Hörrni! Tack för alla intressanta, kloka, ifrågasättande och reflekterande kommentarer på de senaste inläggen. Jag hoppas att vi alla lärt oss nåt (I know I have i alla fall), men nu går vi vidare.

Och då MÅSTE jag ju bara slänga in bilden ovan. Jag BOMBAS nämligen just nu av mail, sms och facebookmeddelanden om ovan gif, som nu delats av självaste Jean Claude van Damme HIMSELF – och det är ju tamejtusan rätt f*cking EPIC! Till alla som frågar – yes, det är jag till vänster. Tjejen till höger är Niklas syrra Oliven.

Vi spelade in den här spoofen (heter det så?) på JCVD´s numera klassiska epic split för några år sen (Iggy låg faktiskt i magen när vi gjorde detta kan jag avslöja), och den får ständigt nytt liv. Jag vet inte hur många pingar jag fått på olika sociala medier om ”Är det här DU?” så fort den börjar delas någonstans. För två veckor lades den upp på ett gigantiskt Instakonto från Kazakhstan, innan dess cirkulerade den på 9gag, innan dess var det nåt annat.

SJUKT kul är det i alla fall att det här klippet har fått sån stor spridning, hoppas det fortsätter att roa i många år framöver. HÄR hittar ni originalklippet, som folk gjort GIF:ar på i efterhand och spridit vidare.

…det är verkligen, verkligen inte lätt. Några av er som kommenterat på mitt förra inlägg ser inte alls det jag ser i de kommentarerna som jag publicerade. Andra förstår precis vad jag menar. Otroligt intressant tycker jag, och givetvis nåt som innebär en tankeställare.

Kommentarernas avsändare har själv gått in och svarat på mitt inlägg. Hon har skrivit ett välformulerat, vettigt och tankeväckande svar – och jag är enormt glad att hon tog sig tid att göra det. Diskussion och utbyte tycker jag om, och jag har inga problem att ändra åsikt eller synvinkel om någon har en mer genomtänkt tanke än jag. Tvärtom – det är ju så man utvecklas.

Ingen annan än kommentarslämnaren själv vet ju vad som var syftet med de frågor som hon ville väcka. Det enda jag vet är hur det kändes i magen att läsa dem, gång på gång. Men det är givetvis MIN tolkning – utifrån ett skrivet, platt ord som ger utrymme för allt och inget. Och häri ligger problematiken.

Ett klassiskt sätt att missuppfatta varandra är ju att skriva saker, istället för att säga dem ansikte mot ansikte. När man enbart ser något i skrift försvinner det som såklart faktiskt ingår i det som sägs – men som nu blir osynligt. Ansiktsuttryck, gester, kroppspråk, tonalitet och melodispråk – ALLT som gör att man tillsammans med det som sägs faktiskt FÖRSTÅR det som sägs. Detta tror jag att alla som någonsin fått ett mail eller ett sms kan relatera till.

Hade jag och kommentarslämnaren suttit på ett fik tillsammans, sippat på varsin cappo och snickesnackat så hade hon kanske kunnat säga exakt det som stod i kommentarerna – utan att jag på något sätt tog illa upp. För då hade jag fått hela paketet, och förstått på riktigt. Så jag är absolut öppen för att jag missuppfattat henne till 100% – och då vill jag verkligen be om ursäkt.

Vi uttrycker oss mycket olika, och har olika trösklar och uppfattningar för vad som känns ok att skriva till någon annan. Men återigen – nyckelordet är att SKRIVA. Jag tolkar in MIN världsbild i det skrivna ord som ju kommer från HENNES världsbild, utan möjlighet att se och uppleva de tillhörande nyanserna. Svårt.

Hursomhelst så känner jag att det här är väldigt viktigt att prata om. Men det känns lite som att så länge kommentarsfält består av skrivna ord istället för videoklipp, så kommer den här problematiken alltid kvarstå. Och jag vet inte riktigt vad man kan göra åt det?

