Happy Monday! Jag inleder denna vecka med att backa bandet två veckor. Sent omsider tänkte jag nämligen bjuda på några bilder från vår nyårsafton.

Det var en väldans lugn men rackarns trevlig tillställning. Vi åkte ju hem från Portugallien på nyår, och eftersom det var en early bird-flight gick vi upp strax efter 04.00.På kvällen var vi rätt möra som ni förstår.

 

Vi firade genom att äta middag tillsammans med ressällskapet från Portugallien, Oliven och Mackanrackarn, i deras nya lya. SÅ fin! De hade ju också gått upp strax efter 04, så vi var i samma (trötta) mode liksom. Optimala firarpartners med andra ord.

 

Niklas kockade, och kirrade en superhärlig middag.

 

Oliven assisterade.

 

Vår transformer respektive robot till unge roade sig med tågbyggande, dansande och…

 

…sängbio med chirre.

 

Och jag och Mackanrackarn drack Amarone och snickesnackade.

 

Mästerkocken gjorde två paradrätter:

 

Till förrätt åt vi halstrade pilgrimsmusslor med dill- och citronskum (recept hittas här).

 

En sån hit, oförskämt gott!

 

Kusin Ruben hade slocknat när det var dags att äta, men pigg-Iggy var (såklart) uppe fortfarande. Han fick en egen pilgrimsmussla.

 

Till huvudrätt blev det en annan av skattens paradrätter, nåt vi äter ibland på söndagarna: oxfilé (svensk, ekologisk) med grönpepparsås, potatisgratäng och tomatsallad.

 

Är ju ingen köttfantast alls, men den här rätten alltså… MUMS!

 

Vi försökte ta en fräsig gruppbild. Gick sådär. Här blev Niklas söt men jag lurig.

 

Försök nr 2. Här blev jag söt men Niklas lurig. Oliven lyckades bli göllig på båda, bra jobbat! Sen var vi för trötta och för hungriga för att försöka fortsätta ta den perfekta bilden, så vi fokuserade på maten istället.

 

Kvällen bestod av att äta gott, dricka gott och snickesnacka. Supermysigt. Vi var helt däckade runt 23, så då packade vi in vår groda i vagnen och begav oss hem. Och sen slank vi till lyan och sov.

Att vara uppe till tolvslaget bara för ATT känns helt pointless sedan man fick barn, tycker jag. ”Slösa en timmas extra sömn på att se lite fyrverkerier?! Nähääää du!” Typ. Det kommer fler nyårsaftnar, och fler chanser att se fyrverkerier, resonerar vi.

Hur var era nyårsaftnar? Ni andra päron – stannade ni uppe till tolvslaget?

Nu kommer jag att CHOCKA er, för det är inte ofta det bjussas på recept här i el bloggo. Men plötsligt händer det! Som ni vet är jag ingen matlagare, men lever ju som tur är med en mästerkock. Och eftersom den här rätten är smarrig, snabb, enkel och dessutom relativt hälsosam tänkte jag att jag ju faktiskt kunde dela med mig av den. Så i dag ger jag er: Niklas Cowboyröra!

 

Det som är bra med den här rätten är att man kan slänga i det som liksom redan finns i kylen. Lite som en pytt i pannna. Fast i chiliform. Basen är köttfärs och vita bönor som kryddas upp med cayennepeppar, en skvätt rödvin, worchestersås, rökt paprikapulver, en buljongtärning och vitlök. Å salt och peppar såklart.

Sen slänger man i det som finns hemma: morötter, broccoli, blomkål, ärtor, potatis, majs, paprika – ja, allt går i en cowboyröra!

 

Till röran äter man jalapenos…

 

…och syltlök. Mycket viktigt att ha dessa två saker vid sidan om, de tillför verkligen. Ett gott glas rött att sippa på mellan tuggorna sitter inte fel det heller.

 

Nåt annat som är bra med cowboyröran är att ungar gillar den. Iggy älskar den i alla fall. Niklas brukar ta bort en del av röran innan han går loss med chilin, så att Iggys variant inte blir för stark. Men i övrigt äter han den som vi gör. Fiffigt sätt att trycka i kidsen grönsaker också, för de ”maskeras” liksom av röran.

 

Så voilà – en vardagsrätt som går snabbt att slänga ihop, som är god och som går att variera beroende på vad som ligger å skramlar i grönsakslådan. Kanske nåt att testa redan i kväll?

                                                                                   I stolt samarbete med ZetaHörrni, här kommer en instickare som inte har med Portugallien att göra, men som bjussar på riktigt härlig matinspo! Inte ofta skådat i denna blogg (ni vet ju vem som bär kockhatten i vår familj…).

För ni känner mig – jag är ingen matlagare. Minst sagt. Därför ÄLSKAR jag konceptet med antipasti – färdig plockmat där i princip allt passar ihop, och som man kan kombinera som man vill. Mumsigt som attans, och sabla snyggt också, som ni ser. Ett koncept som gör till och med yours truly till mästerkock!

 

På fem minuter har man en festmåltid som passar oavsett om man ska bjuda två kompisar på middag…

 

…eller hela släkten på kalas.

 

För en tidspressad själ som jag, som dessutom inte är särskilt förtjust i att laga mat, är antipasti typ världens bästa grej. Gillar också att det känns så avslappnat, och inbjuder till häng och samtal på ett annat sätt än en trerätters sittande middag.

 

Min favorit är att klicka ut olika sorters tapenade på crostini. Eller så gör man det ÄNNU enklare (yes det går) och häller bara upp blandade oliver och kronärtskockor i en skål, som man sen mumsar i sig med hjälp av tandpetare.

 

En fröjd för ögat, en fröjd för gommen OCH en fröjd för tidspressade icke-kockar!

Mer om antipasti och småplock hittar du här!