Vanja Wikström

HÃ¥ll i er nu, för här kommer en mÃ¥ndagschock: JAG HAR TATUERAT ÖGONBRYNEN! I knooooow – crazy bananas! Och jag är SÅ. SJUKT. NÖJD.

PÃ¥ det glada 90-talet var jag ung och dum nog att plocka bort det mesta av mina bryn. ”De växer väl ut igen”, tänkte jag. Men icke. Kvar blev nÃ¥gra glesa stackars strÃ¥n, och jag har därför ägnat en sabla massa tid i drygt 20 Ã¥rs tid Ã¥t att mÃ¥la pÃ¥ mina ögonbryn – varenda rackarns morgon.

Det tar tid, det är tråååååkigt – och eftersom jag inte är utbildad makeupartist blir det ocksÃ¥ lite sisÃ¥där; snett och vint, hit Ã¥ dit och lite olika frÃ¥n dag till dag. SOM jag har avskytt detta ständiga brynmÃ¥lande!

Men. SÃ¥ kom tekniken microblading, även kallad 3D-ögonbryn. Och jag blev besatt. Spenderade oändliga tidsrymder pÃ¥ Inspirationstagram, scrollandes olika microblading-konton. Jag fascinerades av hur naturligt det sÃ¥g ut, och bestämde mig för att göra det – jag skulle TATUERA MINA ÖGONBRYN! Och för nÃ¥gra veckor sen gjorde jag det.

Eftersom jag tror att ganska mÃ¥nga är nyfikna pÃ¥ den här tekniken, hur det gÃ¥r till och hur slutresultatet blir, sÃ¥ tänkte jag att ni skulle fÃ¥ följa med under heeeeela processen. Längst ner i inlägget hittar ni ocksÃ¥ en film frÃ¥n min behandling, där ni fÃ¥r komma med in i behandlingsrummet och se precis hur allt gÃ¥r till. Bra va?

Okej, är ni redo för ett übermaffigt ögonbrynstatuerar-inlägg? YES, såklart ni är! Nu kör vi:

Jag var sÃ¥klart APNERVIG innan. Det blev väl sisÃ¥där bättre av att Iggy var sjuk och tokvägrade barnvakt (trots att morfar mutade med glass). SÃ¥ – han fick helt enkelt följa med (Niklas filmade, därför kunde inte han stanna hemma med grodan).

När det var dags för behandling fick dock Niklas fiska iväg vÃ¥rt kiddo, och jag tog över filmandet. Hade sÃ¥klart gjort en maaaaassa efterforskningar, sÃ¥ jag hade fullt förtroende för tjejen som gjorde behandlingen. Men ändÃ¥. Tatuera sig- I ANSIKTET liksom! Det GÅR inte att inte vara en smula nojig.

Men men, såhär gick det till i alla fall:

Det första som händer är att man mäter en massa saker i ansiktet. PÃ¥ sÃ¥ sätt skapas en brynform som är optimal. Här ser ni hur mina stackarns bryn ser ut utan smink – smala, glesa och allmänt skrufsiga.

När mätandet är klart ritas ”mallen” för brynen pÃ¥ huden. Som ni ser var det ganska mycket hÃ¥r som saknades för att jag liksom skulle ”fylla ut” den mall (och alltsÃ¥ ögonbrynsform) som var optimal för just mitt ansikte.

Inom ramen för mallen läggs sen små, tunna snitt i huden med en skalpell. Snitten fylls sedan med färg, och det skapar illusionen av hårstrån. Metoden kallas för microblading och ger ett väldigt naturligt resultat. Det är alltså ingen tatueringsmaskin som åker fram.

Men innan det är dags för skalpellen sÃ¥ läggs det pÃ¥ bedövning som man fÃ¥r sitta med ett slag. DÃ¥ är man sÃ¥här snajdig! Bedövningen funkade alldeles utmärkt ocksÃ¥ kan jag tala om. Det var inte ett dugg obehagligt när snitten lades, och det gjorde inte ont alls.

Såhär ser det ut när färgen lagts över de tunna snitten i huden. Vilken nyans det blir beror på vilken hårfärg man har. Alla nyanser går att blanda fram, och det går att tatuera även med superljus färg och/eller färg som drar åt rött för er riktiga lintottar.

