God kväll hörrni. Tänkte bjussa på en liten update på måendefronten. Och jag varnar: det här är ett surmule-inlägg.
Jag har haft en bra – men stressig – dag. Igen. Ni tröttnar kanske på att höra mig tjata om den här stressen år ut och år in(?), men jag måste liksom få lufta en smula.
Det ordnade ju till sig där för ett tag sen, när jag glatt skrev att jag helt plötsligt FÅTT MER TID osv. Kunnat SLÖSURFA på jobbtid till exempel. Halleluja! Well, detta var i början av november, och jag fick kanske två veckor med den där ljuvliga känslan – innan det sket sig.
Har ju hintat om att jag varit tvungen att (utöver allt annat jag gör) ratta ett extraprojekt den senaste tiden, och att det tagit mycket tid och kraft. Detta extraprojekt har varit och är ganska omfattande, och jag som vanligtvis har fullt upp och lite tid, har de senaste veckorna verkligen känt mig överhopad. Än en gång.
Ingen rolig känsla, och det innebär tyvärr att jag återigen befinner mig i ”klara av”-mode. Jag gör egentligen en massa roliga grejer (förutom just det här extraprojektet som faktiskt mest innebär bök och stök, men är tvunget att göras), men hinner inte stanna upp och njuta. Supertrist.
Känslan av att ALDRIG HINNA FÄRDIGT och att vakna och gå och lägga sig med andan i halsen är där igen, och jag avskyr det.
”Men VAAARFÖÖÖÖR i hela friden tar du PÅÅÅÅÅ dig mer grejer att göra då?!” hör jag några av er tänka just nu. Men jag måste få protestera och säga att den här gången är det inte mitt ”fel” att det blivit som det blivit. Ibland drabbar livet en på sätt som man inte kan kontrollera, och huxflux dyker det upp nåt som bara MÅSTE göras, och huxflux är du den enda personen på jorden som liksom kan kirra biffen. I den situationen är jag just nu.
Att ses som en ”kapabel” mänska är peaches and cream för det mesta, och nåt jag är glad och stolt över. Nåt jag såklart VILL vara. Men ibland blir det tröttsamt att vara den där ENDA personen på jorden som kan kirra biffen, och det är väl lite så jag har upplevt den senaste tiden.
Jag gör för att jag MÅSTE, för gör inte JAG det, så rasar liksom en massa grejer som inte FÅR rasa. Och det är ju inte så att jag INTE tycker att vissa saker är (skit)jobbiga att ratta till och fixa å dona med bara för att jag liksom…lyckas med att kirra den där sabla biffen. Är ni med?
Ja, pust. Vill väl mest egentligen böla över att jag hade det så GÖTT där ett tag, och sen drogs mattan bort under mina fötter. Ska inte vara för mycket surmule och ”tyck synd om mig-”ig heller, för såklart finns det anledningar till att just den här situationen är som den är, och att det just nu bara ÄR jag som kan fixa å dona. Men ibland måste man bara få böla en smula. Tycka synd om sig själv, och sen gå vidare.
Det som är positivt är i alla fall att det här extrarattandet snart är över. Den fjärde januari är ett magiskt datum, för då kommer min tid komma tillbaka igen. Och i samband med det sker nåt som egentligen är väldigt kul och BRA för alla inblandade, det är bara det att det är väldigt mycket som ska grejas med för att få det att hända.
Sorryborry att jag är så kryptisk hörrni, ni får självklart veta vad det rör sig om längre fram. Men jag var bara tvungen att ventilera lite. Som sagt, ibland måste man bara få tycka lite synd om sig själv, och sen gå vidare och fortsätta kirra biffar.
[…] vad KUL att ni också gillart! Men jag vill framförallt säga tack för all kärlek jag fick på det här inlägget. Det är tråkigt att så många av er har gått/går igenom liknande perioder, men […]
Ser att det är fler här som känner igen sig här än jag.. och det är tyvärr sååå vanligt 🙁 Och klart du ska få lufta och jag tycker det är fint och bra att du är ärlig här. Funderar ibland på hur du och andra jag blir inspirerad av får ihop det. Jobbar konstant med mig själv för att inte hamna i det där och misslyckas tyvärr ibland… och så kommer ju det där man inte kan styra över… haft mycket sånt senaste åren och det är skitjobbigt 🙁 Men å så viktigt att vi lovar oss att vara rädda om oss själva. Hälsan är det viktigaste vi har och en förutsättning för att överhuvudtaget kunna göra saker. Ta hand om dig! ?❤️
Det är bra att släppa ut lite gnäll ibland. Man skall verkligen göra det. Sen orkar man lite bättre igen!
