Vi ringde ju in en professionell nanny från Nannyakuten för att få till en date night i söndags som ni vet. Och eftersom det var ett gäng som var nyfikna på hur det var att anlita dem, så kommer här en liten recension.
Först och främst – vi är sjukt nöjda. Det funkade hur bra som helst. Men hur gÃ¥r det till dÃ¥? Jo – vi kontaktade dem, och de frÃ¥gade om vÃ¥ra behov (tid/datum/särskilda önskemÃ¥l osv). Efter det fick vi ett mail ifrÃ¥n dem med förslag pÃ¥ tre nannys.
De presenterades med namn, bild och en kort text om deras tidigare erfarenhet och utbildning. Vi fick välja mellan två yngre nannies och en äldre. De yngre är oftast mellan 20-25 år, och många pluggar och behöver extrajobb. De äldre nannysarna är oftast över 50 och agerar gärna extramormor/farmor. De är några tior dyrare i timmen.
Alla tre förslag som vi fick kändes bra, men vi valde en 23-Ã¥rig tjej som hette Nicole. I hennes beskrivning stod att hon hade mycket stor erfarenhet av att passa barn, och att hon bland annat hade haft hand om tre barn pÃ¥ 1,3 och 6 Ã¥r pÃ¥ egen hand i tvÃ¥ veckor. Gaaaahhhhh – klarar man det klarar man ALLT tänkte jag, det är vÃ¥r tjej!
Så vi bokade henne mellan 17-22.15. När vi bestämt oss fick vi ett konfirmerings-sms från Nicole, och kl 17 prick dök hon upp. Och jag måste säga att jag blev rätt impad av henne. Hur lugn och bekväm i situationen som helst. Hon kom precis när Grodan fick sin middag, så hon hälsade på honom en liten stund och tog sen över matningen. Gick väldigt smidigt.
I början var Grodan lite misstänksam mot att någon annan skulle mata, men man märkte att Nicole var sjukt rutinerad. Hon tog kommando, sjöng med i sångerna på iPaden och charmade Iggy rätt kvickt.
Vi hängde kvar till 17.30 tillsammans med Nicole och berättade om våra rutiner osv. Sen satte de sig och lekte i vardagsrummet, och då blev Grodan helt uppslukad av det. När vi vinkade hejdå vinkade han glatt tillbaka, och det kändes väldigt bra.
Men det är klart – det ÃR ju lite märkligt att nÃ¥gon man aldrig träffat förut ska ta hand om ens barn. Absolut. Men pÃ¥ Nannyakutens hemsida kan man läsa väldigt mycket om deras anställda, alla är t ex utbildade i hjärt- och lungräddning, samt första hjälpen för barn. Vi fick ett väldigt bra intryck av dem under mailkontakten, och när Nicole dök upp hos oss sÃ¥ cementerades det.
Hon kändes lugn och trygg och van vid såväl barn som den här (lite märkliga) situationen. Om hon hade varit lite blyg och känts osäker så hade det aldrig funkat. Men iom att hon var så trygg, så blev liksom vi det också.
När vi gick hemifrån kändes det faktiskt jättebra, och vi kopplade av till hundra procent. Både restaurangen och bion låg bara några kvarter bort, så skulle det vara något hade vi ju kunnat vara hemma på tio minuter. Nicole fick givetvis våra mobilnummer.
När vi kom hem låg Grodan å sov, och Nicole tyckte att allt hade gått jättebra. Blöjbytena hade vi varnat för (han vrider och slingrar sig som en liten ål), men de hade gått kalas. Förmodligen för att det var någon ny och spännande som bytte, och inte gamla tråkiga mamma å pappa. Hon hade distraherat honom med leksaker och det hade funkat bra. Ingen liten ål.
Att få en bebis man inte känner att sova för första gången är såklart i princip aldrig helt sömlöst, men efter vaggning i famnen så han somnat. Det tog längre tid än när vi lägger honom (såklart), men det gick. Och han hade inte varit ledsen, mera pigg och ville stanna uppe och leka.
Vad är kontentan dÃ¥? Jo – vi är kalasnöjda! Nicole var hur duktig och rutinerad som helst, och fick oss att känna oss lugna och trygga. Vi skulle absolut göra om det igen. Det kostar ju en slant (men gÃ¥r pÃ¥ RUT-avdrag), och det finns alla möjliga Nanny-inriktningar. Man kan välja en som pratar en särskilt sprÃ¥k till barnet, eller hyra in nÃ¥gon som tar hand om ett sjukt barn om man absolut inte kan vabba själv.
Jag tycker det är grymt att såna här serviceföretag finns. Så länge de är seriösa och gör ett riktigt bra jobb, så är det guld värt. Sen passar det inte alla familjer, och det är säkert olika från barn till barn hur bra det funkar.
Grodan är ju van vid att träffa mycket folk, och vad vi förstÃ¥r sÃ¥ tycker han att det är roligt. Han trivs som fisken i vattnet när Niklas tar med honom till 6/5/4 till exempel – där är det alltid nya mänskor som han kan hänga med. Hade vi haft ett barn som känts blygt eller inte lika utÃ¥tvänt, sÃ¥ hade vi nog kanske inte vÃ¥gat oss pÃ¥ det här med Nannyakuten. (Men jag skulle tippa pÃ¥ att de säkert har nÃ¥gon eller nÃ¥gra nannies som är extra vana vid just sÃ¥na barn, sÃ¥ det kanske gÃ¥r ändÃ¥.)
Summan av kardemumman är alltsÃ¥ – tummen upp! Prismässigt tycker jag det blir lite för dyrt (165-185 kr/timme)  att anlita dem som ”vardagsbarnvakt”, men dÃ¥ och dÃ¥ – absolut!