En bloggvärld där folk inte vågar kritisera den som bloggar känns inte som ett särskilt lyckat alternativ. Framförallt inte med tanke på att jag är övertygad om att de flesta bloggare sätter kontakten med sina läsare som antingen nummer ett eller möjligtvis nummer två på listan över vad som gör det intressant för dem att dela med sig av sina liv. Så är det i alla fall för mig. Utan er – ingen blogg.

Och jag vill att ni ska veta att jag får ut MINST lika mycket av er, som ni får ut av mig. Har sagt det förr men säger det gärna igen; jag har sen länge tappat räkningen på hur många smarta tips och intressanta resonemang som ni har berikat mitt liv med sen jag började blogga för två år sen. Jag vill aldrig ha ett liv där jag INTE bloggar, just på grund av utbytet med er. En bloggvärld utan kommentarer (såväl positiva som ”negativa”) är ingen bloggvärld för mig.

Förmodligen är det hundra gånger lättare för mig att rättvist tolka ”negativa” (knepigt uttryck, men jag hoppas ni förstår vad jag menar) kommentarer som är formulerade på ett sätt som jag kan känna igen mig i (och därmed läsa in min egen världsbild i) – och på så sätt verkligen FÖRSTÅ vad kommentarslämnaren menar. Men alla kan ju såklart inte uttrycka sig på precis det sätt som är lättast för mig att förstå. Och oavsett hur mycket jag övar på att ha ett öppet sinne och vara objektiv, så kommer jag aldrig kunna utesluta min världsbild ur min egen hjärna när jag läser något, utan möjlighet att få tillgång till personens melodi- och kroppsspråk.

Pust. Svårt det här, som sagt. Önskar att jag hade kunnat avsluta det här inlägget med en härlig punchline, och knyta ihop säcken med något förträffligt insiktsfullt – men det kan jag inte. Det är FÖR svårt. Tycker jag i alla fall. Vad tycker ni?

Hur mkt tjänar du på din blogg, instagram, podd och vlogg. Vilken kanal är lönsammast? Har förstått att det är viktigt för dig att se ung ut. Har du gjort ngn eller skulle du kunna tänkta dig att göra skönhetsoperation? Eller mindre varianter tex botox/ fillers? Hur ser du på folk som väljer detta sätt för sin skönhets skull? Spännande ämne att diskutera med feministiska glasögon. Du har berättat att du inte har ngt sparkonto och inte heller pensionssparande, tycker du inte att detta är jobbigt/stressande? Hur är det med er syn på konsumtion. Ni shoppar båda väldigt mkt. Vad tror du är anledningen till att vi aldrig sett Iggy i en rosa tröja?

Så spännande med allt omedvetet man gör fast man tror sig ha stenkoll. För visst är det så att Iggy mest har mörka/gråa kläder. Vet knappt om jag ens sett tex rosa på honom en enda gång? Tänkte också på ett tidigare inlägg där du ville tipsa om en ”tjej-outfit”. Du skrev: ”så vill jag tipsa om den här tjejoutfiten som jag bara tycker är SÅ fin! Hade jag haft en liten brutta så skulle hon garanterat fått rocka kitet ovan. HUR fint med en liten fuskpälsväst?! Dör söthetsdöden…” Ja vad är det för skillnad på små söta flickor och små tuffa pojkar? Varför inte köpa den söta outfiten till Iggy? Vill inte såra bara uppmärksamma ngt som kan utvecklas.

Jag gillar din blogg för att jag tycker om att ta del sv dina tankar och reflektioner kring olika saker. Hade sett fram emot att se älskade unge där ni skulle prata om socker och barn. Men du får ju vara med så lite i det programmet, tyvärr är du den man får höra minst (svårt att tro att du pratar minst:). Och jag är nyfiken på hur ni tänker kring att ge iggy socker( godis, läsk, glass och bullar). Ni har ju gjort det ganska länge, trots att man ”inte bör”. Sött är ju sååå gott men långt ifrån nyttigt och bra. Hur tänker ni?

