För några veckor sen klickade ju vi hem ett skåp + lite fluff, och nu tänkte jag att jag skulle visa er hur det blivit, nu när det kommit på plats! Här har ni det, tadaaa! Behöver jag säga att vi ÄLSKAR det?

Det står alltså mellan soffan och fönstret, och…snyggar sig.

Tycker att det blev så himla fint med skåpet, soffan och lyxdjungeln. En succétrio!

Nu öppnar vi dörrarna och tar en titt på detaljerna! Är så fruktansvärt nöjd med hur jag lyckades fluffa skåpet nämligen, så nu vill jag skryta.

Älskar att ett gäng växter fått flytta in i skåpet, det ger en extra lyxig känsla tycker jag.

Och hur underbar är inte den här gamla telefonen? Jag minns så väl hur ”jobbigt” man tyckte det var när folk hade mycket 9:or och 8:or i sina telefonnummer. Då tog det ju så lång tid för nummerskivan att snurra tillbaks.

Det är fantastiskt att se den här apparaten som man växte upp med – och sen tänka på hur telefonerandet och telefonanvändandet ser ut i dag. Snacka om utveckling! Space Age here we are.

Tycker om när fluffet både är vackert och praktiskt. Det här är ju egentligen en förklädd ljus- och vasförvaring.

HIttade de här snäckorna i en liten butik här på Söder, så sjukt fina. Och det gamla tricket med att man ”hör havet” i storsnäckan funkar fortfarande, jag har såklart testat.

Kan man någonsin få nog av snygga kaktusar? Nej.

Mera förklädd förvaring – ljus och böcker! Så glad att jag äntligen hittat en perfekt plats åt vår loppisfyndade leopardunge också.

Det här tycker jag blev jättefint – jag köpte en ledljusslinga på Granit och pluppade ner delar av den i en glasvas. SÅ himla mysig belysning, och tokvackert att titta på.

Längst ner ställde jag två papplådor som döljer sånt som vi behöver ha easy access till, men som inte är så snyggt om det ligger framme. Hittade lådor i perfekta mått på Granit.

Toppen av skåpet får agera kuddförvaring. Men givetvis finns det plats för lite fluff också. Fågelburen tycker jag är så himla fin.

Kände på en gång när skåpet kom hem till oss att det skulle stå en växt uppepå som liksom skulle slingra sig ner. Den här vackra murgrönan blev en jackpot tycker jag.

Att få in mycket gröna växter i sitt hem är verkligen ett tips till alla som vill öka på omboningskänslan och mysfaktorn. Mycket billigare (och enklare) än snittblommor.

Många av de växter som är sjukt poppis just nu (Monstera, kaktusar, Elefantöra, murgröna, palmer, Aloe Vera etc) är dessutom väldigt lättskötta, så det krävs ingen florist direkt för att hålla dem vid liv.

Den här lampan hittade jag på en loppis för säkert åtta, nio år sen. Gav den i present till Niklas innan vi hade flyttat ihop. Här i nya lyan har den dock inte hittat hem, utan fått vara nerpackad. Men ovanpå skåpet blev den perfekt, och med en lagom svag lampa inuti sprider den nu optimal mysbelysning på kvällarna. Fint när gamla raringar får nytt liv tycker jag.

Tycker att allt nu äntligen börjar sätta sig i vårt vardagsrum. ÄLSKAR att befinna mig i det rummet!

Vackra detaljer.

Okej, nu får ni stå ut med att jag går med håven (vill ju så gärna att ni ska dela min skåpentusiasm!): vad tycker ni? Visst blev det fint?

Happy Clappy PODDISDAG! Den här veckan pratar jag å Jossan om nåt som ligger oss väldigt varmt om hjärtat – nämligen feminism. Är vi feminister? (Okej, det var en no brainer.) Vad innebär det att vara feminist för oss? Kan man vara ”tjejig” och feminist samtidigt?

Varför är det så viktigt att vara uttalad feminist, och vad vill vi säga till de som tycker att det är töntigt eller till och med onödigt att vara feminist?

