Vi ringde ju in en professionell nanny från Nannyakuten för att få till en date night i söndags som ni vet. Och eftersom det var ett gäng som var nyfikna på hur det var att anlita dem, så kommer här en liten recension.
Först och främst – vi är sjukt nöjda. Det funkade hur bra som helst. Men hur går det till då? Jo – vi kontaktade dem, och de frågade om våra behov (tid/datum/särskilda önskemål osv). Efter det fick vi ett mail ifrån dem med förslag på tre nannys.
De presenterades med namn, bild och en kort text om deras tidigare erfarenhet och utbildning. Vi fick välja mellan två yngre nannies och en äldre. De yngre är oftast mellan 20-25 år, och många pluggar och behöver extrajobb. De äldre nannysarna är oftast över 50 och agerar gärna extramormor/farmor. De är några tior dyrare i timmen.
Alla tre förslag som vi fick kändes bra, men vi valde en 23-årig tjej som hette Nicole. I hennes beskrivning stod att hon hade mycket stor erfarenhet av att passa barn, och att hon bland annat hade haft hand om tre barn på 1,3 och 6 år på egen hand i två veckor. Gaaaahhhhh – klarar man det klarar man ALLT tänkte jag, det är vår tjej!
Så vi bokade henne mellan 17-22.15. När vi bestämt oss fick vi ett konfirmerings-sms från Nicole, och kl 17 prick dök hon upp. Och jag måste säga att jag blev rätt impad av henne. Hur lugn och bekväm i situationen som helst. Hon kom precis när Grodan fick sin middag, så hon hälsade på honom en liten stund och tog sen över matningen. Gick väldigt smidigt.
I början var Grodan lite misstänksam mot att någon annan skulle mata, men man märkte att Nicole var sjukt rutinerad. Hon tog kommando, sjöng med i sångerna på iPaden och charmade Iggy rätt kvickt.
Vi hängde kvar till 17.30 tillsammans med Nicole och berättade om våra rutiner osv. Sen satte de sig och lekte i vardagsrummet, och då blev Grodan helt uppslukad av det. När vi vinkade hejdå vinkade han glatt tillbaka, och det kändes väldigt bra.
Men det är klart – det ÄR ju lite märkligt att någon man aldrig träffat förut ska ta hand om ens barn. Absolut. Men på Nannyakutens hemsida kan man läsa väldigt mycket om deras anställda, alla är t ex utbildade i hjärt- och lungräddning, samt första hjälpen för barn. Vi fick ett väldigt bra intryck av dem under mailkontakten, och när Nicole dök upp hos oss så cementerades det.
Hon kändes lugn och trygg och van vid såväl barn som den här (lite märkliga) situationen. Om hon hade varit lite blyg och känts osäker så hade det aldrig funkat. Men iom att hon var så trygg, så blev liksom vi det också.
När vi gick hemifrån kändes det faktiskt jättebra, och vi kopplade av till hundra procent. Både restaurangen och bion låg bara några kvarter bort, så skulle det vara något hade vi ju kunnat vara hemma på tio minuter. Nicole fick givetvis våra mobilnummer.
När vi kom hem låg Grodan å sov, och Nicole tyckte att allt hade gått jättebra. Blöjbytena hade vi varnat för (han vrider och slingrar sig som en liten ål), men de hade gått kalas. Förmodligen för att det var någon ny och spännande som bytte, och inte gamla tråkiga mamma å pappa. Hon hade distraherat honom med leksaker och det hade funkat bra. Ingen liten ål.
Att få en bebis man inte känner att sova för första gången är såklart i princip aldrig helt sömlöst, men efter vaggning i famnen så han somnat. Det tog längre tid än när vi lägger honom (såklart), men det gick. Och han hade inte varit ledsen, mera pigg och ville stanna uppe och leka.
Vad är kontentan då? Jo – vi är kalasnöjda! Nicole var hur duktig och rutinerad som helst, och fick oss att känna oss lugna och trygga. Vi skulle absolut göra om det igen. Det kostar ju en slant (men går på RUT-avdrag), och det finns alla möjliga Nanny-inriktningar. Man kan välja en som pratar en särskilt språk till barnet, eller hyra in någon som tar hand om ett sjukt barn om man absolut inte kan vabba själv.
Jag tycker det är grymt att såna här serviceföretag finns. Så länge de är seriösa och gör ett riktigt bra jobb, så är det guld värt. Sen passar det inte alla familjer, och det är säkert olika från barn till barn hur bra det funkar.
Grodan är ju van vid att träffa mycket folk, och vad vi förstår så tycker han att det är roligt. Han trivs som fisken i vattnet när Niklas tar med honom till 6/5/4 till exempel – där är det alltid nya mänskor som han kan hänga med. Hade vi haft ett barn som känts blygt eller inte lika utåtvänt, så hade vi nog kanske inte vågat oss på det här med Nannyakuten. (Men jag skulle tippa på att de säkert har någon eller några nannies som är extra vana vid just såna barn, så det kanske går ändå.)
Summan av kardemumman är alltså – tummen upp! Prismässigt tycker jag det blir lite för dyrt (165-185 kr/timme) att anlita dem som ”vardagsbarnvakt”, men då och då – absolut!
Vilken go blogg du skriver!!
