I veckans poddis är det en hel del ämnen som är på tapeten – dock framförallt MENS! Detta ämne som vissa (inte vi obv) tycker är lite skämmigt att snickesnacka om. Men GIVETVIS är det inget ALLS som är skämmigt med mens!

Vi snackar om Jossans nyupptäckta mensmonster, och om en 14-årig Vanja som stolt rockade sin första binda i skolkorridoren och hoppades att ALLA skulle se att det var nåt extra puffigt där i byxorna (alltså jag var SÅ stolt att jag hade fått mens så ni hajar inte).

Vi berör även Paris och flyktingfrågan, och sen får jag nästan Jossan att kräkas live i podden när jag avslöjar mitt veckans tips (tack Stina som var den jag snodde tipset ifrån).

Och hörrni! Nu kommer det börja hända grejer på vår Facebooksida, så slink gärna in på den, tryck på gillaknappen å häng med oss även där! Och sen blir vi såklart gladare än gladast om ni hjälper oss att sprida ordet om vår älskade poddis genom att tagga #JosefinOchVanja på Instagram (plus att det är som julafton deluxe att få se era poddisbilder såklart)!

Veckans poddis är här! Vi spelade in den i går, och hade egentligen tänkt att prata om vänskap. Men eftersom det är som det är nu så blev det prat om stress, press, prestation osv – allt som rör sig i såväl min som Jossans hjärna just nu. Kram! #JosefinOchVanja

Denna vecka är vi tillbaka med dunder å brak och med en rykande färsk poddis som spelades in här hemma i min soffa i går eftermiddag. Hoppas ni har längtat efter att ha oss i era öron, för vi har längtat efter att få podda igen!

Det här avsnittet har tema stress. Kändes extra aktuellt med anledning av Jossans time out förra veckan (som ju var anledningen till att vi inte poddade då). Vi pratar väldigt öppet och ärligt om hur vi känner – för det mesta är det en fördel att vara såna mänskor som ser möjligheter i allt och älskar att ha fullt upp med roliga saker på jobbfronten. Men ibland är det också ett gissel.

För min del blev det här ett väldigt känsligt avsnitt, och jag gråter både en och två och tre gånger. Ganska så ofta får jag mail eller kommentarer om att jag är en ”superkvinna” – en som ”verkar klara allt”. Det är jag såklart inte. Jag är mänska precis som alla andra, och i den här podden pratar jag om hur svårt det kan vara att få till den där berömda BALANSEN i livet. Att ”fel” saker ibland får stryka på foten för att jag ska hinna JOBBA (hur sjukt?) och hur ledsen det gör mig.

Hoppas att ni lyssnar, och att ni förlåter mig för att jag låter som en Disney-mus när jag gråter.