Vanja Wikström

Så – i går fick vi ÄNTLIGEN till en mycket efterlängtad date night! Vi hade ju en lite skavig lördag (tack för era fina kommentarer!), och söndagen för min del blev faktiskt ÄNNU skavigare. Grodan var nämligen uppe å härjade HELA natten (sov i princip noll), och min härliga förkylning som ligger å lurar blev inte direkt bättre av ingen sömn.

Grodan håller på att få två tänder i överkäken, så jag antar att det var orsaken till vansinneshärjandet.

 

Men! Niklas plockade med sig vårt lilla barn och stack ut ett par timmar. Och efter tre timmar för mig själv, liggandes i sängen i komplett mörker (gick inte att sova men fick i alla fall finfin vila) så var jag i alla på banan.

Så vi drog till Il Tempo (en GRYM Italienare, rekommenderas varmt!), beställde in en massa gotte och vände det skaviga till härligt.

 

Alltså… Bara foccacian man får innan maten på Il Tempo är magisk. Svårt att förstå hur de kan få in så jäkla mycket smak i en bit bröd. Ljuvligt.

 

Nåt annat som var ljuvligt var att få dricka bubbel. Två glas hann jag pimpla i mig. Fantastiskt gott. Nu ser det ju ut som att jag sitter å tackar Gud, men riktigt så spirituellt var det inte.

 

Men Niklas fångade mig precis när jag klappade händerna av förtjusning. För SÅ härligt var det att komma ut å unna sig lite. Bara vi två. Värt en spontanapplåd, faktiskt.

 

Niklas var på gott humör han med. Han hade varit extra glad hela dagen, för att detta väntade i kväll. Och vi pratade om det, att vi saknat såna här kvällar mer än vi trott.

Innan Iggy var vi ute å käkade väldigt ofta. Det är vi ju nu med – men det är inte samma sak att äta frukost ute med man och bebis, som att äta middag ute med BARA man. Noll bebis.

 

Att få sitta och avnjuta en fantastisk middag bara vi två – UTAN att konstant vara beredd att hoppa upp och pluppa i en napp/vagga/trösta, det var så JÄKLA SKÖNT. Faktiskt. Vi slappnade av till 100%.

 

Hemma blir det också så att vi ofta äter framför teven. Så att vara ute på en härlig restaurang, njuta av underbar mat helt ostört och sitta och prata över ett glas bubbel (okej två). Det var fantastiskt.

 

Vi har nog trott att vi varit bättre på det här med date nights än vi faktiskt har varit. Vi är ju som sagt ute och äter frulle rätt ofta, och det känns ju lyxigt och härligt. Men att få sitta bara vi på en restaurang kvällstid, det var en annan grej.

Från och med nu ska vi planera in åtminstone en sån här kväll varannan vecka.

 

En Tiramisu (en av mina absoluta favoriter) slank ner. Nom nom.

Efter middagen slank vi på bio och såg Interstellar. Rackarns bra, rekommenderas varmt den också. Att jag höll mig tokvaken under filmens hela tre (!) timmar säger ganska mycket. I vanliga fall somnar jag i soffan innan förtexterna är över om vi ska se på film hemma. I alla fall om Niklas får som han vill och släcker ner. Då går jag i dvala.

Så att jag höll mig alert i tre timmar, trots mysig fåtölj och biomörker, det säger en del om filmen tycker jag.

 

Min fina skatt. Nyårslöfte – mer frekventa date nights.

Fick en förfrågan om jag inte kunde skriva lite om hur jag och Niklas kom på namnet ”Iggy”. Och det är klart jag kan!

Sanningen är att vi fick lite panik när vi fick veta att vi väntade en liten kille. Inte för att han var just en kille – utan för att vi tyckte det var så sjukt svårt med pojknamn. Tjejnamn hade vi i drösar, men på killfronten – nada.

I släkten fanns några namn som kändes bra, men inte hundra. Min morfar till exempel – han hette Singo. Sjukt fräsigt tycker jag, och vi hade faktisk pratat om att om vi någon gång skulle få barn och det blev just en liten kille, så skulle han få heta Singo. Men när det väl var dags för både bebis och killnamn så kändes det bara inte perfekt.

 

Vi ville ha ett namn som var annorlunda, men inte för lurigt. Vi gillar namn som står ut, men vill inte att det ska kännas krystat (ehhhh hej Lena Philipson #NoaMånfare). Och på killfronten var det svårtsvårtsvåååårt tyckte vi, att hitta nåt som kändes bra. Balanserat.

Vi kollade alla möjliga namnlistor och -appar. Googlade. Försökte hitta på. Och så en dag dök det bara upp i mitt huvud – IGGY! Det kändes klockrent direkt. Men man är ju två om det där med att namnge sitt barn, så det var faktiskt lite nojigt när jag frågade Niklas vad han tyckte om mitt förslag. Men även för honom kändes det klockers från början, så då spikade vi det.

