…det är verkligen, verkligen inte lätt. Några av er som kommenterat på mitt förra inlägg ser inte alls det jag ser i de kommentarerna som jag publicerade. Andra förstår precis vad jag menar. Otroligt intressant tycker jag, och givetvis nåt som innebär en tankeställare.
Kommentarernas avsändare har själv gått in och svarat på mitt inlägg. Hon har skrivit ett välformulerat, vettigt och tankeväckande svar – och jag är enormt glad att hon tog sig tid att göra det. Diskussion och utbyte tycker jag om, och jag har inga problem att ändra åsikt eller synvinkel om någon har en mer genomtänkt tanke än jag. Tvärtom – det är ju så man utvecklas.
Ingen annan än kommentarslämnaren själv vet ju vad som var syftet med de frågor som hon ville väcka. Det enda jag vet är hur det kändes i magen att läsa dem, gång på gång. Men det är givetvis MIN tolkning – utifrån ett skrivet, platt ord som ger utrymme för allt och inget. Och häri ligger problematiken.
Ett klassiskt sätt att missuppfatta varandra är ju att skriva saker, istället för att säga dem ansikte mot ansikte. När man enbart ser något i skrift försvinner det som såklart faktiskt ingår i det som sägs – men som nu blir osynligt. Ansiktsuttryck, gester, kroppspråk, tonalitet och melodispråk – ALLT som gör att man tillsammans med det som sägs faktiskt FÖRSTÅR det som sägs. Detta tror jag att alla som någonsin fått ett mail eller ett sms kan relatera till.
Hade jag och kommentarslämnaren suttit på ett fik tillsammans, sippat på varsin cappo och snickesnackat så hade hon kanske kunnat säga exakt det som stod i kommentarerna – utan att jag på något sätt tog illa upp. För då hade jag fått hela paketet, och förstått på riktigt. Så jag är absolut öppen för att jag missuppfattat henne till 100% – och då vill jag verkligen be om ursäkt.
Vi uttrycker oss mycket olika, och har olika trösklar och uppfattningar för vad som känns ok att skriva till någon annan. Men återigen – nyckelordet är att SKRIVA. Jag tolkar in MIN världsbild i det skrivna ord som ju kommer från HENNES världsbild, utan möjlighet att se och uppleva de tillhörande nyanserna. Svårt.
Hursomhelst så känner jag att det här är väldigt viktigt att prata om. Men det känns lite som att så länge kommentarsfält består av skrivna ord istället för videoklipp, så kommer den här problematiken alltid kvarstå. Och jag vet inte riktigt vad man kan göra åt det?
En bloggvärld där folk inte vågar kritisera den som bloggar känns inte som ett särskilt lyckat alternativ. Framförallt inte med tanke på att jag är övertygad om att de flesta bloggare sätter kontakten med sina läsare som antingen nummer ett eller möjligtvis nummer två på listan över vad som gör det intressant för dem att dela med sig av sina liv. Så är det i alla fall för mig. Utan er – ingen blogg.
Och jag vill att ni ska veta att jag får ut MINST lika mycket av er, som ni får ut av mig. Har sagt det förr men säger det gärna igen; jag har sen länge tappat räkningen på hur många smarta tips och intressanta resonemang som ni har berikat mitt liv med sen jag började blogga för två år sen. Jag vill aldrig ha ett liv där jag INTE bloggar, just på grund av utbytet med er. En bloggvärld utan kommentarer (såväl positiva som ”negativa”) är ingen bloggvärld för mig.
Förmodligen är det hundra gånger lättare för mig att rättvist tolka ”negativa” (knepigt uttryck, men jag hoppas ni förstår vad jag menar) kommentarer som är formulerade på ett sätt som jag kan känna igen mig i (och därmed läsa in min egen världsbild i) – och på så sätt verkligen FÖRSTÅ vad kommentarslämnaren menar. Men alla kan ju såklart inte uttrycka sig på precis det sätt som är lättast för mig att förstå. Och oavsett hur mycket jag övar på att ha ett öppet sinne och vara objektiv, så kommer jag aldrig kunna utesluta min världsbild ur min egen hjärna när jag läser något, utan möjlighet att få tillgång till personens melodi- och kroppsspråk.
Pust. Svårt det här, som sagt. Önskar att jag hade kunnat avsluta det här inlägget med en härlig punchline, och knyta ihop säcken med något förträffligt insiktsfullt – men det kan jag inte. Det är FÖR svårt. Tycker jag i alla fall. Vad tycker ni?
