God morgon! Eller – god lunch, kanske passar sig bättre. Min ensamma vecka har börjat LJUVLIGT. Jag sov till 09.14 i morse, tog mig sen ett härligt bad medan jag lyssnade pÃ¥ Sommarpratarna (ni MÅSTE lyssna pÃ¥ Linnéa Claeson´s om ni inte redan gjort det, SATAN I GATAN vad bra!) och gjorde sen i ordning ovan smarriga frukost.

Åt den framför GIRLS (yes, jag har börjat om från början och är nu på säsong 2) och NJÖT.

Förresten! Här ser ni mitt fina loppisfynd – denna tokfina cappokopp med fat. Helt perfekt storlek, och älskar den lite prickiga keramiken.

Jag köpte fyra koppar med tillhörande fat för åtta spänn. Yes, ett redigt kap om jag får säga det själv.

Nu ska jag roa mig med att packa upp två av våra matsalsstolar som levererades i går, sen tänkte jag ge mig ut på långprommis. ÄLSKAR långprommisar.

Gick runt Söder i går kväll, det tog mig två timmar inklusive några avbrott där jag stod och njöt av allt det vackra jag passerade, och det blir nog samma runda i dag. Lyssnandes på bra musik och sommarpratare. Blir en kalasdag det här.

Okej – HÅLL I ER NU! För här kommer ett inlägg som är vansinnesovanligt i denna blogg, kanske är det till och med första gÃ¥ngen som jag tipsar om ett egenskapat recept? Ja, jag förstÃ¥r att ni är chockade. Jag med.

Hursomhelst, sÃ¥ blev jag sÃ¥ inspirerad av mamsen som i gÃ¥r höll pÃ¥ att göra bÃ¥de flädersaft och rabarbergelé att jag – HÖR Å HÄPNA – kände ett behov av att göra rabarberkompott!

Sagt å gjort, jag googlade fram ett basrecept och piffade sedan till det efter vad jag tyckte blev smarrylarry. Här ovan ser ni resultatet som i går kväll åts som efterrätt tillsammans med gräddig vaniljglass. Kombon fick med beröm godkänt av såväl Iggy som resten av familjen.

Min kompott blev SÅ SABLA GOD, och tanken är att den ska förgylla mina morgnar längre fram när jag begåvar min havregrynsgröt med den. Om ni blir taggade tycker jag absolut att ni ska testa att göra kompotten ni med, det tog kanske 30 minuter allt som allt att få den klar.

Ni behöver:
6 stycken rabarberstjälkar (jag skalade mina en smula för att bli av med det träigt trådiga)
2 dl strösocker
1 dl vatten
En nypa ingefära (jag använde torkad i pulverform, men går såklart finfint med färsk också)
NÃ¥gra moln kanel
En dutt vaniljsocker
Någon skvätt kardemumma

Gör såhär:
1) Skär rabarberstjälkarna i små bitar.
2) Lägg dem i en gryta och häll på vattnet och sockret.
3) Dutta i kryddorna efter smak.
4) Låt puttra tills dess att kompotten nått önskad konsistens.
5) Lägg en klick i havregrynsgröten, eller på glassen och NJUT!

Nu ska jag slinka iväg och träffa en bloggkollega som jag känt lite virtuellt sådär i kanske två år. Vi har aldrig setts irl förut, men eftersom hon bor relativt nära min mamma slängde jag iväg ett mess och frågade om hon ville ses. Och det ville hon. Ska bli kul!

Luncherna här alltsÃ¥…? Portugallien är dock inget easy peasy matland. Det är inte som i Italien där man kan knata in pÃ¥ närmsta restaurang och fÃ¥ en fantastisk pasta. Nää, gör man det här är sannolikheten väldigt stor att man Ã¥ker pÃ¥ en svampig lövbiff med en skiva tomat bredvid och ett stekt ägg pÃ¥ toppen. Bluuäääck.

Men. Hittar man rätt så blir det LJUVLIGT. Efter åtta års besök i det här landet har vi hittat några guldkorn, och när det blir gott blir det RIKTIGT gott.

Den här pinfärska, grillade tonfisken som vi åt häromdagen var himmelsk. Att den dessutom intogs precis på stranden gjorde ju inte saken sämre.

Nåt annat man absolut inte får missa är att äta clams. Så smarrigt att man det liksom aldrig tar stopp, man vill bara äta mer och mer. Och mer.

Oj oj oj. Jag älskar verkligen att äta. Vilken njutning! Kan inte förstÃ¥ folk som inte tycker att det är roligt med mat. Minns fortfarande CHOCKEN när en kompis till mig hade varit en vecka i New York. När han kom hem frÃ¥gade jag honom om all mat de ätit, vilken som burgare var bäst etc? Och han svarade: ”Vet inte, vi käkade pÃ¥ Donken typ varje dag.”. VAAAAA?! DONKEN?! När man är i NEVVAN?!

Detta blev sÃ¥klart en diskussion, där jag fick veta att om det fanns piller man kunde käka för att bli mätt istället för att ”HÃ¥lla pÃ¥ Ã¥ böka runt med mat” sÃ¥ skulle han gladeligen ta sÃ¥na. Han var totalt ointresserad av att äta.

Detta var nog tio år sen, men jag tänker fortfarande på just den här konversationen varje gång vi ses. Att man kan vara såna diametrala motsatser på vissa områden, men ändå ha så mycket gemensamt. Fint på något sätt.