Vanja Wikström

Det här har jag å Grodan pysslat med i eftermiddag – plåtat pressbilder tillsammans med det här fräsiga gänget hos den mycket proffsiga (och extremt tålmodiga he he) fotografen Annika Falkuggla!

 

Det är Kajsa Stina som dragit igång ett rackarns skoj projekt (än så länge hemligt), och frågat om jag å Iggly vill vara med.

HUR cool mama? Preggofierad med tvåan är hon också, kittad i gravidleggings från GlamMom som hittas här.

 

Studion var FULL med ballonger. Sjukt snyggt, men samtidigt lite skakigt för mig som har ballongskräck. JUPP, ballongskräck. De är ju så satans oberäkneliga de där plastbollarna, kan explodera NÄRSOMHELST….!

 

Fyllda med helium var de också, så det var mycket att titta på uppe i taket.

 

Grodan var fascinerad. Första gången nåt smäller högre (INTE bokstavligt talat tackålov, så alla rackarns plastbollar höll sig i skinnet) än lampor!

 

Vi var fyra mammor med ännu fler kids, som skulle plåtas. Och eftersom alla bloggar och Instagrammar, var detta ett extremt väldokumenterat event.

Som ni ser i spegeln var det nog (minst) tre kameror aktiva hela tiden. Det fotades och filmades, filmades och fotades.

 

Eftersom jag inte kan berätta varför vi tog de här bilderna (än), så får detta inlägg bli en riktig rackarns bildkavalkad. De får tala för sig själva helt enkelt.

 

Vi hade jäkligt kul, även om det faktiskt var rätt svettigt. Iggy, som ju brukar vara en riktig solstråle, var en surmule av rang. Och att bolla 10 kilo ålande missnöjd bebis i ett par timmar, samtidigt som man försöker få den missnöjda bebisen att bli nöjd (jonglerade snutte/napp/päronbitar – och till slut muffinsbitar från golvet (!) #desperat), samtidigt som man ska tänka på vart man står, samtidigt som man ska titta in i kameran, samtidigt som man ska leeeee och vara SNYGG….ja, pust. Kan jag väl säga. Det var…ehhh…ansträngande.

Tror alla vi mamas var ungefär lika svettiga vid dagens slut.

 

Grodan var inte mule hela tiden, men ungefär preciiiis när han blev på gott humör, så började något annat barn att böka. Och med fyra mammor och fem barn i åldrarna 6 månader – 2 år, så var det lite av en cirkus faktiskt.

All cred till fotografen som (hoppas jag he he) lyckades fånga oss alla på samma bild, leendes och med en härlig vibe.

 

Golvgrodan.

 

Det var sjukt kul att träffa de andra tjejerna. Kajsa Stina känner jag ju sen tidigare, men de andra bruttorna hade jag inte lika bra pejl på.

 

Angelica var astrevlig, med stans skönaste taueringar.

 

Och Emelie var superskön hon också. Men jag blev lite avis på de andra momsen – de hade nämligen så himla flådiga lösögonfransar, hur snyggt som helst! Note to self: på nästa plåtning ska jag tamejsjuttsingen ha lösfrallor, så jäkla fint – speciellt på bild!

 

Matpaus.

 

Som de fantastiska och ansvarsfulla föräldrar vi är, hade jag och Niklas givetvis glömt att ta med middag till Grodan. Så det fick bli Ellas-påsar och banan till kvällskrubb.

 

Funkade rätt bra dock. Grodan; fruktarianen. Det finns ju såna, och de överlever. Så Iggly slank nog helskinnad från vår matfadäs.

 

Vi tog en hel hög med bilder, tror det kommer bli kalasbra!

 

Tack alla grymma mamas, alla söta kids, alla hårt kämpande pappor bakom kulisserna, fröken fotograf och herr filmare för en sjukt rolig dag!

