HAPPY CLAPPY PRIDE!? Jag tänkte inte bjussa på någon särskilt politisk text kring Pride, för jag är 100% övertygad om att ni redan vet var mina åsikter hittas kring HBTQIA-frågor. Om inte, så kommer en snabbversion här:

All kärlek är bra kärlek, lika rättigheter och skyldigheter för alla – oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.

Var snälla mot varandra, var öppna för andra verkligheter än era egna, skippa fördomarna och live and let live, typ.

Men, det där vet ni redan att jag tycker. Och jag hoppas att vi är på samma tåg vad gäller sånt här. Hojta till annars i kommentarsfältet så lovar jag att svara på varför jag tror att en värld där folk levde efter ovan principer skulle vara en bättre värld än den vi lever i i dag.?

Meeeeeen – jag skulle ju inte alls bli politisk, var tanken. Eller okej, kanske en smula. För jag tänkte nämligen bjussa på typ VÄRLDENS BÄSTA chokladkaketips, som faktiskt är nåt så ljuvligt som en SVINGOD chokladkaka som både smakar gott och GÖR gott. Och som dessutom finns i en specialdesignad regnbågskostym, denna stolta kärleksvecka till ära.

Jag har älskat den här chokladen i kanske två år, tror kanske att jag tipsat om den förut i el bloggo? Den heter Tony´s Chocolonely och är en ”slavfri” choklad. ”Slavfri?” tänker ni nu. Jupp, så tänkte jag också när jag hörde om den första gången. För jag hade ingen aning om att kakaobranschen var en riktigt smutsig industri, som till stora delar drivs i Västafrika – av slavar. Varav många är barn.

Tipsade min kompis Jonathan (2:5-mannen, ni vet) om Tony´s, men för honom var det ingen nyhet alls att chokladbranschen var smutsig. Han har rest och jobbat mycket i olika delar av Afrika – och hade dessutom besökt Tony´s kakaofarm (och kunde intyga att den var schysst). Så han kände väl till märket. Bra att sprida evangeliet vidare på de sätt jag kan tänker jag, och tipsar därför vidare till er.

Älskar hur den avklädda kakan ser ut! Ingen vanlig choklad, som ni ser. Notera den runda biten med en bruten (slav)kedja.

Min favoritsmak är den med caramel and sea salt, så wooohoooo att det var just den smaken de gjort en Prideversion av, hurra! Detta blir mitt sällskap i soffan i kväll (mitt andra sällskap blir Bonusfamiljen #SåSablaBRA), hoppas ni också vill prova.

Lovade ju att bjussa på mina bästa sommarpratartips, och här har ni dem (utan inbördes ordning):

Linnéa Claeson
SÅKLART. Handbollsspelaren och tillika den vansinnigt inspirerande mänskan bakom @assholesonline bjuder på ett sommarprat som gör en mörkrädd över hur män beter sig, men som också inger hopp om en bättre framtid. För Linnéa TAR INGEN SKIT, och slaktar konsekvent sexistiska svin offentligt med knivskarp humor och gnistrande intelligens.

Ett sommarprat för alla som vill fylla på sin feministiska energi, alternativt rekommendera vidare till de som behöver upptäcka varför feminism inte är ”förlegat” och nåt som ”inte behövs år 2017”.

Lyssna på Linnéas sommarprat här!

William Spetz
En innerlig kärleksförklaring till Williams mormor Ulla som är lika gripande som rolig. Jag skrattade och grät om vartannat.

Lyssna på Williams sommarprat här!

Lisa Ekdahl
Jag har ju skrivit och poddpratat en hel del om självkänsla den senaste tiden. Well, Lisa Ekdahl är självkänslan personifierad. Att lyssna på hennes sommarprat gav mig en sån rackarns boost! Är så imponerad av hennes varelse, hennes starka integritet och orubbliga självkänsla – som bland annat fick henne att som 21-åring ställa sig upp och omedelbart lämna rummet när hon skulle skriva på sitt skivkontrakt och skivbolagschefen kallade henne för ”lilla stumpan”.

Makalöst och fantastiskt att besitta den sortens tilltro till sig själv och sitt eget värde när man är blott 21 år gammal tycker jag – och dessutom på vippen att få genomföra sitt livs dröm. Men integriteten var starkare än viljan att uppfylla drömmen – om den inte uppfylldes på hennes egna villkor. Underbart. SÅ inspirerande sommarprat!

