Vanja Wikström

I går damp den här sjukt söta handvirkade lilla giraffen ner på vår hallmatta. Det var en present till Mr Iggleton från en tjej på Instagram (som gör en massa fint, hon hittas under @maniacdesign). Så himla snällt! Vi blev väldigt glada, både Iggles å jag. Jag blir dessutom så impad av människor som lyckas styra upp nåt sånt här snyggt av ett garnnystan.

 

Eftersom vi döper alla Pigglys leksaker, så bad jag om lite namnförslag på Instagram. Och fick maaassor! Som var skitbra, allihop. Men jag fastnade särskilt för…Ralf! Så, Ralf it is! Kommer bli en favvo tror jag. Tack igen snälla @maniacdesign!

Här sitter jag å trycker bakom ett fång tulpaner. Tänkte jag skulle svara på lite undringar, och behövde en bild att slänga upp så vi kunde få till ett inlägg. Tulpanerna är därför mitt sätt att försöka dölja att jag har samma tröja på mig för tredje dagen i rad.

När man bara har Piggly att impa på på dagarna, är det lätt att kreativiteten på outfitfronten liksom…dalar lite. Så länge jag har en bh som är lätt att ta av så är han nöjd liksom. Klassisk karl med andra ord. Nåväl, här kommer svar på lite saker som kommit in senaste tiden.

 

Tänkte höra med dig hur ni tänkte angående KUB/nup-test? Och fostervattensprov? Gjorde ni testerna, och hur fungerar de?

När man som jag är 35 eller över så tror jag att man automatiskt erbjuds att göra KUB-testet i Stockholm, eftersom man då statistiskt sett har en förhöjd risk att få ett barn med exempelvis kromosomförändringar. Vet att det skiljer från olika orter dock.

Vi gjorde KUB-en, det var ett självklart val för oss. Den går till så att de tar ett blodprov, plus väger in ett gäng andra faktorer för att komma fram till hur stor/liten sannolikheten är för att man ska få ett barn med ex kromosomförändringar. Vi fick den lägsta siffran man kan få, vilket alltså gav lägst möjliga risk för kromosomförändringar. Att få en sån ”bra” siffra betyder dock inte att man 100% vet säkert att barnet är helt friskt, utan det är en uppskattning beroende på de olika faktorer som vägs in. Vill man veta 100% så gör man ett fostervattensprov.

Men eftersom vi fick så låg risksiffra, så valde vi att inte göra fostervattenprov eftersom det finns risk (en liten, men ändå) för missfall vid ett sånt. Hade vi fått en hög sannolikhetssiffra, så hade vi nog gjort fostervattensprovet tror jag. Inget lätt beslut, men annars hade jag nog gått och oroat mig hela resten av graviditeten. Och om vi vid ett fostervattenprov hade fått veta att barnet hade kromosomförändringar, då har jag faktiskt ingen aning om hur vi hade reagerat. Tror inte det går att sätta sig in i, om man inte är i den situationen. Så på det har jag inget svar.

 

Jag känner att kejsarsnitt är det sätt jag vill föda på, men är orolig för att bli nekad. Kan man bli nekad? Hur gör man för att få ett snitt?

Man har ingen juridisk rätt att få ett kejsarsnitt beviljat av så kallade humanitära skäl (ex förlossningsskräck), så hur lätt/svårt det är att få det beviljat beror helt på vilken barnmorska och läkare man träffar på på vägen. Men om det är så att du starkt känner att det är det enda alternativet att föda barn på för din del, så är mitt råd att du läser på ordentligt så att du är medveten om vad det är du ger dig in på, och sen att du står på dig.

Förstår inte din barnmorska hur du känner, byt barnmorska. Säger läkaren nej, boka ett nytt möte med en ny läkare. Säger läkare nummer två nej, boka ytterligare en läkare. Om man inte ger sig så ska det gå.

Som min läkare Ellika Andolf uttryckte det (överläkare och professor på Danderyds Sjukhus, och en av Sveriges främsta experter på kejsarsnitt): förutsättningen för att en vaginal förlossning ska bli bra är att det finns ett gott samarbete mellan den födande kvinnan och barnmorskan. Är kvinnan livrädd och känner sig tvingad till att föda vaginalt, så är alla chanser till detta goda samarbete som bortblåsta, och risken är tyvärr att förlossningen då inte blir särskilt bra.

