Vanja Wikström

Som en del av er säkert minns testade jag ju dessa extreeemt hypade bananpankisar för nÃ¥gra mÃ¥nader sen – och fattade NADA. Det var INTE gott, det var….direkt o-gott, för att vara lite fin i kanten. Tyckte jag. Men! Nu har nÃ¥t hänt. Jag testade att svänga ihop en batch till grodan för tvÃ¥ veckor sen, och efter att ha naggat lite pÃ¥ hans portion sÃ¥ var jag helt fast. Niklas ocksÃ¥. SÅ gott!

Minns inte riktigt hur jag gjorde dem förra gången, men nu gör jag i alla fall på ett sätt som jag verkligen gillar. Och det är SKITENKELT! Tänkte därför att jag skulle bjussa på min bananpankis-setup! Du behöver (till två portioner):

2 ägg
2 bananer

…that´s it! Mosa bananerna i en bunke, blanda i äggen och rör tills du har en smet som är nÃ¥gorlunda jämn.

Stek pÃ¥ rätt hög värme i MYCKET smör. Mmmmmm…

Voilà – sen är de klara! GÃ¥r toksnabbt och är asenkelt. Och SÅÅÅ gott! Vet inte om jag helt plötsligt ändrat smak, eller om jag gjorde nÃ¥t generalfel förra gÃ¥ngen (kanske att jag dÃ¥ tog 1 banan och 2 ägg per portion? minns inte), men jag gillar det verkligen. Perfekta frullen, och perfekt grodmat.

Mina favorittillbehör just nu är granola, riven kokos, krossade cashewnötter och hallon. Men allra först – sprinkla pÃ¥ en nypa flingsalt pÃ¥ pankisarna! Å. SÅ. GOTT.

Vet att det är mÃ¥nga av er som gillar bananpankisar – vad brukar ni ha för tillbehör? Tipsa gärna sÃ¥ att vi kan variera vÃ¥r nya favvofrulle!

När det regnar å slaskar ute är det ju PERFEKT poddväder! Så om ni inte hunnit lyssna på senaste avsnittet än hittas det i era poddappar under Josefin & Vanja, eller så kan ni dra igång podden här ovan såklart.

I morgon bitti sammanstrålar jag å Josefin återigen hemma i min soffa för att spela in nästa avsnitt. Vad ska vi prata om tycker ni? Är ni sugna på nåt särskilt ämne? Er önskan är ju vår lag, så shooooot!

När man har loppis är det ju meningen att man ska säga ett värdigt adjö till sina gamla älsklingsplagg, och lÃ¥ta dem fÃ¥ vandra vidare. Men. Det motsatta kan ocksÃ¥ hända – nämligen att man Ã¥terupptäcker sina gamla raringar. Precis detta hände mig i söndags, med tvÃ¥ tingestar.

Den ena är silverarmbandet som jag har på mig på den här bilden. Det är köpt för säkert tio år sedan, på en marknad i Provence. Det är handgjort och jag äääälskade det länge. Bar det jämt. Men sen ett par år tillbaka har det legat och samlat damm i en låda, och i söndags var det dags att låta det vandra vidare. Nästan i alla fall.

För när det kom fram en kille och började fingra pÃ¥ det sÃ¥ kändes det…inte rätt. När han sen frÃ¥gade om priset och jag svarade ”50 pix!” och han tyckte det var för dyrt, sÃ¥ blev jag SÅ lättad att han gick. Plockade upp armbandet, fingrade pÃ¥ den oxiderade metallen och kände att NÄÄÄÄÄÄÄ det här ska jag ju BEHÅLLA!

Sagt och gjort så slank det ner i min väska, i går putsade jag upp det och trädde det på armen. Och nu är vi best friends igen, jag å armbandet.

Ungefär samma sak hände med ringen med den stooora rosa/bruna stenen pÃ¥ bilden ovan (ring nr 2 frÃ¥n vänster). En tjej började fingra, frÃ¥gade om priset, fick ”50 pix!” till svar och la tillbaks den dÃ¥ det kändes för dyrt. Jag andades ut. Plockade upp ringen, kände den lena, kalla stenen under fingrarna och stoppade ner den i väskan. NÄÄÄÄÄÄÄ, inte heller den var jag redo att lÃ¥ta vandra vidare. Bar den i gÃ¥r, och även den är nu en ny(gammal) bestie.

Kuriosa om denna ring: den är faktiskt gjord av Niklas ex! En sjukt fräsig amerrrrrkansk donna som gör ASFINA smycken. Märket heter Bahgsu Jewels och hittas här, varning för extrema ha-begär dock! Ett tag såldes hennes smycken i Niklas klädbutik 654.se, och då snappade jag åt mig min ring-skatt. Väldigt glad att inte heller den fick vandra vidare. Fint att återupptäcka gamla kärlekar ibland.

(De tokfina bilderna är (såklart!) plåtade av duktiga Johanna på @nesscocreations.)