Snitten och färgen läggs i ett antal omgÃ¥ngar, sÃ¥ mellan varje gÃ¥ng kunde jag titta noga pÃ¥ brynen som höll pÃ¥ att växa fram, och ge feedback om det var nÃ¥got jag tyckte kändes fel.

Det gjorde jag också. Det ena brynet kändes lurigt på ett ställe, då sa jag det och så fixade vi till det. När det är tatueringsdags i fejan är det inte läge att agera tigande svensk och inte böka. Och Malika som jag gjorde brynen hos var väldigt lyhörd och mån om att jag skulle känna mig bekväm, kändes toppen.

När färgen lagts på för sista gången var processen klar, ska vi kika på lite före- och efterbilder kanske?

Tadaa! SÅ fint ju! Man ser knappt vad som är ditritade streck och vad som är mina egna ögonbrynsstrån.

Här ser ni hela ansiktet innan microbladingen…

…och sÃ¥här sÃ¥g jag ut när behandlingen var klar och hade TATUERAT ÖGONBRYNEN! (Kan fortfarande knappt komma över att jag gjort detta, sÃ¥ coolt att jag vÃ¥gade ju!)

Såhär såg jag ut dagen efter behandlingen. Då var brynen rätt rejält mörka. Direkt efter att man tatuerat sig är man lite röd och svullen, och strecken är ganska starka. I ytterligare två dagar mörknar brynen ännu mer, för att sen bli ljusare. Det hade Malika berättat, så att jag slapp få panik.

Ungefär omkring dag 3 börjar de ljusna, för att sedan vara helt färdiga ungefär en vecka efter behandlingen. Under den veckan ska man badda brynen med koksaltlösning var tredje timme – och sen stryka pÃ¥ Bepanthen, som är en superduperfet kräm. DÃ¥ är det hatt-läge, om man säger sÃ¥. Tur att jag älskar min kepa.

Tog ett par bilder även under läkningen så att ni kan se hur brynen utvecklades dag för dag:

Som ni ser är de mycket kraftfullare i färgen i början (och lite glansiga av fetingkrämen). De mattas ner en smula efter en vecka, och smälter in rackarns bra tycker jag. Är också toknöjd med färgen på brynen som känns väldigt naturlig.

Nu tittar vi på lite efter-bilder!

SÃ¥här ser de ut nu. PÃ¥ bilden har jag absolut noll smink pÃ¥ brynen, sÃ¥ de är ganska ljusa just där de tatuerats.

Om man vill kan man sÃ¥klart mÃ¥la pÃ¥ dem en smula, dÃ¥ är det ju UNDERBART att man redan har en perfekt ”mall” att gÃ¥ efter. Man gÃ¥r ocksÃ¥ pÃ¥ Ã¥terbesök efter 6-8 veckor, dÃ¥ kan man fylla i dem mer om man vill (bättre att börja lite försiktigare, sÃ¥ kan man öka pÃ¥ vid Ã¥terbesöket) eller korrigera formen om man vill.

Andra sidan! Microblading hÃ¥ller i ungefär tre Ã¥r. Färgen ligger väldigt ytligt i huden sÃ¥ den ”slits ner” efter ett par Ã¥r.

LYCKAN att fÃ¥ vakna upp med ögonbryn alltsÃ¥…! Varje morgon i badrummet fiskar jag fortfarande fram min ögonbrynspensel – och sen kommer jag pÃ¥ att JAG BEHÖVER INTE mÃ¥la de satans brynen längre. Och dÃ¥ blir jag bara SÅ glad!

Jag är sjukt nöjd med resultatet, och tycker brynen passar mig, min ansiktsform och mina färger. Om jag vill så målar jag i dem, och då har jag en redan utritad form att gå efter vilket underlättar. Men oftast gör jag absolut ingenting, tycker de är fina som de är.

Så vansinnigt nöjd över att inte behöva spendera en minut till på min ögonbryn om jag inte vill! Pengar fick jag spendera en del dock, 4 lax gick kalaset på. (Pyntat själv, inte sponsrat om någon är nyfiken.) Men det är SÅ värt det, tycker jag. Att slippa lägga tid, energi och pengar på ögonbrynsprodukter (bara att hitta en färg som passar?! Gaaahhhh). Underbart!

