I lördags vaknade vi upp till den här utsikten för sista gången på ett tag. När man som vi är vana vid att se byggnader utanför fönstret, och endast en liten strimma himmel, är friheten i ovan bild SÅ PÅTAGLIG. Öppenheten, ljuset, havet. Magiskt.

Att vakna upp till detta får mig på något underligt vis att vilja vara en bättre person, att bli snällare mot mig själv och andra.

 

Ungarnas morgonstund bestod av att mysa i soffan i vardagsrummet med täcke, kudde, nappar och snuttar – framför valfritt barnprogram. Medan vi grown ups kirrade frulle. Blev tradition under veckan.

 

Så goda! De älskar varandra, men bråkar (nästan) konstant. I alla fall gjorde de det den här resan. Lustigt förhållande de har just nu och vi undrar om det är en fas? De skulle prompt leka med samma grejer, och bräcka varandra till höger och vänster. Ena stunden.

Andra stunden lekte de ihop och hade hur kul som helst. Och så fort de var separerade (t ex när vi åkte i olika bilar på väg någonstans) så frågade de båda efter varandra konstant. De känns verkligen som bröder, på gott och ont. Men det är såklart väldigt fint.

 

Portugallienresans sista dag spenderades med en tripp till Nazaré. En himla vacker stad, där den gamla delen ligger på toppen av ett berg. HUR snajdig kyrka?

 

Älskar att besöka kyrkor i olika länder, det är ju liksom där alla kulturer slagit på stort. Visat musklerna. Såhär såg det ut inne i kyrkan på bilden ovan, de hade inte sparat på krutet vad gäller träsniderier inte. BANANAS vilket jobb som är nedlagt på dessa väggar och tak. Makalöst. Förstår ni att ALLA DETALJER har karvats fram FÖR HAND? Makalöst, som sagt.

 

Ingen Portugallientripp utan ett gäng bilder på vackra kakelmönster, det är sen gammalt.

 

Så, så, så, så vackert.

 

Blev kär i den här trappan. Svår att ta med hem dock.

 

Iggy kände sig som hemma på det svartvita golvet. 😉

 

Nazaré är känt för att ha de största vågorna i världen. När vi var där var det inte så stort, men när det är säsong blir vågorna uppemot 30 meter höga. TRETTIO meter höga! Helt bananas ju. Och då finns det (såklart) ett gäng som vill surfa. Som på bilden (källa). Ser ni den lille rackaren uppe på vågen?

 

Och kolla här då, en annan galenpann, förlåt – jag menar surfare. (Bildkälla) Vill absolut tillbaka till Nazaré när det är stora vågor på g, tänk att se detta i verkligheten? Man blir rätt ödmjuk inför naturens krafter alltså.

 

Även om vi inte hittade några monstervågor i stan, så hittade jag den här vansinnesvackra trappan. Enhörningsfärgad, liksom.

 

Vi tog en kaffe på ett vackert torg, ungarna åt glass, och sen…

 

…tog vi bergbanan ner till den nyare delen av stan där vi såg solen gå ner i havet, från första parkett på stranden.

 

En fullkomligt ljuvlig dag, och en värdig avslutning på en fullkomligt ljuvlig resa. Vi har redan planerat att åka tillbaka över Kristi Him…