God lördag på er! Hoppas ni haft en magisk dag so far. Det har jag/vi! Ni får som vanligt (älskar vår tradition!) se helgen i bilder på måndag eller tisdag.
Men. Nu sitter jag faktiskt på Drömmis. Ska vara här i två timmar, för jag HANN INTE KLART i veckan, med allt jag skulle göra. Tyvärr. När jag insåg det kände jag mig först som en påse skridskor; att jobba utöver min avtalade livstårte-bit är ju ett big nono. Att dessutom jobba på helgen ett ännu större nono. Känslan av att Inte Ha Fixat Det kom som ett brev på posten, och jag kände mig misslyckad.
Fast sen kom jag på att man som vanligt är en smula för hård mot sig själv, och då lättade trycket litegrann. Att dra ner på jobbtimmarna från kanske omkring 70 i veckan till omkring 40 – klart som attan att det inte är gjort i en handvändning. Klart som attan att tre års maratonspringande inte förvandlas till maklig promenadtakt på två veckor. Klart som attan att jag ska vara förlåtande mot mig själv. Och – klart som ATTAN att jag ska vara toknöjd med att jag fixat det såhär pass bra hittills!
För det var ju i Portugallien som LUGNET sänkte sig över mig, och det var också där jag kände att jag aldrig, aldrig ALDRIG ville tillbaks till maratonsprinten. Och ända sen dess har jag faktiskt lyckats rätt bra – INTE blivit stressad trots ett kiddo som varit sjuktsjuktsjukt, trots en jobbmail som dundrat ininin.
Så, att jag sen juldagen till och med den tredje februari (räknar inte idag eftersom jag för första gången ”fuskat” med jobbtiderna) klarat av att inte jobba för mycket, ha lediga kvällar och helger OCH Inte Varit Stressad – det är faktiskt en rungande succé!
Så – från att känna mig som en påse skridskor tänker jag nu ta på mig firarhatten och skåla för mig själv och min faktiska förträfflighet. Ska bara…jobba undan lite först.
To be continued.
(Vansinnesljuvliga blommor från Bloem.se)
Åå vad jag borde ta till mig av detta just nu. Känner mig ALDRIG tillräcklig, trots att jag är mammaledig med en snart fyra månader liten bebis, jobbar, sliter, flyttpackar och tar alla nätter, mornar och dagar med bebis pga sambons jobb samt just nu lever i ett STORT jäkla kaos (som jag skrivit om på bloggen) och ändå känner jag mig dålig och o-effektiv så fort jag inte orkar ta disken eller fixa någon vettig mat. Eller för all del BLOGGA. My god vad den kan stressa en ibland alltså. Nä, jag ska försöka ta till mig detta och inte banka skiten ur mig själv hela tiden.
[…] slank jag faktiskt till Drömmis för att jobba i två timmar. Där jag bland annat skrev detta inlägg om att känna sig misslyckad. Tack för fina kommentarer på det hörrni, det känns mycket bättre […]
Kommer du ihåg att jag lämnade en analyserande kommentar i stil med att detta ”njutningens år” verkar ha blivit ditt nya projekt..?
Det var just detta jag var rädd för.. Detta var liksom baksidan med att det hela kändes som ett mål, som ett projekt istället för rakt igenom SUNT. För med projekt och mål kan man också känna att man misslyckas..
Det behöver inte vara allt eller inget, av eller på eller svart eller vitt. Du har dragit ner rejält på dina arbetstimmar och du mår bättre av det. Jackpott! Du har iom det tid och ork att ta dig an en jobbanhopning som kom över dig nu. Jackpott igen! Du kan i ett senare läge jobba mindre, studsa ut från kontoret tidigare eller åka på en resa för att du planerat sparsamt. Jackpott igen!
I din tidigare planering SKET SIG JU ALLT när ”minsta lilla” grej tillstötte, det gör det inte nu -du kan hoppa in några timmar och fixa det men ändå vara ledig beeeetydligt mer. Du lever livet, så som det är. Upp och ner, med ork, tid och kraft att ta dig an sådant som dyker upp -var inte oschysst mot dig själv och klanka ner på det. Det finns inget VM-mästerskap i livskonst att knipa hem. För vem lyckads leva ett liv utan att saker dyker upp? Eller tar längre tid än planerat? Det får man ordna, klappa sig på axeln och checka ut tidigare en annan gång!
Annars är ju ända sättet att leva livet baklänges, att börja från slutet med alla svar i knät och resultatet av allt man provat och lärt sig och gå ”bakåt i livet” med facit i hand.. Hur o-kul vore det att födas med alla svar och ett efter ett tappa förmågor man haft..?
Så kort och gott, du lever, du har gjort stora förändringar vilka resulterat i att du mår bättre och att du har tid och ork att fixa sånt som dyker upp, för att senare chilla lite mer. Guld ju!
Kramkram
Helt rätt! Två kloka kvinnor (gissa vilka?) sa en gång i en podd: ”det går inte att få det perfekt med en gång!”. Jag skrev ner det på en lapp och satte vid min stora sovrumsspegel som en daglig påminnelse, bra att du också påminner dig själv!
Helt rätt tänkt Vanja! Klart du ska fira istället för att få klump i magen! Starkt jobbat med att du har lyckats dra ner på timmarna och bara behöver jobba över några timmar en lördag. Heja heja! 🙂