Bild: KajsaCharlotta.se

Som ni förstår är det här ett ämne som engagerar oss nåt enormt, och det här poddisavsnittet rymmer en stor mängd känslor. Lyssna på avsnittet och kommentera GÄRNA med era egna tankar kring det här med feminism – hur ser ni på det?

God kväll hörrni. Tänkte bjussa på en liten update på måendefronten. Och jag varnar: det här är ett surmule-inlägg.

Jag har haft en bra – men stressig – dag. Igen. Ni tröttnar kanske på att höra mig tjata om den här stressen år ut och år in(?), men jag måste liksom få lufta en smula.

Det ordnade ju till sig där för ett tag sen, när jag glatt skrev att jag helt plötsligt FÅTT MER TID osv. Kunnat SLÖSURFA på jobbtid till exempel. Halleluja! Well, detta var i början av november, och jag fick kanske två veckor med den där ljuvliga känslan – innan det sket sig.

Har ju hintat om att jag varit tvungen att (utöver allt annat jag gör) ratta ett extraprojekt den senaste tiden, och att det tagit mycket tid och kraft. Detta extraprojekt har varit och är ganska omfattande, och jag som vanligtvis har fullt upp och lite tid, har de senaste veckorna verkligen känt mig överhopad. Än en gång.

Ingen rolig känsla, och det innebär tyvärr att jag återigen befinner mig i ”klara av”-mode. Jag gör egentligen en massa roliga grejer (förutom just det här extraprojektet som faktiskt mest innebär bök och stök, men är tvunget att göras), men hinner inte stanna upp och njuta. Supertrist.

Känslan av att ALDRIG HINNA FÄRDIGT och att vakna och gå och lägga sig med andan i halsen är där igen, och jag avskyr det.

”Men VAAARFÖÖÖÖR i hela friden tar du PÅÅÅÅÅ dig mer grejer att göra då?!” hör jag några av er tänka just nu. Men jag måste få protestera och säga att den här gången är det inte mitt ”fel” att det blivit som det blivit. Ibland drabbar livet en på sätt som man inte kan kontrollera, och huxflux dyker det upp nåt som bara MÅSTE göras, och huxflux är du den enda personen på jorden som liksom kan kirra biffen. I den situationen är jag just nu.

Att ses som en ”kapabel” mänska är peaches and cream för det mesta, och nåt jag är glad och stolt över. Nåt jag såklart VILL vara. Men ibland blir det tröttsamt att vara den där ENDA personen på jorden som kan kirra biffen, och det är väl lite så jag har upplevt den senaste tiden.

Jag gör för att jag MÅSTE, för gör inte JAG det, så rasar liksom en massa grejer som inte FÅR rasa. Och det är ju inte så att jag INTE tycker att vissa saker är (skit)jobbiga att ratta till och fixa å dona med bara för att jag liksom…lyckas med att kirra den där sabla biffen. Är ni med?

Ja, pust. Vill väl mest egentligen böla över att jag hade det så GÖTT där ett tag, och sen drogs mattan bort under mina fötter. Ska inte vara för mycket surmule och ”tyck synd om mig-”ig heller, för såklart finns det anledningar till att just den här situationen är som den är, och att det just nu bara ÄR jag som kan fixa å dona. Men ibland måste man bara få böla en smula. Tycka synd om sig själv, och sen gå vidare.

Det som är positivt är i alla fall att det här extrarattandet snart är över. Den fjärde januari är ett magiskt datum, för då kommer min tid komma tillbaka igen. Och i samband med det sker nåt som egentligen är väldigt kul och BRA för alla inblandade, det är bara det att det är väldigt mycket som ska grejas med för att få det att hända.

Sorryborry att jag är så kryptisk hörrni, ni får självklart veta vad det rör sig om längre fram. Men jag var bara tvungen att ventilera lite. Som sagt, ibland måste man bara få tycka lite synd om sig själv, och sen gå vidare och fortsätta kirra biffar.