Som ni ju listade ut så var ett (av de sjuttiofjorton) uppdragen som skulle utföras medan vi bodde hos svärmor nu senast att ta upp två trägolv. När vi kikade under linoleummattorna låg det ju kalasfina golv under, och så här ser rummen nu ut med målade väggar och framtagna trägolv.

Vi börjar med grodans rum, som nu är såhär tjusigt! Snart kan vi börja inreda det, tycker dock det är rätt trixigt det här med att inreda barnrum. ”Vuxenrum” har man ju koll på, man vet ju liksom hur man själv vill ha det och vad man gillar. Men ett barn? Hmmm, svårt tycker jag!

Målet ska i alla fall vara att Iggy tycker det är så sjuuuuuukt skoj att hänga i sitt rum, att jag å pappa Niklas kan sitta utanför i Bara Vara-rummet och…njuta lite. Ifred. Kanske önsketänkande, men det är i alla fall planen.

Och såhär fint är numera vårt sovrum! Precis som i Iggys rum låg det ju en vit linoleummatta där nyss (detta är ju den gamla mattan som täckte  golven när vi flyttade in), men har inga bilder från det. Men visst har det blivit tjusigt? Och visst förtjänar dessa rum sina fina trägolv…?

(En vattensängsihopbyggande Niklas fick slinka med lite på den här efterbilden, he he.) Här ser ni också att sockeln under garderoberna är vitmålad, och att väggen där vi slet bort en garderob är fixad.

Nu börjar det verkligen kännas som om lyan börjar uppnå sin fantastiska potential. De stora grejerna är nu kirrade, vilket innebär att det börjar bli dags att FLUFFA! Jiippiiiiiieeee! Nu ska vi börja fixa å dona med alla rum, så att hela lyan blir lika fin som Bara Vara-rummet!

We did it! Lyan är nu återställd, och vi har för femtioelfte gången rattat upp vattensängen, råddat runt med alla möbler och STÄDAT. Alltså, jag har städat så mycket de senaste veckorna att jag ALDRIG MER VILL STÄDA IGEN I HELA MITT LIV! Byggdamm, slipdamm, sågdamm och allt annat skräp som hantverkare som gör rätt omfattande grejer för med sig är nåt jag INTE kommer sakna. Det letar sig ju in ÖVERALLT.

Ända sen jag och Niklas flyttade ihop så har vi haft städfirma varannan vecka. Det var ett krav från min sida eftersom jag – som till skillnad från Laxen bott tillsammans med en partner förut – VISSTE hur mycket (onödigt och oviktigt) tjafs som kan uppstå kring den där rackarns städningen. Så det var väldigt viktigt för mig att ta bort den eventuella problemskaparen ur ekvationen Vanja & Niklas.

Vilket har varit toppen; tror nog att vi i princip aldrig har tjafsat om nåt som har med städning att göra. Och det är tack vare att varken jag eller Niklas engagerar oss i den.

Hursomhelst så har vi inte haft städfirma en enda gång sen vi flyttade till nya lyan. Dels för att vi har en rackarns massa kostnader för tillfället och då måste vi dra in på annat, och dels för att det känns lönlöst – det blir ju bara skitigt och kaosigt direkt i alla fall av alla projekt som genomförts här hemma.

Men. Jag tror på riktigt att jag tagit igen de där sju årens icke-städning de senaste veckorna. För fy tusan vad jag gnott. Och yes det är framförallt jag som städat då jag är bättre – jupp – på det än Niklas, och han är bättre på att ratta ihop den där satans vattensängen. Så vi har delat upp det. Funkat kalas. Men så fort livet och lyan är back to normal (inte en massa ständiga byggprojekt) så är det back to städfirma. För när det inte finns vattensängar osv att ratta ihop är det risk för obalans på städkontot, och det är sånt som (enligt mina erfarenheter i alla fall) gett upphov till problem och surmulefasoner.

Nåväl, nu sitter jag i alla fall här i en lägenhet som börjar kännas FANTASTISK! Näääästan allt bygg-grejs e klart (i morgon kommer en elektriker å drar lite sladdar å byter alla fula gamla lampknappar), så nu kan vi börja fokusera på fluffet. Känns UNDERBART! No more flytta hem till svärmor titt som tätt. Nej, nu har vi parkerat oss här för…ja, kanske inte för evigt – men för en rejäl tid framöver.

Precis som flera av er gissade, så monterade vi ner vattensängen ÅTERIGEN, packade våra väskor ÅTERIGEN och flyttade ut till svärmor ÅTERIGEN för att vi tar fram trägolven i vårt sovrum och i grodans rum. Den där vita linoleummattan blev liksom ingen hit. Så nu ser det ut såhär därhemma!

Och som ni ser är träplankorna vi hittade under alla lager av olika golv fantastiskt fina. Detta är inte ett undergolv, utan ett golv som var tänkt att gås på och synas. Vilket det säkerligen gjordes, fram tills dess att linoleummattorna lades in av praktiskt skäl någon gång på 50(?)-talet.

Jag har tagit fram trägolv förut, och då var det just undergolv som jag hittade. Det var dock ett hus byggt på 40-talet, då kanske det var standard att lägga in linoleum från start i bostäder? Vet inte exakt, men det var rätt uppenbart att det var undergolv i alla fall. Planksättningen var gjord utan omsorg (golvet skulle ju ändå inte synas) och spånskivor och allt möjligt isoleringsmaterial hade spikats fast i träplankorna. Tror jag drog ut 10 000 spikar ur det där rackarns plankorna innan vi kunde slipa det.

Den gången gjorde jag dessutom allt själv (jag å min sjukt händiga mamma hyrde en slipmaskin och körde på på egen hand), det gör jag aldrig om. Resultatet blir superfint men det var sjukt tungt, nojigt (man måste dra slipmaskinen superjämnt för att inte golvet ska bli ojämnt slipat) och vääääldans dammigt. Så den här gången får fackmän sköta slipandet…

Färgen är ungefär lika orangegul som golven var i de andra rummen innan de slipades, men det kommer bli tooookfint när det är klart!