¥ bra. SÃ¥ oförskämt bra. Eller, nej – sÃ¥ välförtjänt bra. Utan stress i kroppen är ju livet sÃ¥ rackarns GÖTT! Helt plötsligt hinner jag uppskatta det jag gör och det jag har omkring mig. Jag har tid att SE-KÄNNA-VARA, och dÃ¥ uppenbarar sig allt möjligt, har det visat sig.

Jag känner det i hela kroppen: det här är en avgörande tid för mig. Det är som om jag har fÃ¥tt smaka pÃ¥ nÃ¥t nytt – eller nÃ¥t som jag varit utan sÃ¥ länge att jag glömt hur det känns – och jag kan inte tänka mig ett liv utan det: det nyfunna lugnet.

Och vet ni vad det bästa är? Jo, makten ligger i MINA händer att se till att behålla det. Just nu är min almanacka i princip tom. Vilket innebär en nystart; en möjlighet att skapa mig den vardag jag vill ha genom att skriva in så mycket (eller lite!) som jag vill i den. Det är ju faktiskt min lyx som egenföretagare, och det som gjort att jag alltid velat vara just egen: jag bestämmer själv hur mina arbetsdagar ska se ut. Är så ofantligt peppad på att TAGGA NER, göra MINDRE. Känns gott ända in i själen.

I dag är dessutom en avgörande dag på Göra Mindre-fronten. Ett historiskt datum. I dag ska jag göra nåt som någonstans är en smula sorgligt, men ändå 100% rätt. Ska såklart berätta vad som händer, återkommer om det i kväll eller i morgon.

Och hörrni – TACK för all kärlek och alla fina kommentarer! Blir sÃ¥ innerligt glad att ni är med mig, och att ni är lika pepp som jag själv pÃ¥ att jag ska kirra ett lugnare liv. Tycker att det är sÃ¥ himla himla fint att ni bryr er om mig pÃ¥ riktigt, jag känner det. Tack.

Hej hörrni. Ledsen for the absence. Jag har haft en väldigt fin start på 2017 och bara låtit mig själv flyta med; levt life typ. Irl. Det har varit otroligt skönt att bara stänga av, och jag känner mer och mer att jag måste få detta år att bestå av samma lugn och icke-stress som jag upplevt de senaste 10 dagarna.

2017 SKA bli de bästa året hittills. Det ska jag se till, genom att planera in LAGOM mycket grejer att ratta. För detta år ska jag hinna NJUTA.

Hörs snart, har massa roligt att visa er!

God morgon hörrni. I dag är det nyårsafton, hoppas att ni kommer spendera den på ett sätt som gör er glada, oavsett om det är att mysa hemma i soffan med en låda praliner på magen eller dansa pjucksen av er på fest. Vår nyårsafton kommer framförallt bestå av att ta oss tillbaka till Estocolmo, för nu är tyvärr Portugallienvistelsen över för den här gången.

Jag har mÃ¥tt sÃ¥ himla, himla bra här. Har verkligen känt semestervibbar; kopplat av och ur. Varit I NUET pÃ¥ ett sätt som jag inte varit pÃ¥ mycket länge. Och den känslan har varit sÃ¥…befriande.

Under den gÃ¥ngna veckan har jag inte ”klarat av” livet, jag har liksom levt det. Och jag känner starkare än nÃ¥gonsin att jag mÃ¥ste styra upp det kommande Ã¥ret pÃ¥ ett sätt som just innebär att jag fÃ¥r leva, inte klara av. Ska jag vara 100% ärlig har jag levt i klara av-mode sen Iggy föddes. Om nästan precis en mÃ¥nad är det tre Ã¥r. TRE ÅR! Inte okej.

Ibland (okejrÃ¥ alltför ofta) slÃ¥s jag av hur jag har kommunicerat med folk de senaste Ã¥ren. Jag ser Facebook-konversationer där jag skrivit ”Ledsen att det tagit sÃ¥ lÃ¥ng tid att svara, befinner mig i en virvelvind just nu men snart ska det lugna ner sig”, typ. Sen scrollar jag uppÃ¥t, och ser att jag inlett i princip VARENDA meddelande pÃ¥ samma vis, i tre Ã¥rs tid. Usch.

För ska man vara krass har jag befunnit mig i den där virvelvinden i tre Ã¥r nu. Det är dags att lÃ¥ta stormen bedarra. Under 2017 vill jag känna att jag HAR TID. Tid att svara pÃ¥ vänners sms utan att stressa, tid att googla ”snyggaste matbordet everrrr” till Bara Vara-rummet, tid att njuta av att jag faktiskt fÃ¥r göra skitroliga grejer pÃ¥ dagarna och kalla det för jobb, tid att prata med Niklas när Iggy somnat, tid att känna ett lugn i vardagen, tid att uppskatta alla roliga saker jag fÃ¥r vara med om, tid att reflektera, tid att känna att jag lever.

2017, here I come. Gott nytt år alla fina blogoliner, vi ses nästa år.