Vanja Wikström

Här kommer lite bilder från i går! Fy satan vad mysigt det var. Vi firade som sagt hos min bror och hans familj, och jag får nog faktiskt ge den här julen 5 tomteskägg av 5.

 

Maten var fantastisk. Till och med Niklas (som inte gillar ”julmat”) åt och åt och åt. Allt var hemgjort; det var hemrullade köttbullar, egeninlagda sillar, hemlagad Jansson…

 

…och givetvis en egengriljerad skinka. Jag och Niklas bidrog dock inte med något hemgjort. Det vi hade fått i uppdrag (glögg å prinskorv) gjorde sig bäst färdigköpt.

 

Hittade den här glöggen på Systemet – ekologisk, heja! Och vet ni – den var SVINSMARRIG! Typ godaste glöggen vi hade smakat. Köpte den i två olika sorter, och båda var toppen. Rekommenderas varmt med andra ord.

På prinskorvsfronten slog vi till på en ekologisk handknuten variant, gjord på närproducerad gårdsgris. Dyraste prinskorven på hyllan, men den fick idel lovord runt julbordet så det var också en hit.

 

Ägg och lax fanns såklart också.

 

Och vansinnesgoda laxrullader, fyllda med ruccola och pepparrotsfärskost. Min brors fru är vegetarian, vilket jag tycker är väldigt trevligt eftersom det resulterar i mer fisk på julbordet. Nom nom.

 

Brorsans äldsta son hade skrivit personliga placeringskort till alla. Höll ju på att gå av när jag såg dem – HUR fina? Och Iggy fick ett hjärta på sitt till och med.

Hans kusiner är väldigt peppade på sin lillkusse, ”Giggi” som de kallar honom. Så himla sött. Nästa år jagar de säkert varandra runt granen allihop.

 

Julklappar fanns det i mängder. Trots den eviga ”i år ger vi inte julklappar, annat än till barnen”-lögnen. För lögn är just vad det är. Ingen kan i alla fall hålla sig från att köpa klappar till varandra, så jag tror nog alltid det kommer vara rätt trångt under granen. Även när vi är panchisar.

Vilket jag tycker är rätt härligt, för jag GILLAR att få julklappar. Jupp.

 

Jag hade spenderat lite extra tid framför spegeln, kirrat eyeliner å lockat håret. Satt på mig ett halsband. Och det var LOVELY. Det gör faktiskt nåt med själen när man får vara lite flådig.

Ett – som vanligt lite rörigt men ändå – klipp från vår julafton. Del 1 av 2.

(Eftersom jag tog bort det förra inlägget svarar jag på kommentarerna här: Julia – vi håller med till 1000% – nu har vi delat upp det i 2 delar. Tack för BRA input! Ellis – he he, GOOD to know att vi inte är de enda…)

Åsså blev det julafton. Vi har firat hos min bror och haft det APmysigt! Ni med, hoppas vi. Bloggar mer i morgon, men bjussar på vårt försök att ta det klassiska Årliga Julkortet för första gången.

 

Vi står tjusigt uppställda framför en ståtlig gran. Men Grodan vill inte pose:a. Grodan vill mest peka åt vänster.

 

Mamma gör ett tappert försök att vända pekandet mot kameran. Grodan är halvimpad.

 

Grodan vill fortsätta sitt vänsterpekande. Mamma fortsätter att försöka övertyga om att mittenpekandet är minst lika skoj.

 

Övertygandet går sisådär.

 

Efter en satans massa pekande hit och dit fångade vi detta vackra julalster på bild. Inte det tjusigaste kortet på vår lilla familj, men det kvalar helt klart in som ett klassiskt Årligt Julkort.

Minns själv hur det var (slutade ALLTID med vansinnesbråk och sura syskon när pappa skulle ta Årets Julkort), så tror faktiskt att ett irriterat barn är en nödvändig ingrediens för att det ska få kallas Årets Julkort. Så jag är nöjd ändå. Mission accomplished, liksom. God jul på er fina blogoliner!