Jag och Jossan ger oss på vår tredje livepoddis, och den går av stapeln 15/12 i Kristinehamn. Biljetterna kostar en hundring, och köps här!

Men vet ni vad som är så RACKARNS coolt med just denna livepoddis? Jo, den anordnas av två SJUTTONÅRINGAR! Närmare bestämt Emma och Smilla som ni ser på bilden ovan.

För nÃ¥gra veckor sen fick jag ett mail frÃ¥n dem. De hade startat ett UF-företag (Ung Företagsamhet, ett initiativ jag ÄLSKAR), hade som affärsidé att agera eventbolag – och ville anordna en livepoddis med mig och Jossan. ”Kul!” sa jag. ”Men ska vi lägga en hel arbetsdag pÃ¥ att Ã¥ka till Kristinehamn och göra detta, sÃ¥ mÃ¥ste vi ta betalt.” Jag gav dem en summa som jag tyckte var en skälig lön för oss bÃ¥da för dagen, och sen tänkte jag inte sÃ¥ mycket mer pÃ¥ det.

En vecka senare fÃ¥r jag ett nytt mail: ”Hej, det är vi igen, vi har fixat sponsorer och löst alla kostnader – ska vi spika 15/12?”. DÃ¥ gick jag AAAAAV, av stolthet! Vilka rackarns brudar! 17 bast, och redan sÃ¥ sjukt driftiga. Jag är ASIMPAD.

I torsdags hade vi möte med Emma och Smilla som åkt till Estocolmo för att spika alla livepoddisdetaljer. Över en skål naturgodis (som de hade med sig, bra där!) bestämde vi ämne på poddisen, pratade tider, resor, tekniska lösningar etc. Superproffsigt.

Dessa två tjejer är ett praktexempel på såväl Dream Big, som Just Do It, Fuck It och Make It Work. Jag och Jossan KUNDE inte vara stoltare över dessa två überkompetenta poddeliner som rattat ihop en livepoddis som kommer bli magiskt bra!

SÃ¥ komsi komsi alla ni som bor i Kristinehamn med omnejd! Karlstadbor, Örebroare – ta med er era kompisar och kom Ã¥ häng med oss och fÃ¥ en riktigt rolig kväll till det ynka priset av en hundring. 15/12 kör vi alltsÃ¥, och biljetterna köps här!

                                                                          I stolt samarbete med Nordea
[youtube id=”-k0SzqIUlN8″]
Nyligen genomförde vi en så kallad ”banking detox”. Det innebar att vi inte fick använda några som helst digitala banktjänster, nåt som rätt omgående blev mycket, mycket kämpigare än vad vi kunde tro.

Att kunna handla med kort, ta ut pengar i bankomat, swisha hit och dit, betala räkningar + shoppa på nätet – allt sånt var helt plötsligt förbjudet. Och då blev livet SUPERBÖKIGT!

I del 1 inser vi att vi absolut inte har tillräckligt med kontanter för att fixa vår vardag, och Niklas säljer därför ett par pjucks för att få cash. Det gäller att vara kreativ…

[youtube id=”05l4Bft2fqs”]
I del 2 har vi samlat ett gäng av de bökigheter vi stötte på, som att mina älskade streamingtjänster slutade att funka lagom till att jag bara kunde ligga hemma på soffan och göra nada pga nyopererat knä. Hua hua.

[youtube id=”W7vvGSXCVaM”]
I del 3 pratar vi om upplevelserna, och insikten att vi verkligen tar alla dessa digitala tjänster för givet – och att de gör livet SÅ mycket enklare. Tänk att behöva betala med kontanter hela tiden (vissa ställen TAR ju inte ens kontanter längre upptäckte vi!), gå till banken för att ta ut pengar, inte kunna handla på nätet, inte swisha – ja, listan kan göras låååååååååååång på grejer som tack å lov digitala banktjänster underlättar nåt enormt i vår vardag nuförtiden.

Vill aldrig, aldrig ALDRIG vara utan mitt bankkort igen.

Dags för barnprat – och nu fÃ¥r ni som vanligt MER ÄN GÄRNA dela med er av era egna erfarenheter kring det jag tänker ta upp – tvåårstrotsen. Pust.

De senaste veckorna har varit helt magiska för det mesta. Dels är sömnen SÅ mycket bättre (kommer mer om detta i ett annat inlägg), dels är Iggy den ljuvligaste av ljuvliga ungar just nu. Han säger saker som är sÃ¥ fina, och har börjat bli GOSSIG – nÃ¥t som jag längtat efter sen han föddes ha ha.

När han kommer hem frÃ¥n föris vill han gärna krypa upp i soffan och ”myyysa”, och ganska ofta kommer det (helt spontant!) smÃ¥ meningar som: ”Mamma, jag gillar dig!”. Eller: ”Mamma, jag tycker om att vara här med dig.”. Ja – dÃ¥ DÖR man ju av gull! Att fÃ¥ höra sÃ¥na fina saker som pluppar ur min goda unge med jämna mellanrum är MAGISKT.

Men – det finns ocksÃ¥ en annan sida. En rackarns bökig sÃ¥dan, med en unge som kämpar emot som ett djur vad gäller framförallt tre saker:

1. Byta blöja
2. Borsta tänderna
3. Sätta på/ta av kläder

Han VÄGRAR konsekvent ovan aktiviteter, och bökar och stökar nåt INFERNALISKT när han måste göra nåt av detta. Vilket blir rätt jobbigt, eftersom samtliga saker ju måste göras ett flertal gånger varje dag. Det innebär att det blir många kamper, och det är SÅ jobbigt.

Det springs iväg, det sparkas med ben, det fäktas med armar, det ormas, det skriks och ibland åker vi även på ett slag eller två. Vår taktik för att bemöta detta är att lugnt och sansat förklara VARJE gång varför man MÅSTE borsta tänderna/byta blöja/ta av och på kläder så att han ska förstå.

Men egentligen tror jag att han redan hajar (vi kan ju resonera med honom om precis allt annars), och att det handlar om nÃ¥t annat. Som till exempel att det här är grejer HAN kan pÃ¥verka, och dÃ¥ vill han se hur MYCKET han kan pÃ¥verka – och sätta sina egna gränser. Eller? Vad kan det vara, vad tror ni?

Det som känns oerhört tydligt är i alla fall att det här är en fas, och att målet för den här fasen (förutom att vi alla ska överleva he he) är att han måste lära sig att vi inte accepterar bråk och stök när vi ber om fullkomligt rimliga saker. Och givetvis att det aldrig, aldrig, ALDRIG är ok att slåss. Är det nåt man inte vill göra får man förklara det på ett bra sätt, och motivera varför.

Vi gör såklart så gott vi kan, och försöker ta dessa dagliga fajter med en bra inställning. Men ibland är man ju bara för trött och sur å stressad att man liksom tappar det. Då försöker vi bolla över till varandra (jag å Niklas alltså), och oftast är det någon som orkar med att vara förklarande och resonerande för sjuttioelfte gången i rad den dagen.

Men. Kan inte ni berätta – detta borde ju vara den klassiska tvåårstrotsen, eller hur? ”Terrible two´s” liksom. Vad är syftet, är jag inne pÃ¥ rätt spÃ¥r vad gäller det här att han vill testa vad han kan pÃ¥verka? Hur länge brukar fasen vara, och kan vi göra nÃ¥t mer för att hantera det extra bra?

Det är tur att dessa ”Jag gillar dig mamma” kommer med nästan lika jämna mellanrum som skrikmatcherna, sÃ¥ att man liksom inte ballar ur totalt. Please – dela gärna med er om hur det är i era familjer!