Oj! Här hittar man verkligen prov på hur gruppdynamik fungerar! Och nu tänker jag ta igen månader av icke-kommenterade på en och samma gång.
I mitt jobb där ingår det i mitt uppdrag att vara en ”kulturbärare”. Dvs företaget uppmuntrar mig att dela med mig av mitt sätt att se på saker. och att tycka och tänka öppet. Det är roligt att få vara en inspiration för många. Men vad är nackdelen? Jo. Att man ofta blir ställd till tals för saker man sagt. Olika uttalande rycks kontext jämförs med något som sas för 3 års sen. För att det ska påvisas någon typ av inkonsekvens. Man känner sig påpassad. Tyckte att det var jobbigt. Tills jag började förstå drivkraften bakom. Vissa personer har svårt att hantera inkonsekvens. Det rubbar deras deras tankebanor. De vill genast reda ut och ställa tillrätta så att de kan falla tillbaka in i trygga tankebanor igen. Vissa personer trivs när saker är förutsägbara. De vill inget illa de bara lite svåra att hantera, om man är en person som gillar förändring och utveckling.
När man hamnar i en viss position. Som du. Med din blogg. Du förväntas vara och bara säga genomtänkta vattentäta konsekventa saker. Det är ju omöjligt. Och orealistiskt. Jag säger So what om du skrev si eller så. Tyckte ditt eller datt. Poddar hit och dit. Vi lever med dig din blogg och familj. Följer er varje dag. För vi gillar det du står för. The bit picture. Om ditt uttryck i detalj hade varit exakt samma som för 1,5 år sedan. Tror jag och många med mig hade upplevt det som lite trist och tråkigt. Och raka motsatsen till vad du står för i min bloggvärld. Hos dig hittar jag alltid nytt, nytänkt och nyinspirerat. Så fortsätt. Precis så bra som bara du kan kan Vanja. Ingen gör det som du!
Så bra og ydmykt skrevet, så nå ble jeg rett og slett glad og påminnet om hvorfor jeg følger bloggen din :). Du er en fin person, klok og reflektert. Og veldig flink og uttrykke deg! Saken i går gjorde meg faktisk litt opprørt på et vis, i og med at det er så lett å gå med strømmen,uttrykke sin vrede sammen i flokk mot den ene. Jeg tenker det er viktig å tenke på, for alle som kommenterer i en sånn sak, at det kan være diagnoser av diverse slag som gjør at et menneske skriver som det gjør. Her var jo ikke dette tilfelle,men det kunne vi jo ikke vite før hun selv gav et utdypende svar. Romslighet for andre er en så viktig verdi synes jeg.Jeg er lærer og jobber med elever med diverse diagnoser, så vet hvor viktig det er å prøve å tolke ting i beste mening når det er mulig.
När jag läste inlägget om henne fick jag ont i magen. Just för att hon skrev så elaka saker med ”fluff”. Det blir nästan värre då, tkr jag. Om hon nu är SÅ intresserad av peronligutveckling och yadayada så borde hon ju ha kommit längre i sin kommunikations”kunskap”.
Du var definitivt inte ensam om att tolka hennes underton, den var fruktansvärd! Om hon nu inte ville såra så borde hon inte skrivit flera av dom meningarna hon skrev!
Kramar till dig Vanja!
Du skriver så himla bra Vanja <3 Jag blir sällan imponerad av hur folk uttrycker sig i text men jag slås ofta av att du är en riktigt god skribent!
Vad gäller just denna "situation", så tycker jag att den är överspelad nu. Du Vanja och uppenbarligen väldigt många fler har uppfattat personens kommentarer på ett negativt sätt, hen har nu förklarat sig och då tycker inte jag att vi ska fortsätta spekulera i huruvida hen menade illa eller inte, eller vem som gjort rätt/fel. Hen har tolkningsföreträde för sitt eget agerande. Menade hen väl -ja då var det tokigt att hen blev missförstådd, menade hen illa -ja då har hen förhoppningsvis lärt sig något by now.
Visst kan det vara superknepigt med nyanser över internätet och det är en viktig diskussion. Nu känner jag dock att den mer kretsar kring just den här personens sätt att skriva och det känns lite tokigt. Hen är trots allt en enda person på andra sidan, och "vi" här blir väldigt många ihop med dig. En viktig poäng har gjorts, point taken (I hope) lets move on 😉
Så! Nu önskar jag ett skojigt inlägg 😉
Stor kram
Måste säga att jag är fascinerad av hur nyanserad du orkar vara i det här läget vanja. Men förmodligen är det en stor del av varför jag tycker så mycket om din blogg. Du är lyhörd och öppen, och dina resonemang är ofta intressanta och slingrar sig utanför boxen.
