Borta bra men hemma bäst, så lyder ju klyschan. Och den stämmer in SÅ BRA på mig. För en hemmagris som jag är det HIMMELRIKET att få komma hem igen efter att ha äventyrat runt ett slag.

Tänkte skriva ett sÃ¥nt där ”Veckans bästa/sämsta”-inlägg, pÃ¥ temat Komma Hem. Nu kör vi!

Veckans Ljuvligaste / Att få komma hem till sitt eget hem, sin egen doft och sina egna saker. Jag trivs allra allra bäst hemma, och nu när man varit ute å flängt runt så är det rena rama vardagsglädjen att ens få gå omkring på sitt eget golv. Lycka!

Veckans Lyxigaste / Att en tjej från Urb-it stod utanför vår dörr och välkomnade oss hem när vi kom från Hova. Hon presentade oss med en lyxig picknick-korg från Cajsa Warg, komplett med lyxigt (ekologiskt % alkoholfritt, wiii) bubbel. Den fräsiga bubbelflaske-kylaren är designad av Dagmar, och alla intäkter från försäljningen av den går till att stötta kvinnligt entreprenörskap i utvecklingsländer, HUR bra?

Veckans sötaste / Ruben och Iggys goda kram. De har verkligen blivit VÄNNER, och bråkar inte bara längre om vems leksak som är vems. Undrar om de kommer vara vänner även i vuxen ålder? Ska bli en spännande relation att följa.

Veckans sorgligaste / När jag sjöng ”Unforgettable” pÃ¥ en väldigt kär familjeväns begravning. Att sjunga när vänner och/eller familj gifter sig/döper sina barn/begraver sina nära är en självklarhet för mig om jag blir ombedd. Kan man pÃ¥ nÃ¥got sätt bidra till deras dag sÃ¥ gör man sÃ¥klart det. Men begravningar är jobbiga, tycker jag.

Har tyvärr behövt sjunga på alldeles för många, och vet hur jag måste hantera det för att palla med. Börjar jag gråta är det kört, då funkar det inte att sjunga. Så jag måste komma tidigt till kyrkan, gömma mig uppe på läktaren och inte prata med någon förrän efter ceremonin. Då släpper allt och jag gråter som ett vattenfall.

Helt klart en väldigt jobbig grej att göra, men också helt klart något som man självklart gör för att göra det man kan i en sån oerhört ledsam stund.

Veckans godaste / Självskriven sÃ¥klart: IGGY! AlltsÃ¥, det här med att vara mamma fascinerar mig SÅ. HUR KAAAN det liksom bara bli roligare och roligare att följa sin unge? Man tror att ”nä, men nu har vi nog nÃ¥tt en höjdpunkt”, och sen blir det bara ännu bättre.

Pratade om detta med min äldre bror som har barn som är 11 och 8 Ã¥r, och han sa att det är precis sÃ¥ – och att det bara fortsätter. Han har aldrig haft sÃ¥ kul med sina ungar som nu. Ska bli sÃ¥ spännande att hänga med pÃ¥ den här päronfärden.

Veckans peppigaste / Att hitta den här ljuvliga illustrationen på Inspirationstagram! Man blir ju liksom CRAZY BANANAS-GLAD!

Veckans galnaste / Tanken pÃ¥ att jag i morgon Ã¥ker iväg till Köpenhamn i tvÃ¥ dagar – och att NIKLAS OCH IGGY ÅKER TILL GÖTEBORG. Utan MIG! Att detta innebär att jag är UTAN BARN Å MAN till och med söndag kväll! Det känns faktiskt helt surrealistiskt.

Jag har alltid varit lite av en eremit som trivts allra bäst i mitt eget sällskap, men det behovet har jag fullkomligt fått trycka undan i två och ett halvt år. På grund av Niklas usla sömn har jag inte kunnat åka iväg, för han har helt enkelt inte kunnat ratta Iggy själv nattetid. Att inte få utlopp för nåt som är basalt och nödvändigt på två och ett halvt år har INTE varit lätt, och det har heller inte varit bra. Så därför är det nu dags för mig att få lite andrum. Så. Enormt. Välbehövligt.

Folk säger att de börjar sakna sina familjer ”omedelbart” efter att de gÃ¥tt ut genom dörren, typ. Jag är mer rädd för att jag kommer att fÃ¥ Ã¥ngest pÃ¥ söndag dag för att de ska komma tillbaka. Att jag inte ska ha fÃ¥tt tillräckligt med tid att bara FÅ VARA. Vi fÃ¥r se hur det blir, jag hoppas att jag kommer längta och sakna – men jag tror inte det. FÃ¥r man säga sÃ¥? Det är i alla fall hur jag känner.

Jag tänker inte umgås med NÅGON de dagar jag är själv. Jag ska enbart njuta av att få göra precis vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Det känns nästan orimligt fantastiskt att jag i flera dagar inte kommer behöva tillgodose någon annans behov än mina egna. Det kommer bli magiskt.

När vi varit ute och kuskat runt så mycket som vi gjort de senaste veckorna har jag varit SÅ TACKSAM för alla Babyloonz-klipp och appar! De har roat såväl Iggy som kusin Ruben, och nu senast drog jag fram appen Babas Hem när Iggy började bli lite uttråkad på tåget tillbaks till Stockholm. I den får man ta hand om en liten gullig drake som behöver sova, äta, bada och leka.

SÃ¥ himla fin app, givetvis könsneutral och 100% fri frÃ¥n vÃ¥ld. Finns massor av grejer att roa sig med – man kan baka egen pizza till Baba, Ã¥ka vattenrutschbana med honom, vagga honom till sömns, ha dansparty med honom, hjälpa honom att panga ballonger, blÃ¥sa bubblor och typ tusen grejer till. SÃ¥ himla stolt över Niklas som styrt upp barnprylar som är tokbra, superfina och som verkligen funkar.

Babas Hem hittas här för iPhone och här för Android!

Men ÅH vad skönt det var att läsa att så många kände igen sig i mitt förra inlägg. TACK alla ni som delar med er, så otroligt bra det här med vår fräsiga tvåvägskommunikation. Att inte behöva känna sig ensam med sina tankar och känslor är verkligen en riktig rackarns livräddare.

Nu till nÃ¥t helt annat (sorryborry i förväg till er som tycker jag är morbid och lurig nu). I Hova slank vi sÃ¥klart runt pÃ¥ lite loppisar, och jag hittade ovan FANTASTISKA pjäs för 35 pix. En rÃ¥djursbock, som jag kommer sätta upp pÃ¥ väggen. Men inte som nÃ¥gon slags jaktprydnad, näää, denna fining ska nämligen fÃ¥ bli min nya…

…smyckeshÃ¥llare! HUR fint? Min farfar var jägare, sÃ¥ att ha den här hemma pÃ¥ väggen kommer pÃ¥minna mig om honom. Han hade ett gäng älg- och rÃ¥djurstroféer pÃ¥ väggarna, och farmor hade alltid älg- och rÃ¥djurskött i frysen. Älgstek med lingon var hennes specialitet, och nÃ¥got jag älskade som barn.

Jag vet PRECIS var den här ska sitta också. Återkommer med bilder när den kommit upp på väggen såklart!