Åh, känner igen mig så mycket! Däremot har jag inget slutdatum för min stress, vilket gör mig så smått panikslagen. Jag pluggar till läkare och vi har 40h schemalagd praktik per vecka (ibland mer, eftersom vi måste gå jourer som vi inte är kompensationslediga för) och fixa i princip allt plugg utöver det, dvs på kvällar och helger. Jag strävar efter balans, men det är ta mig tusan omöjligt när utbildningen liksom är PLANERAD att ta både dagar, kvällar och helger i anspråk. Jag känner mig totalt maktlös inför min situation. Det enda jag kan komma på är att hoppa av, men det vill jag ju inte. Jag har läst i över fyra år, jag vill varken slösa bort dem eller förlora hoppet om ett väldigt intressant yrke. Däremot hade jag noll koll på arbetsvillkoren när jag sökte utbildning. Dumt och naivt i efterhand såklart, men jag var tjugo år och visste så lite. Kände ingen läkare, tänkte väl ”så illa kan det väl inte vara, det är säkert värt det!”. Idag, när jag bevittnar mina framtida kollegor gå 24-timmars vaken jour och således fatta livsviktiga beslut efter 24 timmar av ingen sömn och jobba under helt galna villkor, undrar jag vad sjutton jag gett mig in på. Jag börjar fatta att pressen och stressen inte slutar vid examen, utan snarare börjar där… Älskar Josefin & Vanja, ert lyckobudskap, era vardagslyxiga frukostar – men just nu har jag så otroligt svårt att se hur jag ska kunna implementera det i mitt eget liv, hur jag ska komma dit i praktiken. Det är väl kanske inte förenligt med alla yrken. Samtidigt känns det så otroligt svårt att välja bort ett drömyrke pga oförenligt med ”balans i livet”… Åh jag behövde bara skriva av mig. Nya tag efter lunch. Tack för den vardagslyx din blogg ger! 🙂
Jag känner verkligen igen mig i känslan, och det är fasiken inte kul! Ibland är det helt enkelt bara att fortsätta andas och tänka att det snart är över!
Blev så glad när jag hörde att du ändå har ett slutdatum för stressen, det är viktigt som tusan tror jag. Stor kram! ♥
….. Och jag säger det igen. Du skulle få BRA tips i boken ”du är fullkomlig”. Du skulle inte få mer tid, den ger dig inte lulllulltips som går ut på att du gör ”fel” och mäste lära dig leva men du skulle få tips som gör att du kan må BÄTTRE i den situation du är i nu och i alla andra också, för den delen.
När man har kraschat eller nästan kraschat blir man (ofta) så hiskeligt rädd för att göra ”för mycket” igen. Den där rädslan bygger upp stress, lika osund stress för kroppen som ATT faktiskt ha för mycket att ratta. Dessutom känner man sig (ofta) DÅLIG som öst på sig för mycket igen, eller otillräcklig över att inte mäkta med livet, också väldigt osunt för kroppen. Om en led av ”duktig flicka-syndromet” och kraschade tror att att det nya ”duktiga flicka-syndromet” istället blir kopplat till att INTE GÖRA FÖR MYCKET och kunna leva i balans. När du känner att du inte gör det -så känner du dig inte som en duktig-flicka utan som en utan KONTROLL eller MAKT (över sitiationen) etc.
Boken är lättläst och jag tror att du (och josefin och Niklas) som alla är inne och nosar på detta (utan att veta all vetenskap bakom) skulle få ut massor av det. Finns på levareko.se såklart!
4 januari..? Min födelsedag 😉
Kram!
Vanja, du är inte ensam. Och vet du, gnäll på – herregud. Alla har vi våra buskar att hoppa över liksom. Ut med det bara, vi tycker inte att du tjatar om stressen. Livet liksom, det är livet.
