Vanja Wikström

I dag slank vi omkring på stan hela familjen, och jag passade på att göra min allra första post preggo shopping! Det var lääääänge sen jag kikade på kläder (som inte var preggoanpassade), så det kändes väldigt härligt att få grotta omkring bland alla fina vårkläder. De här pryttlarna fick följa med in i provrummet!

Klänningen å väskan fick följa med hem. Väskan fick jag tips om av en bloggläsare som tyckte att den passade mig, och jajemän – I love it! Så tack snälla Lotta, den här raringen kommer känna sig väldigt hemma i min garderob.

Klänningen blir perfekt med ett par strumpbyxor till, åsså en skinnpaj. Kikar extra efter plagg som inte är jeans för tillfället, då alla braller förutom leggings skaver på kejsarsnittsärret. Så en klänning är ju perfa.

Hittade också en superskön blågrön finstickad tröja. En såndär som man liksom bara slänger på sig, och vips så e man good to go. Lite färg, lite mönster, perfekt passform och sjukt bekväm. Kan för övrigt konstatera att min plan på att bli mer stilren klädmässigt inte riktigt funkar. Har nämligen fått för mig att 2014 ska bli året då jag styr upp den där perfekta basgarderoben med naturliga färger, klassiska snitt på plaggen och där ALLT går att matcha.

Men med tanke på att årets första inköp nu blev snakeskinmönstrat, grönrandigt och rosablommigt, så får jag nog erkänna att den där neutrala basgarderoben än så länge är out of reach. Men det är så svårt med kläder och stil tycker jag. Ena dagen vill jag vara stilrent androgyn à la Elin Kling, och nästa vill jag vara Rebecca & Fiona. Phu. Men det är ju samtidigt det som är så kul med mode; att man får klä sig efter humör. Idag var väl mer en Rebecca & Fiona-dag än en Elin Kling då.

Yes! I dag har det verkligen varit vår i luften, så nu var det dags att låta vinterjackan stanna hemma och plocka fram skinnpajen.

Preggoleggings / GlamMom.se (slutsålda, men vi letar efter liknande!)
Pjucks / Din Sko
Tröja / Monki
Stickad ullväst / Loppisfynd
Skinnpaj / Jofama
Halsduk / Monki
Handgjort silversmycke / Gåva från min fantastiska mamma, visar närmare bild på det i ett senare inlägg!

Lever som synes i leggings för tillfället. Jeans skaver på kejsarsnittsärret, så leggings är det snällaste jag kan ha på mig.

Det slinker in frågor om hur jag kirrar mitt hår då och då (väldigt smickrande måste jag säga). Jag har ju gjort en liten guide tidigare som ni hittar här! Kolla gärna in den så får ni lite hårfixinfo. Eventuellt dyker det också upp en hårfixvideo på min egen YouTubekanal lite senare. He he.

Älskar för övrigt den här stickade ullvästen. Fyndade den på en loppis för hur många år sen som helst, för inga pengar alls. Också ett av mina mest använda plagg nånsin. Perfekt att slänga på sig under vadsomhelst för att få upp lite värme utan att behöva bylsa på sig alltför mycket. Heja västar!

Vi avslutar med att bjussa på en Dagens Dad också! ♥ Det var någon som frågade hur jag och Niklas träffades. Har berättat om det tidigare i det här inlägget, så läs gärna det ni som e nyfikna. Söndagskramar!

I dag var jag, Niklas å Igster ute på lördagslångprommis. Och hittills när vi varit ute å promenerat så har det slutat med att vi köpt med oss mat hem, om vi blivit hungriga. För vi har inte riiiiktigt vågat oss på ”äta ute med bebis”-grejen. Men i dag var det dags för en milstolpe kände vi, så voilà: första lunchen ute på lokal – med bebis!

Delimundo Cevicheria på Söder fick äran att stå för vår första lunchmedbebis-upplevelse. Det är ett litet hål i väggen på Ringvägen som gör sjukt god mat. De har några olika ceviche-rätter, och sen ett antal varma. Det var förvisso vår i luften i dag, men inte tillräckligt för att vi skulle välja kall lunch framför varm.

Så Niklas valde en tortilla med pocherat ägg och chorizo.

Och jag tog en fiskgryta med kokos och grillad cassava. Så satans gott! Och dessa smarrigheter kunde slinka ner i våra magar ostört, då Piggly sov sig igenom hela lunchen. Phu. Fast vad är det man är rädd för egentligen, att bebisen vaknar? Då tar man väl upp honom och ser till att han får käk/byter blöja eller vad det nu är som krävs för att humöret ska hållas uppe. Så egentligen ska det väl inte behöva vara så läskigt, det här att Göra Saker Med Sin Bebis.

Och kanske är det ingen annan än jag som har de här tankarna heller, men jag måste ändå erkänna att det är en hel del grejer som jag är lite nojig inför. Amma offentligt, trösta ledsen bebis på ICA, äta frulle på mysigt café, käka middag ute, åka tunnelbana, åka buss, åka rulltrappa… Och listan kan göras längre.

Om tre månader kommer jag säkert garva åt det här inlägget och tycka att jag var en riktig mamma-mes som tyckte det var läbbigt att ta tuben med Iggy. Men just nu, som tre veckor färsk förälder, så åker man ju på en massa Första Gången-prylar hela tiden. Och som ofta när man gör saker för första gången, så kommer ju någon slags osäkerhet som ett brev på posten.

Men – jag har bestämt mig för att jag ska tänka som jag gjorde för en herrans massa år sen när jag höll på att ta körkort. För så fort jag tvivlade på att jag skulle klara det, så tittade jag bara ut över närmsta bilväg och tänkte: ”om ALLA de här människorna har lyckats ta det där rackarns körkortet, så kan det ju faktiskt inte vara så himla trixigt”. Så från och med nu ska jag (så fort jag blir nojig över att Göra Saker Med Bebis) titta ut över alla mamas och papas som traskar runt med barnvagnar på stadens gator, och tänka ”om ALLA de här föräldrarna lyckats bemästra såväl rulltrappor som utemiddagar, så ska jag väl banne mig kirra det också”!