Vanja Wikström

Jag mår så bra. Så oförskämt bra. Eller, nej – så välförtjänt bra. Utan stress i kroppen är ju livet så rackarns GÖTT! Helt plötsligt hinner jag uppskatta det jag gör och det jag har omkring mig. Jag har tid att SE-KÄNNA-VARA, och då uppenbarar sig allt möjligt, har det visat sig.

Jag känner det i hela kroppen: det här är en avgörande tid för mig. Det är som om jag har fått smaka på nåt nytt – eller nåt som jag varit utan så länge att jag glömt hur det känns – och jag kan inte tänka mig ett liv utan det: det nyfunna lugnet.

Och vet ni vad det bästa är? Jo, makten ligger i MINA händer att se till att behålla det. Just nu är min almanacka i princip tom. Vilket innebär en nystart; en möjlighet att skapa mig den vardag jag vill ha genom att skriva in så mycket (eller lite!) som jag vill i den. Det är ju faktiskt min lyx som egenföretagare, och det som gjort att jag alltid velat vara just egen: jag bestämmer själv hur mina arbetsdagar ska se ut. Är så ofantligt peppad på att TAGGA NER, göra MINDRE. Känns gott ända in i själen.

I dag är dessutom en avgörande dag på Göra Mindre-fronten. Ett historiskt datum. I dag ska jag göra nåt som någonstans är en smula sorgligt, men ändå 100% rätt. Ska såklart berätta vad som händer, återkommer om det i kväll eller i morgon.

Och hörrni – TACK för all kärlek och alla fina kommentarer! Blir så innerligt glad att ni är med mig, och att ni är lika pepp som jag själv på att jag ska kirra ett lugnare liv. Tycker att det är så himla himla fint att ni bryr er om mig på riktigt, jag känner det. Tack.

I lördags vaknade vi upp till den här utsikten för sista gången på ett tag. När man som vi är vana vid att se byggnader utanför fönstret, och endast en liten strimma himmel, är friheten i ovan bild SÅ PÅTAGLIG. Öppenheten, ljuset, havet. Magiskt.

Att vakna upp till detta får mig på något underligt vis att vilja vara en bättre person, att bli snällare mot mig själv och andra.

Ungarnas morgonstund bestod av att mysa i soffan i vardagsrummet med täcke, kudde, nappar och snuttar – framför valfritt barnprogram. Medan vi grown ups kirrade frulle. Blev tradition under veckan.

Så goda! De älskar varandra, men bråkar (nästan) konstant. I alla fall gjorde de det den här resan. Lustigt förhållande de har just nu och vi undrar om det är en fas? De skulle prompt leka med samma grejer, och bräcka varandra till höger och vänster. Ena stunden.

Andra stunden lekte de ihop och hade hur kul som helst. Och så fort de var separerade (t ex när vi åkte i olika bilar på väg någonstans) så frågade de båda efter varandra konstant. De känns verkligen som bröder, på gott och ont. Men det är såklart väldigt fint.

Portugallienresans sista dag spenderades med en tripp till Nazaré. En himla vacker stad, där den gamla delen ligger på toppen av ett berg. HUR snajdig kyrka?

Älskar att besöka kyrkor i olika länder, det är ju liksom där alla kulturer slagit på stort. Visat musklerna. Såhär såg det ut inne i kyrkan på bilden ovan, de hade inte sparat på krutet vad gäller träsniderier inte. BANANAS vilket jobb som är nedlagt på dessa väggar och tak. Makalöst. Förstår ni att ALLA DETALJER har karvats fram FÖR HAND? Makalöst, som sagt.

Ingen Portugallientripp utan ett gäng bilder på vackra kakelmönster, det är sen gammalt.

Så, så, så, så vackert.

Blev kär i den här trappan. Svår att ta med hem dock.

Iggy kände sig som hemma på det svartvita golvet. 😉

Nazaré är känt för att ha de största vågorna i världen. När vi var där var det inte så stort, men när det är säsong blir vågorna uppemot 30 meter höga. TRETTIO meter höga! Helt bananas ju. Och då finns det (såklart) ett gäng som vill surfa. Som på bilden (källa). Ser ni den lille rackaren uppe på vågen?

Och kolla här då, en annan galenpann, förlåt – jag menar surfare. (Bildkälla) Vill absolut tillbaka till Nazaré när det är stora vågor på g, tänk att se detta i verkligheten? Man blir rätt ödmjuk inför naturens krafter alltså.

Även om vi inte hittade några monstervågor i stan, så hittade jag den här vansinnesvackra trappan. Enhörningsfärgad, liksom.

Vi tog en kaffe på ett vackert torg, ungarna åt glass, och sen…

…tog vi bergbanan ner till den nyare delen av stan där vi såg solen gå ner i havet, från första parkett på stranden.

En fullkomligt ljuvlig dag, och en värdig avslutning på en fullkomligt ljuvlig resa. Vi har redan planerat att åka tillbaka över Kristi Him…

Hej hörrni. Ledsen for the absence. Jag har haft en väldigt fin start på 2017 och bara låtit mig själv flyta med; levt life typ. Irl. Det har varit otroligt skönt att bara stänga av, och jag känner mer och mer att jag måste få detta år att bestå av samma lugn och icke-stress som jag upplevt de senaste 10 dagarna.

2017 SKA bli de bästa året hittills. Det ska jag se till, genom att planera in LAGOM mycket grejer att ratta. För detta år ska jag hinna NJUTA.

Hörs snart, har massa roligt att visa er!