God morgon! Vad kul att så många tyckte till i det här blogginlägget, ämnet ”kill” respektive ”tjej”-kläder är något som engagerar. Vill bara klargöra några saker – jag har absolut ingenting emot att man väljer att klä sina små tjejbarn i rosa och sina små killbarn i blått – det är helt upp till varje familj att avgöra och alla gör precis som de vill. Det jag menar är ett problem är att JAG inte kan göra som jag vill – för utbudet finns liksom inte. Och det tycker jag är störigt, men framförallt märkligt.

Jag tycker inte att alla kläder MÅSTE vara könsneutrala och skrika HEEEEEN, men det vore önskvärt om det utöver det typiskt killiga och tjejiga gick att se åtminstone samma färger och mönster på BÅDA avdelningarna (om det nu måste finnas avdelningar), så att man hade lite valmöjligheter. Så att man kan ge sin lilla unge lite valmöjligheter och visa att alla färger går finfint att klä sig i.

Iggy älskar rosa till exempel, men det enda rosa plagg vi lyckats styra upp är ett par tights – givetvis från tjejavdelningen. Och vad får man för uppfattning om kläder och färger då? Att det inte är ok som kille att klä sig i X och att det inte är ok som tjej att klä sig i Y? Det är INTE upp till omvärlden att avgöra vad min unge ska klä sig i för färger, det ska han få bestämma själv – men det blir ju rätt trixigt tänker jag, om alla färger inte finns att tillgå vare sig under uppväxten eller sen när han vill börja välja plagg själv.

Jag är bara ute efter möjligheten att erbjuda min unge ett VAL, och då ska det inte finnas några färger, mönster, snitt eller typer av plagg som inte är ok. Vill Iggy spendera mellanstadiet med att hänga runt i rosa klänningar kommer jag vara den stoltaste morsan i stan. Inte för att han i så fall skulle ”gå emot normerna”, nää. Utan för att han i så fall skulle gå efter sitt hjärta – att han skulle klä sig i det han VILLE klä sig i. Då har jag skapat en trygg rackarns unge.

Men för att kunna veta vad man VILL klä sig i, så måste man ju känna att man FÅR klä sig i allt. Att kjolar inte är förbjudna bara för att man har snopp, att lila är en ”tjejfärg” och därmed något fel. Självklart kan en liten tjej få ha på sig rosa fluff, rysch och pysch – men om hon dagen efter vill ha motsatsen – ja men då FINNS inte det att tillgå. DET är vansinne.

Sen kan jag också hålla med Jenny som drog en parallell kring det här med bus/våldsförhärligande tryck på pojkkläder; att vi redan där börjar forma bilden av ”vilda” män, nåt som i förlängningen skapar mönster – dels att leva upp till, men också att skapa ursäkter kring. Och är det nåt vi INTE ska göra, så är det att bidra till den kultur vi lever i där män konstant tar sig rätten till kvinnors kroppar. De är ju så ”vilda” och har svårt att kontrollera sin explosivitet, det lärde vi oss redan på H&M´s småbarnsavdelning, liksom. Nää, usch.

Summan av kardemumman: om universum nu har skapat nåt så rackarns snajdigt som en regnbåge – kan inte SAMTLIGA färger vara tillgängliga för SAMTLIGA, typ? Känns inte som för mycket begärt.

TACK SOM RACKARNS för all enormt fin pepp på det här inlägget! GULLPLUPPAR alltså! Blir så himla happy över alla glada tillrop, och det är SÅ kul att läsa om era erfarenheter kring detta.

Jag trampade försiktigt fram på denna nya stig i går, för då slank jag å glammis-Picklan in på ett lunchpass på Friskis. Jympa Bas. Och blev omsprungna av Agda igen. Ge det några veckor till så ska jag tamejtusan ge den där Agda en match alltså.

Att träna med träningsvärk i varenda cell var lite av en ny upplevelse för mig, men det fiffiga var att det återigen var SÅ KUL att det inte gjorde så mycket. Mina magövningar var nog lite blekare än förra gången eftersom musklerna var rätt ömma, men både jag å Picklan gjorde så mycket vi kunde. Gott så.

Känner också att mitt knä VERKLIGEN behöver det här. Balansen på vänster ben är katastrofal efter nästan två års felbelastande pga uselt vänsterknä. Bara att göra en enkel stretchövning är lite trixigt för mig. Och det gör mig ännu mer motiverad. En sladdrig rumpa kan jag leva med – men ett sladdrigt knä? Nej tack. Det måste för tusan funka, annars blir det inge bra liksom.

Fortsättning på motorvägsbyggandet följer givetvis, TACK för att ni är med och trampar – betyder mer än ni tror!

Nåt av det bästa med att jag blivit en sån här internetperson de senaste åren, är att jag via blogg, podd, YT osv fått lära känna en massa nya grymma mänskor. En av dem är Knavis (även känd som Josefin Knave). Vår första kontakt var när hon var preggo med sin lille Bo, och jag mailade henne för GlamMoms räkning.

Sen minns jag inte riktigt hur kontakten utvecklade sig, men vi började följa varandra på sociala medier och efter ett tag var det som att vi kände varandra, trots att vi aldrig träffats. Då tog vi en lunch, och styrde upp ett möte även irl. Det var drygt ett år sen och det var – såklart – sjukt trevligt.

Sen dess har vi sprungit in i varandra på allehanda blogg/vloggpersons-sammanhang, men vi har inte setts på tu man hand sen vår första lunch. Därför styrde vi upp just en sån i går. Och det var – såklart – sjukt trevligt igen.

Jag tog inga snajdiga bilder eftersom vi har vloggvecka just nu på YouTube-kanalen. Och eftersom man inte kan göra allt så fick lurren förevigas i rörlig bild istället för still. Men jag snappade lite, så några grusiga snappispics får illustrera detta inlägg.

Vi åt gott och pratadepratadepratade. Det är VÄLDIGT kul att hänga med någon som hajar bloggprylen, YouTube-prylen och poddisprylen. Min enda andra kompis som jag egentligen kan snacka med om sånt är Jossan. Övriga vänner vet knappt vad en podcast är – och några av dem undrar ibland misstänksamt vad sjuttsingen jag håller på med om dagarna; ska man verkligen lämna ut sig själv och sitt liv på det sätt som jag gör?

Ja, därför är det enormt roligt att få träffa likasinnade, nån som HAJAR GREJEN. Och eftersom Knavis dessutom är smart, kreativ, intressant och jävligt gullig, så är hon ett allround rackarns fiffigt lunchsällskap måste jag säga. Ett fiffigt sällskap överlag – så nu finns planer på en parmiddag. Vore ju SÅ kul!

Vi avslutade vårt häng med två cappos och planer på att ses oftare än en gång om året. Vi gillar ju varann liksom. Himla kul det här med att få nya kompisar i moooogen ålder så att säga.

LÄS MER:
Min och Knavis första lunch
Knavis YouTube-kanal