Jag mår så bra. Så oförskämt bra. Eller, nej – så välförtjänt bra. Utan stress i kroppen är ju livet så rackarns GÖTT! Helt plötsligt hinner jag uppskatta det jag gör och det jag har omkring mig. Jag har tid att SE-KÄNNA-VARA, och då uppenbarar sig allt möjligt, har det visat sig.

Jag känner det i hela kroppen: det här är en avgörande tid för mig. Det är som om jag har fått smaka på nåt nytt – eller nåt som jag varit utan så länge att jag glömt hur det känns – och jag kan inte tänka mig ett liv utan det: det nyfunna lugnet.

Och vet ni vad det bästa är? Jo, makten ligger i MINA händer att se till att behålla det. Just nu är min almanacka i princip tom. Vilket innebär en nystart; en möjlighet att skapa mig den vardag jag vill ha genom att skriva in så mycket (eller lite!) som jag vill i den. Det är ju faktiskt min lyx som egenföretagare, och det som gjort att jag alltid velat vara just egen: jag bestämmer själv hur mina arbetsdagar ska se ut. Är så ofantligt peppad på att TAGGA NER, göra MINDRE. Känns gott ända in i själen.

I dag är dessutom en avgörande dag på Göra Mindre-fronten. Ett historiskt datum. I dag ska jag göra nåt som någonstans är en smula sorgligt, men ändå 100% rätt. Ska såklart berätta vad som händer, återkommer om det i kväll eller i morgon.

Och hörrni – TACK för all kärlek och alla fina kommentarer! Blir så innerligt glad att ni är med mig, och att ni är lika pepp som jag själv på att jag ska kirra ett lugnare liv. Tycker att det är så himla himla fint att ni bryr er om mig på riktigt, jag känner det. Tack.

Hej hörrni. Ledsen for the absence. Jag har haft en väldigt fin start på 2017 och bara låtit mig själv flyta med; levt life typ. Irl. Det har varit otroligt skönt att bara stänga av, och jag känner mer och mer att jag måste få detta år att bestå av samma lugn och icke-stress som jag upplevt de senaste 10 dagarna.

2017 SKA bli de bästa året hittills. Det ska jag se till, genom att planera in LAGOM mycket grejer att ratta. För detta år ska jag hinna NJUTA.

Hörs snart, har massa roligt att visa er!

God morgon hörrni. I dag är det nyårsafton, hoppas att ni kommer spendera den på ett sätt som gör er glada, oavsett om det är att mysa hemma i soffan med en låda praliner på magen eller dansa pjucksen av er på fest. Vår nyårsafton kommer framförallt bestå av att ta oss tillbaka till Estocolmo, för nu är tyvärr Portugallienvistelsen över för den här gången.

Jag har mått så himla, himla bra här. Har verkligen känt semestervibbar; kopplat av och ur. Varit I NUET på ett sätt som jag inte varit på mycket länge. Och den känslan har varit så…befriande.

Under den gångna veckan har jag inte ”klarat av” livet, jag har liksom levt det. Och jag känner starkare än någonsin att jag måste styra upp det kommande året på ett sätt som just innebär att jag får leva, inte klara av. Ska jag vara 100% ärlig har jag levt i klara av-mode sen Iggy föddes. Om nästan precis en månad är det tre år. TRE ÅR! Inte okej.

Ibland (okejrå alltför ofta) slås jag av hur jag har kommunicerat med folk de senaste åren. Jag ser Facebook-konversationer där jag skrivit ”Ledsen att det tagit så lång tid att svara, befinner mig i en virvelvind just nu men snart ska det lugna ner sig”, typ. Sen scrollar jag uppåt, och ser att jag inlett i princip VARENDA meddelande på samma vis, i tre års tid. Usch.

För ska man vara krass har jag befunnit mig i den där virvelvinden i tre år nu. Det är dags att låta stormen bedarra. Under 2017 vill jag känna att jag HAR TID. Tid att svara på vänners sms utan att stressa, tid att googla ”snyggaste matbordet everrrr” till Bara Vara-rummet, tid att njuta av att jag faktiskt får göra skitroliga grejer på dagarna och kalla det för jobb, tid att prata med Niklas när Iggy somnat, tid att känna ett lugn i vardagen, tid att uppskatta alla roliga saker jag får vara med om, tid att reflektera, tid att känna att jag lever.

2017, here I come. Gott nytt år alla fina blogoliner, vi ses nästa år.