Happy PODDISDAG! I veckans Josefin & Vanja drar vi kort från FuelBox vänskapsbox, vilket genererar massor av spännande och roliga samtal. Jossan svarar till exempel på frågan om varför hon är singel (därav rubriken Ställ Krav På Din Partner, ett rackarns viktigt ämne som vi kom in på tack vare den frågan), och jag berättar om hur jag ser på min relation till Niklas, och hur den har utvecklats från att jag från början mest tyckte att han var SÅ JÄVLA SÖÖÖÖÖT, till att han nu är min självklara partner in life – for life.

Förutom en massa (förhoppningsvis) underhållande snickesnack, bjussar vi också på sjukt bra tips den här veckan – OCH en julklapp till alla er som lyssnar! *drumroll*

                                                                                      I stolt samarbete med Deichmann

Jag fick ett sjukt kul uppdrag av skovaruhuset Deichmann, nämligen att styla en nyårsoutfit med deras skor. JIPPIIIEEE! …sa jag, som (som ni vet) ääääälskar skor! Så – i dag ska ni få se hur jag kirrar en snygg och avslappnad (viktigt för mig) nyårsoutfit.

Rent generellt tycker jag att det är  SÅ svårt att klä sig på högtider, just för att jag inte är så bekväm i en klassisk partylook (klackar, kort klänning). Men självklart vill jag ändå festa till det, dock på mitt sätt.

Till nyår tänker jag därför att ovan glitterset är perfekt. Det är festligt, skitsnyggt, bekvämt och GLITTRIGT. Perfa till nyår ju!

Tycker ofta att kontrasterna gör outfitten, och för mig blir därför ett glittrigt byx-set coolare än en glittrig partyklänning. Och då slipper jag dessutom visa benen, som ni ju vet att jag avskyr he he.

Men, oavsett plagg – snajdighetsregeln nr 1 är ju att vara BEKVÄM i det man har på sig, annars blir det pannkaka. Så ovan glitterset är den perfekta nyårsoutfitten för mig. Men vad ska man ha för skor till då? Hmmm….

I Deichmannbutiken i Sergelgången provade jag lite olika looks.

Skulle jag köra på en mer klassisk partysko – eller ett par boots? Färg eller svart?

De här två modellerna tyckte jag kändes väldigt bra, så de fick följa med hem. Ett par lackskor, och ett par lagomklackade ankelboots med spetsig tå. Båda i läder, båda kostar 499 pix.

Lackskorna var SÅ himla fina! Men när det både glittrade från byxorna och glänste från pjucksen kändes det lite för mycket.

Bootsen kändes dock klockrena. Den spetsiga tån signalerar fest tycker jag, och klackhöjden är optimal. Den ökar på längden en smula, men man kan fortfarande gå bekvämt i skorna – och dansa! Viktigt på nyår såklart.

När de övriga plaggen glittrar loss på det här sättet blev det väldigt fint med ett par rätt enkla skor till tycker jag. Skor som dock har perfekta detaljer som gör att de sticker ut.

För mig är det här en optimal nyårsoutift. Jag kan vara extra festlig – men fortfarande bekväm. Fortfarande JAG.

För mig och mina korta ben är det toppen att bootsen är lite lägre skurna också. Det ger illusionen av några extra centimetrar på längden, och yes – det tar jag tacksamt emot.

Verkligen en nyårsoutfit som jag skulle känna mig både bekväm och nyårsfin i! Vad tycker ni?

Här hittar ni Deichmann och alla deras fina pjucks!

Har precis kommit tillbaka till drömkontoret för en liten kvällssession efter att ha varit på S:t Görans sjukhus på ultraljudsundersökning av hjärtat. När jag var på akuten nyligen upptäckte läkaren ett blåsljud när hon lyssnade på mitt hjärta, och jag fick en remiss att kolla upp det. Så det har jag gjort i dag.

Att ligga på en brits och se på en skärm hur hjärtat slår, samtidigt som ett myller av siffror och kurvor springer omkring framför ögonen på en – det är l.ä.s.k.i.g.t. Helt plötsligt blir man medveten om att hjärtat är en muskel som måste FUNKA – för att jag ska kunna LEVA. För att jag inte ska DÖ. Att se hjärtat live in action så att säga gör en väldigt, väldigt ödmjuk. Tänk så lite som behöver krångla för att man ska sluta fungera som mänska?

Jag har haft en hel del tankar om just att bli sjuk den senaste tiden. Det har varit så mycket krångel med min hälsa, har inte skrivit om allt här i el bloggo, men jag tror att de flesta av de här märkligheterna som uppstår beror på stress. Jag har för mycket att göra igen, men det håller på att reda upp sig. Några veckor till bara.

Men tänk om det inte är stress? Tänk om nåt är fel på mig, nåt som gör att min kropp har börjat uppvisa de här underliga sakerna? Blir livrädd. Det jag tänker på allra mest är rädslan inför att inte få se Iggy växa upp. Vilken mardröm. Pallar knappt ens tänka tanken.

Men men, jag ska lugna mig. Hjärtat såg finfint ut tyckte hon som undersökte mig, och med allra största sannolikhet kommer läkaren som ska analyser undersökningen att komma fram till samma slutsats.

Tänker i alla fall ta tag i en hälsoundersökning, och kolla igenom min kropp. Nåt man såklart borde göra varje år, men som så mycket annat prioriteras bort. Märkliga prioriteringar man gör, kan man ju säga.

Nu är det dags att stänga ner fabriken, ska äta middag med mina bröder. Vi ska förmodligen ta över mammas hus i Frankrike tillsammans då hon inte längre vill ha kvar det, men mina bröder vill gärna att det stannar i familjen. Känns lite som att det är upplagt för problem (?) att ratta nåt med sina syskon, eller vad säger ni? Förhoppningsvis går det som smort, och för att göra det så bra som möjligt redan från början ska vi därför ses i kväll och prata om hur vi skulle lägga upp ansvar osv om vi tog över huset.

Har ni några erfarenheter av sånt här, att äga saker tillsammans med syskon? Nåt man borde tänka på, förutom att givetvis vara TYDLIG och ha uttalade ansvarsområden. Tipsa gärna!