Jag gick till Malikas Beauty Studio pÃ¥ Wargentinsgatan. Hittade hennes instagramkonto en natt när jag lÃ¥g Ã¥ scrollade ögonbrynskonton, började följa – och efter att ha spanat in hennes arbete i snart sex mÃ¥naders tid (har fnurlat pÃ¥ att tatuera ögonbrynen läääänge) kände jag att hon är SKITBRA. Henne vÃ¥gar jag gÃ¥ till! SÃ¥ det gjorde jag.

[youtube id=”geCFHWyHxpw”]
Jag avslutar inlägget med filmen jag gjorde från behandlingen. Och om ni är nyfikna på ögonbrynstatuering så rekommenderar jag verkligen att ni kikar på den. Det är inte min hetaste vlogg direkt (men jag gillar ju att spräcka bloggbubblan med jämna mellanrum), men jag hade själv ÄLSKAT att få se ett sånt här klipp.

För vi visar verkligen precis hur det gÃ¥r till, ni fÃ¥r följa med in i behandlingsrummet och helt enkelt hänga med mig pÃ¥ denna ögonbrynstatuering. Vi filmade en hel vecka, sÃ¥ att ni fÃ¥r se hur slutresultatet blev när tatueringen ljusnat och ”lagt sig”. Resultatet av behandlingen syns ocksÃ¥ mycket bättre pÃ¥ filmen. Det var svÃ¥rt att fÃ¥ fram det ordentligt pÃ¥ bild tycker jag.

Hoppas ni tycker det blev fint, och hoppas ni tyckte detta inlägg var intressant. Om ni har nÃ¥gra frÃ¥gor kring det här med att tatuera ögonbrynen /göra microblading / 3D-ögonbyrn – ställ dem i kommentarsfältet sÃ¥ ska jag svara sÃ¥ gott jag kan!

                                                                                      I stolt samarbete med Fuelbox

Om inte alltför länge är det Alla Hjärtans Dag, och jag misstänker att en hel del av er redan börjat fnurla pÃ¥ vad ni ska göra för de ni älskar för att göra dem lite extra glada just den dagen. Well hörrni, fnurla no more – för jag har bästa tipset. Givetvis ska ni presenta dem med en Fuelbox!

Ni vet ju sen tidigare att jag tycker detta är världens bästa grej – samtalskort pÃ¥ box som ger bränsle till samtal och fördjupar och utvecklar relationer. Viktigt PÃ¥ Riktigt, liksom.

Att hälla upp två glas riktigt gott rödtjut, sätta på bra musik och sen ägna sig åt att intressera sig för varandra är enligt mig det absolut bästa receptet på en Alla Hjärtans-date night.

För NÄR ställer man annars frågorna:

”Vad är det viktigaste som jag tillför i ditt liv?”

eller:

”Vad saknar du mest med mig, när vi inte är tillsammans?”

De flesta vet nog hur enormt viktigt det är att bekräfta varandra när man lever i en relation. Att man visar att man uppskattar den andra – att man inte tar personen för given. Men vardag, rutiner, en smula tristess, kanske stress och en hel del annat har en förmÃ¥ga att komma emellan med Ã¥ren.

Och huxflux är man i en situation där man förutsätter att den andra alltid ska finnas vid ens sida – utan att man är särskilt bra pÃ¥ att vare sig bekräfta personen, eller intressera sig pÃ¥ djupet längre. DÃ¥ är det bra med lite hjälp.

Jag och Niklas har ju som ni vet hängt ihop i 11 år. Då tror jag det är oundvikligt att man tyvärr går igenom perioder som ovan. Efter en lite stökig period är vi dock på en väldigt bra plats just nu, och Fuelbox har garanterat haft en del i det. För att stanna upp och verkligen PRATA med varandra PÅ RIKTIGT och OM RIKTIGA SAKER, det är en förutsättning för en bra relation. Och att då ha dessa små tänkvärda samtalskort till hjälp, är guld värt.

Verkligen ett ovärderligt verktyg, var man än är i sin relation. För givetvis fungerar den som alldeles utmärkt samtalsinspo, även om allt är happy clappy.

