Har sovit sämre än sämst i två nätter. Iggy är hostig och sover uselt, och mitt ena knä har ballat ur totalt och värker så mycket att jag inte kan ligga bekvämt, hur jag än vrider och vänder på mig. Denna kombo = värdelös och innebär typ noll sömn. I går var jag snurrig deluxe och i dag är inte mycket bättre. Hua hua.
Såna här dagar VET jag att jag INTE får tänka på sånt som är jobbigt eller pressande, för såna saker känns typ tusen gånger värre såna här dagar. Och grejer som kanske inte är så farliga alls, känns oöverkomliga. Men det är inte alltid lätt att hålla huvudet i schack, så just nu tycker jag att livet känns sådär peppigt faktiskt.
Jag behöver sömn, jag behöver känna lugn, jag behöver kaffe (mjölken var slut här hemma så fick ingen morgonkaffe gaaaahhh), och jag behöver känna mig lite mer som i förrgår när ovan fräsiga dans (?) dokumenterades. Pust.
