Vanja Wikström

Inlägget innehåller annonslänkar

Nämen se god morgon! Hoppas ni vaknat pÃ¥ rätt sida. Tänkte inleda tisdagen med lite outfitinspo; sÃ¥här höstsnajdig var jag nämligen i gÃ¥r. Sicket väder det var – man kunde ha SOLISAR! Stort ändÃ¥, sÃ¥här i november.

Bor för tillfället i den här gröna tröjan, som jag för övrigt fått nästan ORIMLIGT många frågor om den senaste veckan? Ha ha, underbart ju!

Men jag förstÃ¥r er – sÃ¥ fort jag sÃ¥g den haffade jag den. Det är liksom den perfekta höstmyströjan. En sÃ¥n där man gärna slänger pÃ¥ sig var och varannan dag, och som man alltid känner sig bekväm, snygg och VARM i. Dessutom i en optimal färg. Direktlänk till den hittas lite längre ner.

Den här kappan var också ett sånt där plagg som jag liksom började dregla över så fort jag såg det. Fick lite hjärtklappning, och fuktiga handflator. Bra tecken på att det kommer bli ett kappa man verkligen bosätter sig i.

Älskar rutorna – och nitarna! Dessutom är den en perfekt partner in crime för att liksom vardagsglädja till en annars ganska sÃ¥ enkel look. Och nu när det är sÃ¥ rackarns kyligt blir det rätt ofta jeans och stickad tröja för min del. DÃ¥ är det kul med ett ytterplagg som sticker ut.

Kappa / Non Sense
Stickad tröja / Line of Oslo
Jeans / Gina Tricot
Pjucks / Zara (liknande här och här)

Solisar / Ellos
Kepa / Hattbaren (liknande här)

Fotograf / Urgulliga Nathalie som praktiserar hos Jossan just nu. Nathalie har en vansinnesinspirerande klädstil, får mig att bli sugen på att våga VÅGA ännu mer på klädfronten.

Vi ses i lite senare i dag. Då tänkte jag bjussa på badrumsbilder här i el bloggo, så att ni får se hur det blev när vi gjorde om. Hurra!

SparaSpara

Som jag sa i det tidigare inlägget så är jag så ovan vid att vara borta från min lilla familj, att jag även är ovan vid den UNDERBARA känslan av att komma hem till dem igen. För OJ SÅ GÖTT det var. Rackarns bananer alltså.

Sent i fredags kväll slank jag innanför vÃ¥r ytterdörr, kramades med Niklas i soffan – och fick höra att ALLT GÅTT BRA . Halleluja, kors i taket och allt annat sÃ¥nt där. Visst, han hade sovit sämre än vanligt, men det hade inte varit katastrof (Iggy hade sovit nästan hela nätterna), och sen hade vi ju föris alla tre dagar jag var borta. Dessutom var grodan en redig guldgosse (nästan) hela tiden. Det blir ju ofta sÃ¥ tycker jag, när man är ensam med sin unge.

SÃ¥ det var en trött – men inte utbränd och Ã¥ngestladdad – skatt jag kom hem till i fredags. Fantastiskt.

Niklas berättade att jag varit väääääldigt saknad och efterlängtad (MYZ), och att han och Iggy pratat om att nästa morgon när Iggy vaknade så skulle jag vara hemma.

PÃ¥ natten vaknade grodan, och frÃ¥gade ut i mörkret: ”Mamma?” Och när jag snabbt som en vessla slank upp och gick bort till hans säng (jag sover ju i hans rum) och sa ”Ja grodan, jag e här” sÃ¥ fick jag ett trött men lyckligt litet glädjetjut till svar. ”Maaaammaaaaaa!”

Jag frÃ¥gade om han ville sova i min säng, och det ville han. Jag plockade upp honom i famnen och han kramade mig hÃ¥rt hÃ¥rt hÃ¥rt med bÃ¥de ben och armar, och upprepade med sömndrucken men glad röst: ”mamma, mamma, maaaammaaaaaa!”. AlltsÃ¥, dÃ¥ höll jag ju pÃ¥ att DÖ AV GULL.

Sen lÃ¥g vi och kramades och mös i sängen tills han somnade om – och pÃ¥ morgonen kramades vi vidare. Ljuvlighetens ljuvlighet alltsÃ¥.