Min uppfattning om de kommentarer som lämnats (så många dessutom, alltid med samma ”frågor” och inlindad kritik – ett obehagligt mönster som kommentarslämnaren själv kanske inte är medveten om) är dock fortfarande (efter att jag läst hens svar på ditt inlägg) att de var menade att såra på ett eller flera plan. Men jag vet såklart inte, och uppskattar att du också tar dig tiden att reflektera över det. Kanske är det bara att hen inte har förmåga att uttrycka sig på ett sätt som kunde förmedla det hen verkligen ville på ett bra sätt.
Har läst den här bloggen länge nu, och måste också säga att det verkligen finns utrymme för diskussion här. Det är högt i tak och jag känner att man kan lufta vad som helst – vilket jag också tycker görs. Känslan av att vi är ett community här, där du Vanja i högsta grad ingår, finns verkligen. Och det är fint, och inte helt vanligt, upplever jag.
jag har läst hennes svar och det förändrade inget i hur jag ser på det hon skrivit. Det är fortfarande inte några rena och ärliga frågor, det är hennes åsikter inlindade som frågor. Hade varit ärligare av henne att säga det hon menar, nämligen ”du shoppar för mycket”, ”du har inte tillräckligt genustänk” osv. OM det verkligen var genuina frågor hon ställde och en ”öppen” diskussion hon ville åt, så uttryckte hon sig, och gör fortfarande i sitt svar, klumpigt. I så fall borde hon tänka till på hur hon skriver. Oavsett ligger felet hos henne. En och en är hennes kommentarer kanske inte så uppseendeväckande men de är inte trevliga, om tillsammans bildar de ett än mindre trevligt mönster. Det är naturligtvis ett ansvar hos alla läsare (blogginnehavarens och alla läsares) att läsa både inlägg och svar på ett rimligt sätt. Man kan inte så att säga vilja misstolka, eller att läsa som fan läser bibeln som man brukar säga. Men man har också ett ansvar som skribent, både bloggare och kommentatorer, att vara vääldigt tydlig. Risken för missförstånd när det gäller skriven dialog är stor, absolut. Därför ska man också vara tydlig. Man kan faktiskt inte vara otrevlig hur som och sen komma dragande med ”men jag menade bara”. Jaha, men det är inte OK ändå, känner jag bara.
Precis som du skriver, Vanja, tolkar vi saker utifrån vår egen världsbild och utifrån hur vi är vana vid att folk uttrycker sig. Vare sig personer som lämnar kommentarer menar att vara syrliga eller rent av elaka, så är det upp till dig att välja hur du VILL tolka och bemöta det folk skriver. Gillar du inte kommentaren? Ignorera. Ta den inte till dig. Du har all rätt att inte ens publicera den. Eller välj att bara bemöta ”bomullsdelen” i det som skrivs. Låtsas inte om det andra. Utgå från att alla vill vara trevliga och låt dig inte dras med i den kanske tråkiga attityden. Svara på ditt vanliga varma och trevliga sätt! Vi kan aldrig styra över våra medmänniskors sätt att vara, det enda vi kan göra att att styra över vad och hur vi tar till oss av det sägs och skrivs. Välj glädje!
Jag hade också tolkat kommentarerna på det sätt du gjorde det. Starkt av kommentarslämnaren att komma med ett långt och rejält svar, det tycker jag var otroligt givande att se också för mig som står utanför – men jag tycker inte du drog för stora växlar på det hela och säkert var det i slutändan också nyttigt för henne att få reda på att det hon skriver faktiskt uppfattas negativt och pikande. Jag ÄLSKAR din dialog med dina läsare, din ödmjukhet, den stämning du förmedlar och tycker du är jätteduktig på att ta till dig och lyssna in andras synpunkter. Tror många av vi som är dina ”fans” dras till just det!
Tack Vanja för det här inlägget! Jag kommenterar ytterst sällan och brukar bara läsa andras kommentarer. Det verkar som att de allra flesta bloggarna endast välkomnar allt positivt, typ- ååå du e så fin, jag älskar din blogg, du har så fina bilder mm. Allt annat är troll kommentarer. Det blir väldigt ytligt och skapar en fånig bild av bloggaren. Jag förstår att en bloggares största drivkraft är just läsarna och det är de som bekräftar att du gör ett bra jobb. Och eftersom att en blogg är så personlig, blir frågeställningar och kritik väldigt känsliga. Tack för en bra blogg och ett asbra inlägg!
