Ni vet ju hur vi har kämpat med sömnen. Nu är den rätt bra sen en tid tillbaka (sen Iggy började sova i egen säng i eget rum), men nattningarna är fortfarande lite luriga. Eller, luriga och luriga – de kan bli vääääldigt låååååånga. Nåt som kan vara väääääääldigt joooooobbigt.
Och det lustiga är, att vi hittar ett sätt som verkar funka superbra – och sen funkar det i två veckor. Men inte längre. Sen får vi typ hitta på ett nytt sätt. Jag ska förklara: i början funkade det toppen att jag stod bredvid hans spjälsäng, vaggade på den och sjöng några sånger. Sen var det snark. Sen slutade det funka, och med det menar jag att det började krängas och kastas runt i sängen, snutten slängdes, nappen flög och det bökades å bråkades.
Då började jag lägga mig på golvet bredvid sängen, och låtsas sova. Funkade som en dans – i två veckor. Sen började böket. Efter det körde vi mys i soffan i nedsläckt vardagsrum framför en lugn film. Funkade – i (you guessed it!) två veckor. Och nu senast har vi kört att jag efter mys i soffan i nedsläckt vardagsrum har lagt både mig å grodan i min säng i hans rum (jag har ju en säng där också) och berättat saga. Men nu har även det slutat funka, och det har börjats kastas snuttar och nappar och bökas å bråkas.
När jag skriver ner det här märker jag ju att jag/vi låter som världens mest inkonsekventa mänskor, som hoppar till nya sätt hela tiden i stället för att hålla fast vid en rutin. Och det har vi ju gjort också, men det är ju för att rutinen slutar funka. Och efter ett par läggningar med bök å bråk som slutar i ledset barn och kalabalik, då är man rätt sugen på att hitta en utväg – och då testar vi nåt nytt. Kanske HELT fel väg att gå. Vad säger ni?
Jag tänker alltid RUTINER RUTINER RUTINER, men som sagt är det svårt att hålla fast vid dem när det huxflux blir väldigt jobbigt. Men det kanske är då mer än nånsin man SKA hålla fast vi dem? Låta det gå två veckor istället för tre, fyra dagar med jobbiga läggningar. Så att rutinen sätter sig ordentligt?
Håhåjaja, svårt att veta tycker jag, och svårt att göra rätt. Eller kanske man bara ska släppa alltihop och sluta hoppas på ett ”lättsövt barn”…? Det trixiga är ju bara att det är så ljuvligt när det funkar bra med läggningarna och det tar kanske 40 minuter från nedvarvning till sovning. Och när det inte funkar lika bra och man istället håller på i en och en halv timme, ja då är man dels inte så jäkla nöjd, dels rätt trött å sliten å dels mer sugen på att dundra i säng själv omedelbums, än att mysa och ha ett kvällsliv med sin partner.
Hur skulle ni resonerat – jagat vidare och hoppats på att hitta receptet på hur man kan få de flesta (förstår givetvis att det inte ALLTID kan vara perfekta läggningar, men 70/30 då?) läggningar att gå bra? Hållit hårt på en rutin som man bestämmer sig för och sen kör vidare på den oavsett bråk å bök å kalabalik? Eller bara släppt sargen och accepterat att det är som det är, och det kanske inte går att göra nåt för att det varken ska bli bättre eller sämre? Help please!