Nu är jag inte särskilt gudfruktig, så jag tror inte att det var Namnguden som slog mig i huvudet med sin inspirationsstav och GAV mig namnet Iggy. Nä, mer troligt är att jag trillade över någon Iggy Pop-artikel (enligt vad jag läst mig till var det faktiskt han som uppfann namnet Iggy) i min iver att lusläsa the Internetz på killnamn. Och så fastnade det nånstans i bakhuvudet. För att poppa (haha) upp några dagar senare.

 

Vi blev sjukt nöjda (och sjukt lättade) när vi kläckt namnet Iggy, och vi är lika nöjda i dag. Vi hade ju såklart hört stories om folk som haft arbetsnamnet Sixten, och så kom det ut en Olle på förlossningen. Att man ”aldrig kan bestämma namnet innan, för man vet inte vem som kommer ut”. Men så kände inte vi. Såg han inte ut som en Iggy så skulle vi nog kört på med det i alla fall, till slut vänjer man ju sig. (Anledningen till detta resonemang var kanske att vi inte hade några andra förslag på lut dock…)

Men när han kom ut kändes han direkt som Iggy. Faktiskt. Det var ingen tvekan om saken, det var en liten Igster som hade slunkit in i vår värld.

Hans andranamn har jag fortfarande lite svårt att säga. Lite skämskudde faktiskt. Men jag börjar vänja mig. Saken är den att min pappa heter Björn – men kallas för Nalle. Ett väldigt fint namn (Nalle) tycker jag, och vi. Och Niklas pappa hette Lars, men kallades för Lasse. Också ett väldigt fint namn (Lasse) tycker vi. Så planen var att Iggy skulle få deras namn.

Jag hade väl tänkt mig dem i ordningen typ Lasse Iggy Nalle eller Nalle Iggy Lasse. Men Niklas tänkte Lasse Nalle Iggy. Och inte bara det – med BINDESTRECK emellan…! Lasse-Nalle alltså. Och när min skatt blinkar med sina tjusiga bruna ögon så kan jag inte säga nej. Så nu heter alltså vårt barn Iggy Lasse-Nalle Wikström Malmqvist. Phu, jag svettas alltid litegrann när jag kommer till Lasse-Nalle-delen av namnet. Men som sagt, jag börjar vänja mig.

Vi får se vad Iggy själv tycker om sina namn när han blir gammal nog att förstå. Tror iofs det kommer dröja innan han inser att han heter just Iggy. Kan nog räkna gångerna vi faktiskt sagt det till honom på ena handen. Vi jobbar mer med smeknamn, Grodan är ju stort för tillfället som ni vet.

Kanske går i släkten. Själv trodde jag att jag hette Tjomba (jupp) tills jag var fyra år gammal.

Tycker jag ser lite matt ut på den här bilden, så den får äran att illustrera inlägget. För matt är precis vad jag är just nu.

Vaknade med huvudvärk, ont i halsen och allmänna olustkänslor. Inte på banan, liksom. Och Niklas hade Grodan i natt och sov som vanligt 0 i och med det (mer om det i ett annat inlägg). Vilket gjorde att även han inte direkt varit på banan i dag.

Grodan var däremot på banan, hans energi var det inget fel på alls. Dålig ekvation dock med pigga pigga bebin + två päron som var rejält utsjasade. Så ska jag vara ärlig har dagen varit rätt ohärlig.

Vi gjorde dessutom misstaget att ge oss ut på stan. En vidrig upplevelse. Folk ÖVERALLT som knuffade sig fram och röjde omkring i butikerna för att ratta rätt på de sista klapparna. Vi hade några paket kvar att hitta, men det var rena idiotin att gå på jakt efter dem i dag. Vi kan ju lika gärna göra det på måndag eller tisdag, har ju inga chefer som opponerar sig mot julklappsinköp mitt på dagen. En tröstande tanke.

Nej, i dag har mest känts som en enda lång väntan på att Grodan ska somna. Får man vara så hemsk och skriva så? Men det är precis så det har känts. Givetvis sovs det knappt alls då, förmiddagsluren var på en knapp halvtimme, och eftermiddagsluren hoppade han över. Då får man ju ingen paus som förälder, nåt som verkligen behövs dagar som dessa.

Nu är han dock i säng, och vi sitter i soffan och Andas Ut. Pustar. Hoppas på mer energi och mindre ohärlighet i morgon. För då har vi planerat in en vääääldigt efterlängtad date night.

Vi har försökt få till en sån i över en månads tid nu, men det har bara inte funkat på barnvaktsfronten. Så i fredags fick vi nog, ringde Nannyaktuen (yes det finns en sån #tacktacktack) och köpte biobiljetter.

Så om jag bara kan hålla mig frisk, så ska vi ta igen i morgon vad vi förlorade i dag. Håll tummarna.