Du är en glammig mamma med så mycket inspo ska du veta äääven nu i ett ”gnälligt”, kryptiskt inlägg ?✨??⭐️? Ha en fiiiiin onsdag och hoppas att du känner lite mindre stress idag!
Så klart du får gnälla. Vi vet ju alla hur lätt det blir för mycket ibland, tyvärr kan man inte styra allt som händer. Och även om man kunde det så skulle man nog hamna där ändå. Utan motgångarna och jäkelstunderna så skulle man ju inte uppskatta det bra heller. Jag har blivit beroende av ert peppande. Är en trebarnsmamma som helt hade glömt mig själv. Hela jag var så utsuddad på grund av många jobbigheter tidigare i livet så jag slutade med allt. Jag köpte inte ens en egen duschtvål till mig, jag använde barnens eller gubbens, bara jag hade nåt att tvätta mig med. Mina kläder var urtvättade och hade tappat formen och om jag någonsin köpte nåt till mig själv så fick jag stresshuvudvärk och ångest för att det kändes onödigt. En ny tröja kunde bli hängande i garderoben för att jag inte ville att ”nykänslan” skulle försvinna. Jag hade blivit en martyr som tyckte allt var meningslöst. Allt jag gjorde var för barnen, aldrig mig själv. Jag kände att jag sänkte energin i rummet när jag kom in i det. En osynlig deppig grå råtta som ingen varken såg eller hörde. Tack vare ert peppande om vardagsglädje har jag skärpt till mig. Jag har tex börjat köpa något varje månad som gör mig glad, har börjat samla på doftljus som jag älskar men aldrig unnat mig även fast jag haft råd. Jag grät första gången jag tände mitt första doftljus. Jag har nu en duschtvål som jag älskar och inte luktar tuggummi eller karl. Jag ser varje dag till att tänka på era kloka peppande ord och hitta lyckan i det lilla och att tillföra god energi till allt jag gör. Ibland lyckas jag och ibland rasar jag tillbaka, men då tar jag nya tag. Försöker med små steg gå utanför min komfortzon och öka energiflödet i mitt liv. Vill ju älska livet och vara en bra förebild till mina barn. Fake it till you make it. Tack för att ni finns, Vanja och Josefin. Styrkekramar i din jobbiga tid, hoppas din tuffa tid är över snart så du får njuta av livet och känna lugnet. Kram ❤️❤️❤️
Men hallå, gnäll så mycket du vill! Vi som väljer att titta in här förgör de för att vi VILL veta om ditt liv! Inte för att vi ser det som en börda! Klaga på precis hur mycket du vill!
Svårt att ge konkreta råd eftersom vi inte vet så mycket om situationen (självklart så ska det komma fram när de är rätt för alla inblandade) men det jag tänker är att du vet att de handlar om en begränsad tid! Och att du efter det datumet sen faktiskt måste ta hand om dig själv och se till att du faktiskt får en vardag där du också har tid att andas och må bra! Att ta tag i dina två höstlöften, att läsa och att träna, just för att må bra och för att få koppla av! Jag tror att företaget privata Vanja AB Måste få mer tid! Och ha lika stor vikt för dig som alla andra jobb Vanja prylar! För att de lixom ska gå ihop! Om inte privata Vanja funkar på sikt kommer ju inte heller Jobb Vanja göra det!
Och fram tills att du kan ta det lugnare, räkna ner dagarna och försök få in så många små Vanja stunder som möjligt, ett serie avsnitt, sitta ensam i ett rum och lyssna på en bra låt, köp en till succéblus för att påminna dig själv hur grym du faktiskt är, gör nån avslappningsövning, gå ett varv runt kvarteret och lyssna några minuter på en podd eller drick en extra stor och god cappo och be om den största Bullen till!
Du kommer klara denna månaden, DE ÄR MINDRE ÄN EN MÅNAD! Och sen kommer du kunna se tillbaka på denna tiden som en jobbig tid men som du är stolt att du faktiskt klarade! Boka in en dejt med Nicklas när detta är över och fira att du klarade det och invig det nya livet med det nya tänket!
Massor och åter massor av kramar till dig fina Vanja!! DU ÄR HELT SINNESJUKT GRYM OCH FANTASTISK! ❤️❤️❤️