Fler saker att reflektera kring: om ni fick ett barn till, skulle du då lägga upp din föräldraledighet på samma sätt som med Iggy eller skulle du vilja vara hemma längre med bäbisen? Har du funderat kring att iggys pappighet kan ha att göra med att er anknytning påverkades av att du började jobba förtidigt? att du inte fanns hos honom under de känsliga utvecklingsfaserna kring 8-9 månaders ålder men Niklas gjorde det. OBS. Vill ej skuldbelägga ditt val bara ge dig ngt att tänka som ev kan förändra din upplevelse av att vara nr 2.

Blev också lite ledsen av ett avsnitt i er podd där du pratar om hur fruktansvärt jobbigt det är att ha barn. Men det du glömmer är att så är det inte för alla. Jag har aldrig känt så, att min son känns som en jobbig börda som tar min tid ifrån mig. Det finns inget viktigare att göra med min tid än att vara med honom. Kanske är det de du fått uppleva denna vecka? Tror du att det kan ha att göra med att du är Iggys nr2 som gjort att det känts så jobbigt med barn många gånger? Upplever att min sambo kan tycka att det är väldigt jobbigt med barn på ett sätt jag aldrig gjort, och kanske just för att han alltid har varit pojkens nr 2. Att bara ge och ge men aldrig få tillbaka. Jag undrar hur ni och vi skulle kunna göra för att båda ska vara nr1? Eller kanske är en omöjlighet.

Fina saker och så roligt att få se vad du köpt. Som du vet tycker jag väldigt mkt om att få ta del av dina tankar och resonemang kring mångt och mycket och önskar få höra hur du tänker kring din konsumtion och dess påverkan på miljön. Du är väldigt medveten, men jag upplever ändå att du köper en hel del. Hur är dina känslor och tankar kring detta? Har även just fått reda på vilken miljöbov färska blommor är som flygs lååång väg för att stå och se fina ut hos oss. Är det ändå värt för dig att ha färska blommor? Frågar inte för att vara elak, vill dels upplysa och dels höra hur du tänker/känner. Har själv gått från väldig shoppare till mkt sparsam sådan men har svårt att låta bli vackra blommor.

Samtliga av ovan kommentarer är skrivna av samma person. Någon som ser en röd tråd när ni läser igenom dem? Om inte – låt mig hjälpa till:

Hur mkt tjänar du på din blogg, instagram, podd och vlogg. Vilken kanal är lönsammast? Har förstått att det är viktigt för dig att se ung ut. Har du gjort ngn eller skulle du kunna tänkta dig att göra skönhetsoperation? Eller mindre varianter tex botox/ fillers? Hur ser du på folk som väljer detta sätt för sin skönhets skull? Spännande ämne att diskutera med feministiska glasögon. Du har berättat att du inte har ngt sparkonto och inte heller pensionssparande, tycker du inte att detta är jobbigt/stressande? Hur är det med er syn på konsumtion. Ni shoppar båda väldigt mkt. Vad tror du är anledningen till att vi aldrig sett Iggy i en rosa tröja?

Så spännande med allt omedvetet man gör fast man tror sig ha stenkoll. För visst är det så att Iggy mest har mörka/gråa kläder. Vet knappt om jag ens sett tex rosa på honom en enda gång? Tänkte också på ett tidigare inlägg där du ville tipsa om en ”tjej-outfit”. Du skrev: ”så vill jag tipsa om den här tjejoutfiten som jag bara tycker är SÅ fin! Hade jag haft en liten brutta så skulle hon garanterat fått rocka kitet ovan. HUR fint med en liten fuskpälsväst?! Dör söthetsdöden…” Ja vad är det för skillnad på små söta flickor och små tuffa pojkar? Varför inte köpa den söta outfiten till Iggy? Vill inte såra bara uppmärksamma ngt som kan utvecklas.