Älskar ocksÃ¥ att det finns en kategori som heter ”Minfält” – sÃ¥na kort drar man bara om man är redo för att vÃ¥ga lite. 😉 Vi drog kortet ”När har du skämts som mest för mig” en gÃ¥ng, och kom dÃ¥ in pÃ¥ hur det var när jag fortfarande drack alkohol i festsammanhang. Ett SKITJOBBIGT ämne för mig, och jag blev kallsvettig. (Ska skriva ett inlägg om varför jag inte dricker pÃ¥ fest, har pratat om det en del i podden men inte nämnt det sÃ¥ mycket här i bloggen.)

Men. Det hela utmynnade i ett jättebra samtal om nÃ¥t som vi (framförallt jag) inte riktigt pratat igenom tidigare, just för att jag inte pallat ta tag i det. Att därför fÃ¥ göra det i ett tryggt sammanhang där hela poängen är att man ska komma varandra närmare, bekräfta varandra och utveckla sin relation – ja, men det var faktiskt SÅ fint, och SÅ skönt. 100% rätt, och jag är sÃ¥ sjukt tacksam att jag drog det där kortet. För nu har vi liksom rett ut sÃ¥nt som annars förmodligen bara hade fortsatt att ligga Ã¥ illamÃ¥endebubbla under ytan.

Är på riktigt så sjukt tacksam över Fuelbox, och tycker att alla borde ha en hemma. Att det är världens bästa Alla Hjärtans-present är för mig därför en no brainer. Så haffa parversionen till din partner, eller vänskapsversionen till din bästis / pappa / syrra (för det är klart att de också ska uppmärksammas en sån här dag <3). Eller har du någon i din närhet som fyller år kanske? Sjukt bra födelsedagspresent också, såklart.

Jag tror faktiskt att jag vågar lova att det är en gåva man aldrig kommer ångra. Och som kommer att fortsätta skänka glädje, tacksamhet och skratt i många, många år framöver.

God lördag på er! Hoppas ni haft en magisk dag so far. Det har jag/vi! Ni får som vanligt (älskar vår tradition!) se helgen i bilder på måndag eller tisdag.

Men. Nu sitter jag faktiskt på Drömmis. Ska vara här i två timmar, för jag HANN INTE KLART i veckan, med allt jag skulle göra. Tyvärr. När jag insåg det kände jag mig först som en påse skridskor; att jobba utöver min avtalade livstårte-bit är ju ett big nono. Att dessutom jobba på helgen ett ännu större nono. Känslan av att Inte Ha Fixat Det kom som ett brev på posten, och jag kände mig misslyckad.

Fast sen kom jag pÃ¥ att man som vanligt är en smula för hÃ¥rd mot sig själv, och dÃ¥ lättade trycket litegrann. Att dra ner pÃ¥ jobbtimmarna frÃ¥n kanske omkring 70 i veckan till omkring 40 – klart som attan att det inte är gjort i en handvändning. Klart som attan att tre Ã¥rs maratonspringande inte förvandlas till maklig promenadtakt pÃ¥ tvÃ¥ veckor. Klart som attan att jag ska vara förlÃ¥tande mot mig själv. Och – klart som ATTAN att jag ska vara toknöjd med att jag fixat det sÃ¥här pass bra hittills!

För det var ju i Portugallien som LUGNET sänkte sig över mig, och det var ocksÃ¥ där jag kände att jag aldrig, aldrig ALDRIG ville tillbaks till maratonsprinten. Och ända sen dess har jag faktiskt lyckats rätt bra – INTE blivit stressad trots ett kiddo som varit sjuktsjuktsjukt, trots en jobbmail som dundrat ininin.

SÃ¥, att jag sen juldagen till och med den tredje februari (räknar inte idag eftersom jag för första gÃ¥ngen ”fuskat” med jobbtiderna) klarat av att inte jobba för mycket, ha lediga kvällar och helger OCH Inte Varit Stressad – det är faktiskt en rungande succé!

SÃ¥ – frÃ¥n att känna mig som en pÃ¥se skridskor tänker jag nu ta pÃ¥ mig firarhatten och skÃ¥la för mig själv och min faktiska förträfflighet. Ska bara…jobba undan lite först.

To be continued.

(Vansinnesljuvliga blommor från Bloem.se)