På lördagen slank vi till Nytorget 6 och gick loss på lyxfrulle i form av brunchtallrik och fattiga riddare (med extra honung på Iggys begäran). Också SÅ LJUVLIGT!

Niklas tyckte ABSOLUT att han skulle smygas in pÃ¥ en utav frukostbilderna, eftersom han nu varit borta frÃ¥n el bloggo sÃ¥ länge. Som synes, sÃ¥ gick jag med pÃ¥ det. Voilà – Niklas ”photobomber” Malmqvist!

Iggy frös en smula, och byggde en frukostkoja av pappas jacka.

Den funkade finfint att sitta och mumsa i.

Efter frullen fick Iggy en present av mig. Kom pÃ¥ det när jag var pÃ¥ flygplatsen i Paris, att man ju sÃ¥klart köper med sig en ”jag har varit borta”-present till sin goda unge när man varit ute och rest. Minns själv hur glada jag och min lillebror var för att fÃ¥ den där klassiska godislÃ¥dan ”flygfrakt” när mamma eller pappa flugit. Kommer ni ihÃ¥g den?

Iggy bestämde att jag skulle öppna, och han skulle blunda och försöka lyssna sig till vad det var i paketet. Spännande strategi.

Besvikelsen var helt klart där en liten sekund när han upptäckte att det INTE var godis (han skulle ändå få Halloweengodis senare på kvällen, så ville inte att det skulle bli för mycket), men det vände rätt snabbt när han såg att han fått en Masha-docka!

Vi tittar ooofta och myyyycket pÃ¥ den tecknade barnserien ”Masha och Björnen” som handlar om en busig liten brutta och hennes kompis / ställföreträdande förälder som hon bor hos.

Så Iggy tyckte det var jättekul att få en liten Masha att leka med.

Lycklig unge!

Tänk hörrni – att nu är JAG den som fÃ¥r komma hem med en ”jag har varit borta”-present. Som en sÃ¥n där…förälder. Livet alltsÃ¥, sÃ¥ galet ju.

Summan av kardemumman är alltsÃ¥ att den här resan ändÃ¥ mÃ¥ste ses som 100% succé. Jag fick Ã¥ka iväg och uppleva saker pÃ¥ egen hand (vilket var lääääänge sen) och Niklas och Iggy fixade det rätt bra här hemma. Det personliga/emotionella priset som Niklas fick betala var INTE för högt, och han föreslog till och med att vi borde göra om det här…! DÃ¥ hajar ni hur bra det gick ändÃ¥.

Tänk va, så fint det kan bli. Nåt man liksom trodde var OMÖJLIGT funkade faktiskt rätt bra. Det är precis sånt som gör att livet fortsätter att kännas spännande, utvecklande och HÄRLIGT.

Jag är ju i vanliga fall bra pÃ¥ att drömma stort och inte se saker som oöverstigliga. Men pÃ¥ just den här fronten har vi blivit sÃ¥ brända att det var extremt läskigt att försöka sig pÃ¥ det igen. Men nu vet vi att vi fixar det – med rätt förutsättningar. Tack för det, livet.

Inlägget innehållet annonslänkar

Snart har jag varit hemma i 48 timmar, och det känns tippetopp. Jag var väldigt efterlängtad av en viss ung herre (den äldre herren ocksÃ¥ för den delen?), vilket var SÅ fint. Jag har ju liksom inte varit borta sÃ¥ mycket frÃ¥n Iggy pÃ¥ det här sättet, sÃ¥ jag har inte fÃ¥tt uppleva hur det är att fÃ¥ komma hem och vara sÃ¥ efterlängtad – och saknad. Det var en väldans god känsla mÃ¥ste jag säga.

Men. Mer om det i morgondagens inlägg. Först stannar vi kvar i Bretagne en liten stund till, och bjussar på en Momspo.

Som ni vet älskar jag klänning över byxa. Det har ju nästan blivit min uniform den senaste tiden.

Oftast slänger jag på en tröja också, men i Bretagne var det så varmt att det inte behövdes. Gött.

Klänning / Zara (liknande här)
Tröja / Monki (liknande här)
Pjucks / Converse
Väska / Mango

Alltså. Man BLIR JU GLAD av blommigt. Så är det bara. ÄLSKARRRRRR mönster!

En liten Farväl Bretagne-dans!

SparaSpara