Vanja Wikström

[youtube id=”51QjlsXXlok”]
Jaaa hörrni. I torsdags var jag och Niklas pÃ¥ date night, sÃ¥ vi tänkte att det borde vi ju filma. Men torsdagen var en väldigt ohärlig dag för min del, och helst av allt ville jag bara spendera kvällen pÃ¥ soffan – grÃ¥tandes. Jag ryckte dock upp mig och pallrade mig ut, men det kändes sÃ¥ himla weird om jag skulle sitta där och smajla i klippet och lÃ¥tsas som om allt var hunky dory, när jag egentligen mÃ¥dde piss. SÃ¥ dÃ¥ kände jag att om vi skulle filma nÃ¥t överhuvudtaget, sÃ¥ skulle vi filma LIVET. Som det är pÃ¥ riktigt. Och i riktiga livet är ju ingen (inte ens jag!) glad Ã¥ pepp hela tiden. SÃ¥ därför blev detta ett grÃ¥tklipp.

Jag försöker ju vara sÃ¥ ärlig jag bara kan i sÃ¥väl blogg som podd som pÃ¥ kanalen, sÃ¥ jag skulle känna mig som världens falskaste mänska om jag la upp det här klippet, utan att ta med grÃ¥tdelen. Att ta bort grÃ¥ten hade kanske varit smartare pÃ¥ nÃ¥t sätt, vad vet jag? Kanske är det nÃ¥gon som tycker jag känns svag eller ynklig, eller bara är allmänt ful och oinspirerade (varning – jag är en ugly crier). Men det spelar sÃ¥klart ingen roll. Det enda som spelar roll är att jag inte känner att jag hÃ¥ller upp nÃ¥gon slags fasad för er, för det hade jag aldrig pallat med. Det hade känts vidrigt pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga plan.

Så denna söndag är jag ledsen att vara lite av en downer, men i dag ger jag er en gråtande Vanja.

I går styrde jag å Jossan äntligen upp den där workshoppen som vi längtat efter att genomföra! Vi har ju snackat om det lite i podden, just det här att vi har en TRILJON idéer på grejer vi vill göra tillsammans, men att vi måste sätta oss ner och strukturera upp alla vilda planer. Och i går hände det alltså!

Vi satte oss på Urban Deli för att få en bra vibb (energin känns FARTIG där, om ni är med på vad jag menar? Det bubblar litegrann liksom!), och sen spred vi ut oss. Block, pennor (i olika färger såklart, vi gillar ju målbilder och mind maps-tänket för att man ska visualisera det man pratar om), kaffe, bubbelvatten och lite härligt gotte. Och sen satte vi igång!

Vi plitade ner alla megalomaniska tankar som flugit genom vÃ¥ra hjärnor sen vi träffades. Olika typer av idéer fick olika sidor i idéboken – och olika färger sÃ¥klart. När vi hade fÃ¥ngat alla tankar sÃ¥ prioriterade vi – vad är viktigast att börja med, och vad är steg tvÃ¥? Vem ska göra vad, och när ska det vara klart?

Sen satte vi deadlines. Rackarns viktigt alltså, det där med deadlines. Har man (läs: jag) inga såna så blir det inget gjort. Jag har lärt mig att jag MÅSTE ha ett datum som jag ska leverera på, annars prioriterar jag bort det. Men deadlines måste också vara rimliga, annars blir grejerna inte heller gjorda. Och eftersom både jag och Jossan har extremt lite tid, så försökte vi sätta datum som känns doable. Ett mål ska vara nått till första november, ett annat till årsskiftet och ett tredje till våren 2016.

SÃ¥. Nu är det alltsÃ¥ upp till bevis! Fixar vi vÃ¥r första deadline sÃ¥ fÃ¥r ni se vad det är för mÃ¥l vi vill uppnÃ¥ till första november. Och fixar vi det inte sÃ¥ fÃ¥r jag väl böla litegrann här i el bloggo, och förhoppningsvis fÃ¥ pepp frÃ¥n er sÃ¥ att man fÃ¥r ny energi att kööööra, och kirra mÃ¥let till mitten pÃ¥ november kanske? Oavsett hur fort eller lÃ¥ngsamt det gÃ¥r, sÃ¥ ser jag sÃ¥ sjukt mycket fram emot att göra verklighet av alla roliga planer jag Ã¥ Jossan har – och jag hoppas innerligt att ni vill följa med oss pÃ¥ resan!

GAAAAAAHHH! Poddisen har nu knäckt 200 000 lyssningar – HUR galet är inte det?! Och HUR HÄRLIGT?! Jag och Jossan är sÃ¥ makalöst glada och stolta att sÃ¥ mÃ¥nga joinat oss pÃ¥ detta äventyr…! Ett äventyr som blir större och större för varje vecka – bananas!

Poddisen har blivit en av vÃ¥ra absoluta favoritgrejer att göra, och det lustiga är ju att den bara damp ner i vÃ¥ra knän. Mina Ã¥ Jossans vägar korsades, vi klickade och kände att vi Borde Göra NÃ¥t Ihop – och sÃ¥ gjorde vi det. Utan att ens känna varandra. Och nu är poddisen en självklar del av vÃ¥r vardag pÃ¥ nÃ¥t sätt, och början pÃ¥ nÃ¥t STORT, känner vi.

Och det är sÃ¥ spännande hur livet beter sig, och vart det tar en tycker jag. För inte sjuttsingen hade jag för ett halvÃ¥r sen trott att mitt snickesnackande tillsammans med en annan mänska (som jag dessutom inte ens visste fanns) skulle vara sÃ¥ otroligt kul, givande och – beroendeframkallande. Och att detta snickesnackande DESSUTOM skulle intressera och engagera sÃ¥ mÃ¥nga andra. Livet alltsÃ¥. SÃ¥ jävla KUL! Och oförutsägbart.

Älskar att podda och ääääälskaaaaar responsen frÃ¥n er som lyssnar – TACK!