I morse körde vi en utefrulle, det var dags tyckte vi. Spatserade bort till Nytorget 6 och kalasade på äggröra, bacon och fruktfat. Bad dem ta bort vindruvorna – ni har väl hört uttrycket att ”vindruvor ska sköljas tre gånger, och sen slängas” va? Faktiskt glammis-Malins mamma som drog den sägningen för mig. Apgiftigt, om de inte är eko/bio.

 

För ovanlighetens skull var Grodan vaken under frullen, annars brukar vi passa på när han sover. Men det gick som en dans. Han är ju lite av ett matvrak, så länge han får smaka på det vi äter så är han nöjd å glad.

Här mumsas det på bröd. Eller äggröra. Eller (förmodligen) både och.

 

Senare i dag ska vi göra en skojig grej, berättar mer om det i kväll. Det ska tas fräsiga pressbilder på (bland andra) mig å Grodan. Blev dock ombedd att ”sätta på mig nåt färgglatt” till plåtningen. Det går ju sisådär ihop med min pågående gråskalefanatism.

Gick igenom garderoben och det finns INGET i färg, typ. Roströd polo kan jag bjussa på, men det är ungefär det.

 

Så jag fick plöja bland sommarkläderna, och då kunde jag fiska fram ett par braxer som känns bra (gröna/blommönstrade). Och sen öppna skor till det, så det får bli en somrig vibe helt enkelt. Hoppas det funkar.

Nåväl, jag har ju mitt rosa hår, det livar ju alltid upp!

Jag var ju som sagt och bästisbrunchade i söndags, och när vi snaskat klart så följde jag med min kompis på lite ärenden. Och det är så kul, för på vissa sätt är hon och jag toklika, men på andra är vi diametrala motsatser.

Så är det med de flesta av mina kompisar, vi är en sjukt brokig skara och inte direkt några karbonkopior av varandra. Vilket gör att vi alltid har massor att snicksnacka om. Vi lever rätt olika liv och har därför ofta intressanta infallsvinklar att komma med, just eftersom vi är…olika.

 

Hursom, just denna olikhet visade sig efter vår brunch. Min kompis skulle alltså göra lite ärenden, och jag hakade på. Och då styrdes kosan mot Hermès-butiken på NK. Där har jag aldrig satt min fot. Och det var ju just därför som det var så skoj att hänga med, in i finrummet liksom.

Min kompis skulle dels byta ett armband hon fått av sin man, dels köpa en födelsedagspresent till honom. Det här armbandet slog hon till på till sig själv, mycket fräsigt.

 

Det här blev makens födelsedagspresent.

 

Ett par manschettknappar. Också mycket fräsiga. Han kommer nog bli en happy födelsedagspojke tror jag.

Vart vill jag komma med det här inlägget då? Jo – trippen till Hermès var för mig lite som att…typ besöka ett zoo eller nåt. Det var spännande liksom. Just för att jag själv aldrig handlar i såna butiker (men jag jobbar ju på det, det vet ni ha ha… #HejaVuxenLyxshopping). Man undrar ju liksom hur det går till egentligen, i såna där affärer där det nästan kostar en tusing bara att kika på nåt.

Men det var – såklart – supertrevligt, och servicen var – såklart – grymt bra.

 

Och just den här Hermès-trippen blev liksom en sån fin metafor för hur olika jag och min kompis är, men ändå så lika. Vilket jag som sagt ÄLSKAR. Vi pratade om det under brunchen också, just det här att vi agerar så olika på många plan.

Men det är ju precis därför som jag älskar att prata med henne. Hon kommer ofta med input från ett helt annat håll än vad jag själv funderat kring. Vilket vidgar vyerna och ger nya perspektiv. Det är inte alltid jag håller med henne, eller hon med mig. Men det är alltid intressant att höra vad hon har att komma med.

Hon är dessutom en riktig rackarns inspiration. En satans duktig advokat, en av de bästa i Sverige inom sitt område. Hon går från toppjobb till toppjobb och är en av de absolut smartaste mänskorna jag känner.

Hursom, ville bara skriva nåt om att det är himla bra på många plan att ha ett brokigt kompisgäng. Åsså fick bloggen njuta av lite lyxiga Hermès-pics. Inte dumt.