Vi ringde ju in en professionell nanny från Nannyakuten för att få till en date night i söndags som ni vet. Och eftersom det var ett gäng som var nyfikna på hur det var att anlita dem, så kommer här en liten recension.
Först och främst – vi är sjukt nöjda. Det funkade hur bra som helst. Men hur går det till då? Jo – vi kontaktade dem, och de frågade om våra behov (tid/datum/särskilda önskemål osv). Efter det fick vi ett mail ifrån dem med förslag på tre nannys.
De presenterades med namn, bild och en kort text om deras tidigare erfarenhet och utbildning. Vi fick välja mellan två yngre nannies och en äldre. De yngre är oftast mellan 20-25 år, och många pluggar och behöver extrajobb. De äldre nannysarna är oftast över 50 och agerar gärna extramormor/farmor. De är några tior dyrare i timmen.
Alla tre förslag som vi fick kändes bra, men vi valde en 23-årig tjej som hette Nicole. I hennes beskrivning stod att hon hade mycket stor erfarenhet av att passa barn, och att hon bland annat hade haft hand om tre barn på 1,3 och 6 år på egen hand i två veckor. Gaaaahhhhh – klarar man det klarar man ALLT tänkte jag, det är vår tjej!
Så vi bokade henne mellan 17-22.15. När vi bestämt oss fick vi ett konfirmerings-sms från Nicole, och kl 17 prick dök hon upp. Och jag måste säga att jag blev rätt impad av henne. Hur lugn och bekväm i situationen som helst. Hon kom precis när Grodan fick sin middag, så hon hälsade på honom en liten stund och tog sen över matningen. Gick väldigt smidigt.
I början var Grodan lite misstänksam mot att någon annan skulle mata, men man märkte att Nicole var sjukt rutinerad. Hon tog kommando, sjöng med i sångerna på iPaden och charmade Iggy rätt kvickt.
Vi hängde kvar till 17.30 tillsammans med Nicole och berättade om våra rutiner osv. Sen satte de sig och lekte i vardagsrummet, och då blev Grodan helt uppslukad av det. När vi vinkade hejdå vinkade han glatt tillbaka, och det kändes väldigt bra.
Men det är klart – det ÄR ju lite märkligt att någon man aldrig träffat förut ska ta hand om ens barn. Absolut. Men på Nannyakutens hemsida kan man läsa väldigt mycket om deras anställda, alla är t ex utbildade i hjärt- och lungräddning, samt första hjälpen för barn. Vi fick ett väldigt bra intryck av dem under mailkontakten, och när Nicole dök upp hos oss så cementerades det.
Hon kändes lugn och trygg och van vid såväl barn som den här (lite märkliga) situationen. Om hon hade varit lite blyg och känts osäker så hade det aldrig funkat. Men iom att hon var så trygg, så blev liksom vi det också.
När vi gick hemifrån kändes det faktiskt jättebra, och vi kopplade av till hundra procent. Både restaurangen och bion låg bara några kvarter bort, så skulle det vara något hade vi ju kunnat vara hemma på tio minuter. Nicole fick givetvis våra mobilnummer.
När vi kom hem låg Grodan å sov, och Nicole tyckte att allt hade gått jättebra. Blöjbytena hade vi varnat för (han vrider och slingrar sig som en liten ål), men de hade gått kalas. Förmodligen för att det var någon ny och spännande som bytte, och inte gamla tråkiga mamma å pappa. Hon hade distraherat honom med leksaker och det hade funkat bra. Ingen liten ål.
Att få en bebis man inte känner att sova för första gången är såklart i princip aldrig helt sömlöst, men efter vaggning i famnen så han somnat. Det tog längre tid än när vi lägger honom (såklart), men det gick. Och han hade inte varit ledsen, mera pigg och ville stanna uppe och leka.
Vad är kontentan då? Jo – vi är kalasnöjda! Nicole var hur duktig och rutinerad som helst, och fick oss att känna oss lugna och trygga. Vi skulle absolut göra om det igen. Det kostar ju en slant (men går på RUT-avdrag), och det finns alla möjliga Nanny-inriktningar. Man kan välja en som pratar en särskilt språk till barnet, eller hyra in någon som tar hand om ett sjukt barn om man absolut inte kan vabba själv.
Jag tycker det är grymt att såna här serviceföretag finns. Så länge de är seriösa och gör ett riktigt bra jobb, så är det guld värt. Sen passar det inte alla familjer, och det är säkert olika från barn till barn hur bra det funkar.
Grodan är ju van vid att träffa mycket folk, och vad vi förstår så tycker han att det är roligt. Han trivs som fisken i vattnet när Niklas tar med honom till 6/5/4 till exempel – där är det alltid nya mänskor som han kan hänga med. Hade vi haft ett barn som känts blygt eller inte lika utåtvänt, så hade vi nog kanske inte vågat oss på det här med Nannyakuten. (Men jag skulle tippa på att de säkert har någon eller några nannies som är extra vana vid just såna barn, så det kanske går ändå.)
Summan av kardemumman är alltså – tummen upp! Prismässigt tycker jag det blir lite för dyrt (165-185 kr/timme) att anlita dem som ”vardagsbarnvakt”, men då och då – absolut!