Jag gillar din blogg för att jag tycker om att ta del sv dina tankar och reflektioner kring olika saker. Hade sett fram emot att se älskade unge där ni skulle prata om socker och barn. Men du får ju vara med så lite i det programmet, tyvärr är du den man får höra minst (svårt att tro att du pratar minst:). Och jag är nyfiken på hur ni tänker kring att ge iggy socker( godis, läsk, glass och bullar). Ni har ju gjort det ganska länge, trots att man ”inte bör”. Sött är ju sååå gott men långt ifrån nyttigt och bra. Hur tänker ni?

Fler saker att reflektera kring: om ni fick ett barn till, skulle du då lägga upp din föräldraledighet på samma sätt som med Iggy eller skulle du vilja vara hemma längre med bäbisen? Har du funderat kring att iggys pappighet kan ha att göra med att er anknytning påverkades av att du började jobba förtidigt? att du inte fanns hos honom under de känsliga utvecklingsfaserna kring 8-9 månaders ålder men Niklas gjorde det. OBS. Vill ej skuldbelägga ditt val bara ge dig ngt att tänka som ev kan förändra din upplevelse av att vara nr 2.

Blev också lite ledsen av ett avsnitt i er podd där du pratar om hur fruktansvärt jobbigt det är att ha barn. Men det du glömmer är att så är det inte för alla. Jag har aldrig känt så, att min son känns som en jobbig börda som tar min tid ifrån mig. Det finns inget viktigare att göra med min tid än att vara med honom. Kanske är det de du fått uppleva denna vecka? Tror du att det kan ha att göra med att du är Iggys nr2 som gjort att det känts så jobbigt med barn många gånger? Upplever att min sambo kan tycka att det är väldigt jobbigt med barn på ett sätt jag aldrig gjort, och kanske just för att han alltid har varit pojkens nr 2. Att bara ge och ge men aldrig få tillbaka. Jag undrar hur ni och vi skulle kunna göra för att båda ska vara nr1? Eller kanske är en omöjlighet.

Fina saker och så roligt att få se vad du köpt. Som du vet tycker jag väldigt mkt om att få ta del av dina tankar och resonemang kring mångt och mycket och önskar få höra hur du tänker kring din konsumtion och dess påverkan på miljön. Du är väldigt medveten, men jag upplever ändå att du köper en hel del. Hur är dina känslor och tankar kring detta? Har även just fått reda på vilken miljöbov färska blommor är som flygs lååång väg för att stå och se fina ut hos oss. Är det ändå värt för dig att ha färska blommor? Frågar inte för att vara elak, vill dels upplysa och dels höra hur du tänker/känner. Har själv gått från väldig shoppare till mkt sparsam sådan men har svårt att låta bli vackra blommor.

Kära Lena-Sofia (som du med största sannolikhet inte heter eftersom din mailadress är falsk). Tack för din omsorg och för din ivrighet att ”upplysa” mig om alla saker jag gör fel. GIVETVIS vill du ”inte såra eller skuldbelägga”, du vill ”bara uppmärksamma något som kan utvecklas”.

Okej, men då byter vi roller för en dag. Jag vill GIVETVIS inte såra dig, jag vill bara upplysa dig om att jag nog aldrig sett maken på en mänska som lyckas väva in så mycket otrevligheter på ett ”trevligt” sätt. SAMTLIGA dina kommentarer här på el bloggo ser ut som ovan – anklagelser och skuldbeläggningar, inbäddade i fluffiga fraser om hur klok jag är, och hur mycket du tycker om att få ta del av mina resonemang.

Hade en eller ett par av dina kommentarer sett ut som ovan, så hade jag inte reflekterat över det en sekund. Men när 100% av dem egentligen består av kritik förklädd till ”upplysningar” och ”funderingar”, så är det ett mönster – och ett mycket tråkigt sådant tycker jag.

Jag tycker du ska läsa DET HÄR inlägget som jag skrev för ett tag sen, så får vi se om dina kommentarer utvecklas i framtiden.