BREAKING NEWS! Nu finns första avsnittet av min och Josefins podd ute i poddosfären, så nu är det fritt fram att LYSSNA PÅ DEN, woop wooooooop! Jag hoppas såklart INNERLIGT att ni vill följa med oss på den här poddresan, och att vi får spendera vår sommar i era öron.

I premiäravsnittet får ni såklart lära känna oss lite mer och höra våra tankar kring podden. Vi bjussar även på saftigt skvaller om våra respektive närkontakter med Sofi Fahrman och varför jag går och väntar på när mitt Lena Endre-moment ska inträffa. Dessutom dyker vi ner i Josefins pruttande läderhängselbyxor OCH mitt förflutna som popartist!

Ni hör ju själva – detta premiäravsnitt är så FULLPROPPAT med saftigheter att det ju inte GÅÅÅÅR att INTE lyssna på den!

Antingen lyssnar ni genom att klicka på play här ovan, eller så söker ni på ”Josefin & Vanja” i er poddapp/på iTunes/varhelst man nu hittar poddar så dyker vi upp. Och nu har jag tre önskningar:

1) Lyssna på podden (ja den var ju given såklart förstår ni)

2) Kom med feedback (LIVSVIKTIGT för att vi ska kunna göra er drömpodd)

3) Lägg upp nåt (vadsomhelst!) under #JosefinOchVanja så kommer vi dö stolthetsdöden och vara er evigt tacksamma

Nu KÖÖÖÖÖÖÖÖÖR VI!

Igår var jag och spelade in avsnitt nummer 2 av min och Josefins podd, och det var SÅ KUL! Jag hoppas innerligt innerligt INNERLIGT att ni kommer tycka om att lyssna på den, för vi tycker det är så sjukt skoj att podda!

Fick precis det första avsnittet på mail av Josefin, så jag sitter och lyssnar på det i detta NU. Och nu kanske jag låter som världens mest uppblåsta persikohårsfilur, men jag tycker vi är rätt underhållande faktiskt. Inte på ett groundbreaking-nu-förändrar-vi-världen-sätt, men på ett mysigt nu-snackar-vi-tjejsnack-med-substans-sätt. Jag tror faktiskt att jag själv skulle tycka om vår podd om jag inte var den som…poddade den. Är ni med?

Fast nu är det ju inte så viktigt vad jag tycker, utan vad NI tycker. Och jag fick precis också reda på att detta första avsnitt kommer komma ut I MORGON! Gaaaaahhhhh! Så nu är jag nervös. Jag är nervös, för tänk om ingen vill lyssna? Och ännu värre – tänk om de som lyssnar avskyr podden? Hua hua.

Man vet ju faktiskt inte, för även om säkert en del av er fina blogoliner (förhoppningsvis) tar er tid att ge oss en chans, så kanske vi inte levererar. Det är ju en sak att gilla någons blogg, men att lyssna till den när den kacklar vitt å brett om högt å lågt är nåt helt annat.

Ni kanske tycker att jag har en jobbig röst? Ett störigt skratt? Eller babblar på alldeles för mycket? Här i bloggen kan jag ju renodla tankarna innan de sätts på pränt, men i podden där bara…öser de ut liksom. På gott och ont.

Men jag tror nog att ni kommer känna igen mig. Och förhoppningsvis tycka att jag å vi är värda att lyssnas på. Och det är ju få saker som är perfekta från början, så är vi fel ute hoppas vi att ni guidar oss rätt. För vi vill ju såklart skapa nåt som ni kommer gilla att ha i lurarna nu i sommar. Vi vill hänga med er på stranden, i hängmattan, under promenaden. Vi vill helt enkelt flytta in i era öron och aldrig krypa ut!

Jag känner i alla fall att jag haft sån tur som träffat Josefin och får göra det här med henne. För jag tycker att vi klickar, att våra poddsamtal är ASROLIGA och vill göra MINST en triljon avsnitt till! Förhoppningsvis är även ni med på tåget, och då säger jag bara WATCH OUT! Tillsammans kommer ni å vi bli värsta pepp-armén som plöjer oss fram och fullkomligt tar över världen, woop woooop!

I helgen gav jag mig in i poddvärlden en smula, tänkte att det ju kunde vara bra att ha lyssnat på ett gäng om man nu ska sätta igång å podda själv. He he.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte lyssnat så mycket alls på poddar tidigare. Har inte funnits tid för det. Men nu när jag gav det en chans så måste jag säga att jag tyckte det var supermysigt! Var ju tvungen att lyssna på Värvet, eftersom man hört så mycket gott om den podden. Och den var ju helt fantastisk! Alltså, den där mannen. Kristoffer Triumf. Han är ju BRUTALT BEGÅVAD när det gäller att hitta intressanta frågor. Till och med på engelska funkade det, nåt som är extremt ovanligt tycker jag. (När svenska profiler ska omvandla sin magnetism till utländska brukar det ofta bli platt fall.)

Har också lyssnat på Systrarna Knave (är ett fan av det mesta som duktiga Knavis tar sig för), och den tyckte jag var supermysig. Det snicksnackades om allt och inget, jag tyckte om det på samma sätt som jag tycker om att läsa en blogg. Spanade även in Blankens och Swanberg, och det var också en sån snicksnackig variant. I den bjussades det på rackarns skojigt skvaller om kändisar. Sånt gillar man ju.

Nu känns det som att jag har en hel värld av skojiga poddar att upptäcka, och jag har också fått en bättre känsla för hur jag tror min och Josefins podd kommer att vara. Den kommer också bli en sån där snicksnackig en, och jag skulle tippa på att de som kommer tycka om att lyssna på den kommer göra det av ungefär samma skäl som de gillar att läsa våra bloggar. Det återstår att se.

Om allt går enligt planerna (det är dock mycket möjligt att det inte gör det…) så ska vårt första avsnitt komma ut nu på onsdag. Hoppas det gör det, för jag är så sjukt sugen på att se om ni vill lyssna, och om ni gör det – vad ni tycker! I dag ska jag dessutom träffa Josefin för att spela in avsnitt nummer två, poddpeppen är ENORM!