Detta ödmjuka inlägg från dig visar verkligen vilken varm människa du är. Du bör dock inte ha dåligt samvete för din ”tolkning”, för Lenas inlägg var faktiskt fulla av diskreta pikar. Oavsett om hon själv var medveten om det eller inte. Det var inte kommentarer som var snälla, tycker jag, särskilt inte när de upprepades så många gånger. Man kan uttrycka sig klumpigt en eller två gånger, men inte göra en sport av det.
Hej Vanja!
Jag lästa ditt förra inlägg och såg kommentaren du fick tillbaka av denna person. Och jag tycker fortfarande att hon lindar in sina kommentarer i bomull. Det hon skriver har en underton som inte smakar bra och så forsätter det, bara det att hon förklarar varför vilket låter bra men problemet kvarstår – undertonen som så tydligt påverkat. Visst man kan väl göra ett eller två misstag men inte så många och det är tydligt att dessa kommentarer skulle skapa ett obehag, kanske inte medvetet från henne? Men det spelar ingen roll. Bra att man kan få lov att be om förlåtelse, och det är jätteskönt att höra att det finns folk som tar det till sig (du :)) men du har inte gjort något fel i att bli ledsen! Och det är inget fel i att be om en ursäkt när ens persona blivit sårad, alla förjänar att i alla fall få ett förklarande och en ursäkt då.
Hoppas du förstår vad jag menar!
Kram
V
Jag tycker inte att det är okej att frâga om nâgons inkomst. Jag gick en kurs en gâng och vi fick räcka upp handen i klassen och alla i klassen höll med om att man frägar INTE vad nâgon tjänar i Sverige. I andra kulturer kan man prata mer öppet om sin inkomst. ”Jag bytte jobb för att jag fick högre lön” kan man förklara i USA… Knappt det kan man säga i Sverige.
Jag tycker ocksâ det känns konstigt att insinuera att du inte är feminist pga smink, kläder och färgkoder och samtidigt kritisera att du jobbat ”för mycket” istället för att ”vara hemma med Iggy”. Ni har ju delat lika och du har släppt in Niklas…
Nej jag har vâldigt svârt att se kommentarerna som vänliga. Jag tycker inte att du missuppfattade! Det finns inga regler om att det ena eller andra sättet är bättre att leva. Förstâr inte varför du förväntas försvara dina livsval pâ detta sättet speciellt inte som jag inte ser nâgot ”onormalt” med dina vanor…
jag tycker om att du vâgar vara äkta! perfekta människor finns inte. Alla svenskar är sâ rika att vi överkonsumerar. Hela västvärlden. Finns sâkert enstaka undantag men en svensk lever ju upp flera jordklot vad gäller miljön. Det är väl inget du ska hâllas personligen skyldig för.
Jag tycker att Lena hellre ska fokusera pâ sina egna livsval än att vara sâ kritisk. Informera och diskutera kan man göra utan att lâta anklagande!!!
Fast alltså. JA, jag håller med om allt du skriver ovan. Du är superklok.
Men. Jag vet inte om det verkligen är så krångligt verkligen? För visst förs det dialoger i din blogg Vanja. Och visst är du öppen för diskussion och kritik! Det har jag sett flera exempel på. Skillnaden är enkel, antingen uttrycker man sig nyanserat, respektfullt och trevligt eller så gör man inte det. I mina (och uppenbarligen mångas) ögon uttrycker sig denna Lena klumpigt, med en tråkig underton och onödigt ”påhoppande”. Det går absolut att vara trevlig och kritisk samtidigt. Jag har säkert undrat och frågat saker härinne förut, men försöker alltid ställa frågan så att det tydlig framgår varför jag frågar. Och ställa den med värme. För det är väl ändå en härlig stämning vi vill ha härinne allihop? Inte Debatt-stämning. Det räcker inte att lägga till ”jag menar inte att såra!” efter en klumpig fråga. Formulera frågan trevligt och utan pikar istället. För ja, kommentarerna innehöll i min mening pikar. Man kan föra diskussion och dialog härinne utan att peka ut dina ”brister” gång på gång.
Det var min åsikt om detta. Kram!
Du är så klok <3