Lyssna på Lisas sommarprat här!

Fredrik Backman
Sist men inte minst bjussar Fredrik Backman (som ni tipsade mig om att lyssna på, tack!) på inspiration till tusen, fast på ett annat plan än Lisa Ekdahl. Han har (bland annat) skrivit boken ”En man som heter Ove” (ni vet, den där megasuperduperübersuccén som sålt i miljontals exemplar, översatts till 40 språk, blivit oscarsnominerad film, prisad pjäs med mera) och hans sommarprat handlar om att allt är möjligt och att inspirera andra att följa sina drömmar.

Han ger handfasta tips på hur man kommer igång: ”Börja där du är, ta det du har, gör allt du kan”, slår hål på allehanda myter om hur man ”ska” bete sig för att lyckas och berättar på ett ärligt och otroligt uppmuntrande sätt om sin egen resa och om hur det är precis lika möjligt för dig och mig att få uppleva våra egna framgångssagor.

Extra poäng för att han slår huvudet på spiken vad gäller den kanske vanligaste frågan alla framgångsrika mänskor får: ”Hur gör man för att lyckas?”. Hans svar: ”Du måste göra något du BRYR DIG OM. Gör du det, kommer andra också att bry sig.” När folk bryr sig, blir de engagerade. Och blir folk engagerade, blir de intresserade. Då har man plötsligt en publik som VILL titta på ens konst, läsa ens bok, se ens film, köpa ens kläder, spela ens datorspel, titta på ens YouTube-klipp osv.

Ett sjukt bra sommarprat att lyssna på om man vill få lite ”Jag kan göra VAD SOM HELST!”-inspiration.

Lyssna på Fredriks sommarprat här!

Fyll gärna på med era egna sommarpratsfavoriter i kommentarsfältet, så att både jag och de som läser det här inlägget får ännu mer bra program att lyssna på!

Har haft ännu en underbar dag i dag. Som inte blev riktigt som jag hade tänkt mig, men kanske till och med ännu bättre just på grund av det.

Hade planerat ytterligare en långprommis, men i sedvanligt Vanja Wikström-manér så har jag ju såklart gått ALL IN på det där med långprommisar – så pass att jag utvecklat en enorm blåsa UNDER (!) foten. Den gick sönder i dag och gör satan i gatan-ont när jag går på den. Vilket är typ jämt, alltså. Resultat: no more långprommisar för mig på ett tag.

Men. Det blev bra ändå, för i dag har jag istället myst på en filt i en park, slurpat i mig min favoritsmoothie från Juiceverket (Mandala Sumo), lyssnat på sommarpratare och läst böcker. Mina topp tre favoritsommarpratare kommer upp i bloggen i morgon förresten, kolla in det inlägget om ni behöver inspo.

Innan jag fick barn läste jag ett par böcker i månaden. Efter jag fick barn har jag nog knappt ens tagit mig igenom en enda. Ett tag hade jag panik över det. På samma sätt som jag hade panik över att jag inte hade lika bra koll på omvärlden som tidigare, att jag inte matade min hjärna med lika mycket intressant material som tidigare, att jag inte upplevde lika mycket som tidigare. Jag började känna mig dum. Oinsatt och dum.

Sen lugnade jag ner mig och kände att VAFAN, livet ser annorlunda ut just nu  – jag orkar inte ta in lika mycket just nu. Jag är för trött, har för lite tid, för lite ork. Det ÄR OKEJ att fokusera på mig själv och min egen lilla bubbla ett tag. Det andra kommer tillbaka igen, när energin, tiden och orken kommit tillbaka.

Och nu har det hänt, tror jag.

Sakta men säkert har lusten att utmana mig själv och mina tankar återvänt. Iggy började sova hela nätter för några månader sen, och med det kom energin. Lusten att uppleva saker inifrån (som jag känner det) istället för utifrån började bubbla i kroppen, jag ville äta snarare än att matas – och helt plötsligt kändes tanken på att läsa en bok inte längre skrattretande.

I dag köpte jag ovan rara skatter: ”Eligible” av Curtis Sittenfeld (som skrivit flera av mina favoritböcker som ”Prep” och American Wife”), samt ”Not That Kind Of Girl” av Lena Dunham (förklaring till varför den boken inhandlades känns överflödig).

Sen låg jag på gräset och läste. Och läste och läste och läste. SOM jag saknat det! Älskade böcker, nu släpper jag er inte på ett tag.