Detta var ju uppfriskande ”omodernt” på ett bra sätt! Så uppfostrades jag och min bror av och till, vi hade ”okänd” barnvakt när päronen skulle på bus. Med mor/farföräldrar långt iväg hade aldrig mina föräldrar kunnat göra något kul öht om inte dom frågat någon granne, kompis barn eller dylikt om barnvakt. Och vi blev helt normala ändå :).
Varifrån kommer dagens idé om att barnet ska vara hemma till 3-årsåldern och aldrig lämna sina föräldrar? Borde inte det leda till otrygga barn som inte är vana vid ngn annan?!
Hejja dig Wanja!
Världen vore en finare plats om inte så många människor utgick från att deras sätt att tro, tänka och göra var det enda rätta..
Pernilla, är du hemma med dina barn? Lämnar du dem inte på dagis kanske?
De har gått igenom samma rekryteringsprocess och jag personligen skulle känna mig säkrare med nannyakutens personal än på dagis.
Vanja, jag hoppas verkligen verkligen inte att du tar åt dig av denna människas kommentar.
Om man inte har tillgång till barnvakt så är detta ett ypperligt alternativ som jag tänkt på massor med gånger.
Min mans mamma bor i Norrland, och min släkt är alla döda.. Så jag har inte varit ifrån mina småkids mer än när jag legat på sjukhus.
Skulle vara otroligt skönt att få komma iväg och se Interstellar som jag velat se sekunden jag hörde talas om den 🙂
Ta verkligen inte åt dig Vanja, och hoppas du får en massa härliga julklappar <3
Åh herregud Pernilla. VILKEN moralbajspåse du fick nu Vanja, haha. Hoppas verkligen inte att du tar illa upp eller tror att det är så många av oss tänker. Tror och hoppas att Pernilla är ganska ensam i sitt slag.
Ursäkta men vad är dealen med att skuldbelägga och anklaga andra mammor för deras val på det här sättet? Hur kan du vara så otroligt dömande? OK, du hade inte gjort samma sak och kanske inte förstår, men att säga att hennes beteende är ”helt sjukt” och att du hoppas att hon ”får ett mammahjärta” – det är fan DU som är helt sjuk. Hoppas du får lite förståelse, analytisk förmåga och intelligens i DINA paket imorgon. ORKA såna som dig. Du behöver inte förstå, men sluta försöka få Vanja att känna sig dålig. SÅ himla sjukt kan det väl för sjuttsingen inte vara att använda sig av nannyakuten? Det är inte som att hon hämtade en främling på gatan, HERREGUD. Jag blir så attsingens irriterad nu. Du ska för bövelen skita i om hon bedömer att nannyakuten och barnvakten är att lita på, du får väl ge henne lite credd för sjutton.
AJA, jag orkar inte, dags för julfrid.
PEACE
Jag blev helt chockad nu. Hur tänker föräldrar som lämnar sina små i en främmande människas händer för att komma ut några timmar utan barn tillsammans. Är de verkligen så viktigt och finns de verkligen ingen person som barnet har kontakt med som kan ställa upp? För mig som förälder känns detta helt sjukt, ett sjukt och oansvarigt beteende där man sätter sitt eget behov som vuxen framför sitt barns. Att boka en främmande människa man aldrig träffat som barnvakt i så många timmar, hur vet man att den personen ger barnet trygghet och är snäll? De finns inget som säger att hon/han inte kan vara på ett sätt den halvtimmen ni sågs och på ett helt annat när ni lämnade hen själv med ert barn? Att du ens kan med att skriva ut de är ju bara de bevis på att du inte har alla hästar inne. Hoppas du får ett mammahjärta och lite moral i någon av dina paket imorgon
Jo lite pricy.. Men samtidigt känns det bra att det är så, tycker jag. Iaf luras jag lite och tänker att det är ett sätt att garantera en bra tjänst och det vill en ju ha, särskilt när det gäller ens bebis. Skönt att det gick bra och att ni är nöjda.
Såg att du frågat om SAS-reklamen, svarar här istället #orkarintescrolla 😉 Det gick en reklam för typ 3-4 år sedan där en affärspappa satt i en ring på en förskola och missade flyg efter flyg. Sången ”och Lisa är här, tänk vad roligt att Adam är här” (eller hur den nu går) sjöngs och i den sången sjöng dem just ”och Zoit är här” medan ett ljust tuffsigt yrvärder med myror i brallan visades och vi älskade namnet!
När vi sedan började försöka bli gravid, visade sig vår väg mot bebis visade sig bli lång och jobbig. Under den tiden sa vi hela tiden ”men varför vill inte Zoit komma till oss?”, ”varför dröjer Zoit så?”.
När jag ett par år senare blev gravid intalade jag mig att det var en pojke. Vi tog reda på kön på RUL och där var hon ju, vår Zoit. Det kändes helt fantastiskt! (Inte könstillhörigheten i sig som spelade roll, utan att vi under ett antal år föreställt oss en Zoit och att jag nog nästan hade känt mig bestulen på just henne annars. Låter helknasigt, ofrivillig barnlöshet gör en nog lite knasig faktiskt). Vi var osäkra på stavningen och eftersom att hon är ensam om namnet hade vi ingen att tjyvkika på 😉 men nu känns det helt rätt (trots att vi förstås alltid får upprepa och stava till folk som frågar).
Hur som, that’s the story!
Uppesittarkram till dig <3