Titta så flådig jag blev efter 20 minuter i TV4-sminket! Blev riktigt nöjd faktiskt, SÅ duktig brutta som lyckades få till det där på så kort tid.
Tycker det gick bra med spindleriet, och teveriet. Märkligt märkligt att såna här grejer inte känns så konstiga att göra längre. Den här gången var jag noll nervös. Antar att det är samma princip bakom det som ligger bakom processen att bota fobier – utsätts man tillräckligt många gånger för det man är rädd för – så försvinner rädslan. Man blir van, typ.
Så funkar ju det mesta. Jag tjatar ju ooofta om det här med att våga VÅGA. Och att det är en process – man får börja smått och sen öka på sin modighet steg för steg. För varje gång man vågar växer man, och blir någon procent mindre rädd för att ta sig an nya utmaningar.
Man kommer nog aldrig så långt att man blir totalt orädd, men man sänker helt klart sina tröskelvärden för vad man tycker är läskigt. Och det är fint; att världen blir mindre skrämmande och att man själv upplever sig som modigare. Bra för både självförtroende och självkänsla.❤️
Om ni vill spana in mina spindelklipp hos Malou så hittas de här och här.
Efter Malou slank jag till Nytorget 6 och åt min kanske brunaste lunch någonsin? God var den i alla fall, trots avsaknad av färg.
Blev väldans glad över att de bjussade på en miniefterrätt också, HUR lyxigt? Det var någon slags vit chokladmoussegrejsimojs med fänkål (godare än det låter), smulpajssmulor och röda vinbär. Nom nom.
Mitt rara lunchsällskap var min darling partner in crime Jossan. Måndagar är ju poddis/Drömmisdagar, och det var perfekt att inleda med en lunch och gå igenom allt vi behövde snacka om inför poddisen och våra gemensamma jobbuppdrag.
Och på tal om att våga VÅGA: när vi lunchade insåg vi att vi satt på EXAKT samma plats som när vi träffades allra första gången. Det var 2,5 år sen, och TÄNK vad mycket som förändrats i båda våra liv på grund av det mötet, och på grund av att vi VÅGADE lita på våra magkänslor och börja jobba tillsammans.
Så himla, himla bra att jag vågade skicka det där mailet till Jossan efter vårt första möte. Ett mail där jag förklarade att jag tyckte hon var GRYM och att jag ville jobba med henne på fler sätt än att blogga på Modette. Och så himla, himla bra att Jossan i sin tur vågade hoppa på, investera sin dyrbara tid och energi på att starta en podd med mig – en mänska hon knappt träffat och inte alls kände.
Vid lunchen pratade vi om allt som hänt sen den där dagen då vi sågs över en kaffe på exakt samma plats för 2,5 år sen. Hur vi båda förändrat våra arbetsliv radikalt (mycket inspirerade av varandra), skaffat gemensamt kontor, har gemensamma jobbuppdrag – och nu dessutom är på vippen att lansera vårt gemensamma varumärke.
För YES! Snart ska ni få se nåt som vi velat göra läääänge. Nåt som vi filat på med kärlek och ömhet och STOR entusiasm de senaste månaderna. I morse kom leveransen med de produkter vi tagit fram för detta gemensamma varumärke, och de var SÅ GALET FINA! Finare än vad vi någonsin vågat tro, och bara HELT PERFEKTA.
Glädjen visste liksom inga gränser när vi packade upp dem och kikade, och nu ligger de här på Drömmis och bara GLITTRAR. Ni ska snaaaart få veta vad det är vi hittat på såklart, och se MASSOR av bilder. Vi måste bara plåta dem och kirra en webbshop. Sen åker vi!?
Så sjukt kul att vi VÅGAT ännu en gång – genom att satsa på det här varumärket. Ska bli så galet roligt att få visa upp det för er, snaaaaart så! Kram på er, ha en fin kväll – och glöm inte att VÅGA!
SparaSparaSparaSpara
