Vet att det är många av er som är nyfikna på hur sjuttsingen det gick för Niklas förra veckan när jag var ENSAM. Så nu ska ni få höra! Utmaningen som vi kämpar mot som ni ju har koll på redan är hans usla sömn. Jag drog till Köpenhamn på tisdagen, och han och grodan åkte till Göteborg på onsdagen.
På grund av risig sömn några dagar innan Göteborgsresan + en vidrig första natt där (typ omöjligt att direkt hitta rätt mjukhet i sängen/perfekt temperatur i säng och rum/allt annat som måste stämma för att Niklas ens ska ha en chans att kunna sova) gjorde att han blev livrädd för vad som komma skulle. Han funderade på att (om det skulle fortsätta på samma obefintliga sömnspår) ringa mig och be mig åka ner till Göteborg och hämta Iggy.
Det här kanske låter helt bananas, men prova att gå 15 år med riktigt rutten sömn, och sen x antal dygn med i princip noll sömn + ratta en sjukt energisk 2,5-åring från morgon till kväll så lovar jag att ni kommer kunna identifiera er med Niklas katastroftankar.
Hursomhelst – han avvaktade med att ringa mig för att se hur kommande dygn skulle utveckla sig. Och det är jag mycket tacksam för, jag hade nämligen åkt till Göteborg och SKJUTIT honom om jag hade fått det samtalet precis när jag fått börja smaka på den där egentiden. Så det var ju bra.
Men – lyssna noga nu, och hör å häpna! Resten av resan gick nämligen BRA! Natt nr två lyckades Niklas ratta till alla detaljer omkring sovandet för att han skulle få tillräckligt med sömn för att fungera och må bra. Iggy var en liten goseprins som trivdes som fisken i vattnet och var ett så lättrattat barn som han aldrig varit förr.
Att farmor, faster Oliven och bästa kompisen kusin Ruben var ressällskapet var ju GULD värt såklart. För så länge han får ha en kompis har han/de ju automatiskt kul iom att de kan hänga med varandra. Och då försvinner allt det som annars kan vara lite trixigt och utvecklas till små återkommande dagliga kamper – Iggy borstade till och med tänderna frivilligt varje kväll!
Och just det här med att ha kompisar omkring sig märkte ju jag också en sån enormt stor skillnad på när jag och Iggy var hos mamma. Så länge storkusinerna var där samtidigt var det frid och fröjd; en automatiskt nöjd och glad unge som lekte självständigt med kusinerna och var allmänt happy clappy. Men så fort de åkte blev han ett litet mammaplåster som var med mig på toaletten, i duschen – ja, överallt – och alla grejer som inte hade varit bökiga alls de tidigare dagarna blev helt plötsligt små minikrig igen. Ta på sig kläder, borsta tänderna, ta av sig kläderna, byta blöja osv.
Så kontentan är att vi verkligen lärt oss att nyckeln (i vårt fall i alla fall) till att ha en så härlig ledighet som möjligt (en ledighet som faktiskt även BLIR lite ledig) är att resa/vara med någon som har barn som Iggy kan leka med. Och det säger sig ju självt – såklart att det är MYCKET roligare att ha en kompis att hänga med än bara boring old mamma och pappa. Så att kusin Ruben var med i Göteborg gjorde hela skillnaden.
Så efter nästan fem dagar på egen hand kom de alltså hem till mig igen i söndags kväll, och både Niklas och Iggy var SÅ glada och nöjda. Och i och med det blev jag SÅ lättad. För om det hade varit ett helvete för Niklas i Göteborg hade jag ju tappat hoppet rätt rejält om att det någonsin skulle kunna komma fler magiska tillfällen att få den där egentiden. Eller att man ens någonsin ska våga tänka tanken på ett syskon.
Men det gick som sagt BRA. Niklas kunde sova, Iggy var lycklig som en liten lax och därmed easy peasy att ratta och jag fick de där magiska dagarna som gjort att hela jag fått en nystart.
Och nu ska vi göra såhär oftare, har vi sagt. Niklas kan åka ut med Iggy till sin mamma (där kan han sova, där finns en specialsäng #SömnproblemSomSagt) över en helg, ta med sig Ruben och faster Oliven och låta mig få skrota runt hemma själv. Och jag kan åka till min mamma och göra detsamma för honom. Och detta ska vi göra med jämna mellanrum nu är planen.
Fler förändringar än så ska vi också få till, sånt som vi båda kommit fram till under den här veckan. Men de tar vi i ett annat inlägg.