Vill du läsa mer om kejsarsnitt så har jag tidigare skrivit väldigt ingående om det (se taggen Kejsarsnitt i menyn här till höger). Jag har dels beskrivit min och Niklas resa för att få ett snitt, som finns att läsa i tre inlägg (hittas under kejsarsnittstaggen), och dels gjort en miniintervju med Ellika Andolf angående nackdelar/fördelar med vaginal/kejsarsnittsförlossning som du kan läsa här.

Jag får väldigt mycket frågor om kejsarsnitt, och alla ni som undrar – plöj igenom inläggen som hittas under Kejsarsnittstaggen i menyn till vänster så tror jag ni får svar på det mesta.

 

Du har ju skrivit lite om hotellet som Niklas bror har och jag är lite nyfiken på detta, kan man åka dit även om man inte är surfare utan snarare ”äta gott och ligga på en solstol och bara chilla”- personer? Eller är själva grejen att man ska surfa osv? Är det bra strand att bada vid eller är det ganska specifikt en ”surfstrand”?

Vad KUL att du frågar om Surfers Lodge Peniche, det är världens mysigaste ställe! Man behöver absolut inte vara surfare för att åka dit. Man kan boka in sig på ett av de tokfina och personliga rummen, njuta av deras fantastiska ekologiska mat och hänga på beachen så mycket man vill.

Det finns en jättehärlig sandstrand några minuter från lodgen som är en perfekt chillaåbada-strand. Och skulle det vara väldigt stora vägor, så finns det en annan strand ca tio minuter bort dit vågorna inte når. Sen rekommenderas ett glas skumpa eller en öl på lodgens takterrass vid solnedgången. Och en helkroppsmassage i spat som ligger på bottenvåningen.

Det finns också en massa härliga restauranger och roliga grejer att göra och se i närheten. Så om ni blir sugna på att boka en resa, skicka ett mail till mig på [email protected] så lovar jag att styra upp en lista med mina och Niklas bästa tips!

Tack för alla kommentarer på frulle/fitt-inlägget! Alla åsikter är vettiga på sitt sätt, och jag tycker det är sjukt bra att det blir en diskussion kring detta. För det här är en fråga som förtjänar att lyftas.

Bara för att förtydliga: självklart menar jag inte att alla vaginala förlossningar leder till skador, absolut inte. Givetvis finns det mångamångamångamååååånga födslar som går hur bra som helst och är magiskt fina för alla inblandade. Men det har faktiskt ingenting med det här att göra, det här är ett helt annat ämne.

Det handlar om vården av kvinnor, och att vi förtjänar det bästa. Särskilt när vi gjort nåt så oerhört som att ha fött barn. Och enligt mig så får vi just nu inte den vård vi förtjänar. Vare sig vi har en kalasförlossning (för få barnmorskor, vi stressas ut från BB, måste föda på annan ort än vi önskar) eller om nåt går fel (otillräcklig eftervård som gör eventuella skador än värre).

Men så fort man lyfter den här frågan (för JO, skador av vaginala förlossningar är ett faktum, och det spelar ingen roll om det drabbar 10 000 eller 10 kvinnor per år, handlar det om 10 kvinnor per år som inte får schysst eftervård så är det 10 för mycket) så tolkas det lätt som att man hetsar till kejsarsnitt, alternativt har uppfattningen om att alla vaginala förlossningar är fruktansvärda. Så är det givetvis inte.

Däremot tycker jag att det är oerhört viktigt att vi pratar om detta, för ingenting kan förändras om vi ska fortsätta sopa den här frågan under mattan. Och egentligen är det väl inte så rackarns konstigt att detta ämne tas upp? Trillar man av en cykel och bryter benen så åker man till sjukan å blir man omplåstrad så att benen ska funka så bra de bara kan i framtiden.

Men föder man barn och är en av dem (observera, jag menar alltså inte ALLA som föder vaginalt, utan bara de som faktiskt drabbas utav skador) som inte har turen att få en drömförlossning, så är det liksom lite hipp som happ med omplåstringen. Och det är DET jag vänder mig emot. Det är helt satans absurt.

Sen tycker jag också att en påläst och välinformerad kvinna ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp och förlossning. Men det är en annan diskussion.